Ingenbarnsland

Jag är rätt förvånad att inte feminismen lyfts upp mer när Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson recenseras eller nämns, för när jag läste den så var det feministiska temat det som tog mest plats. Finlandssvenskar, förort och fattigdom var attribut, ett beskrivande av den verklighet som Miira, huvudpersonen, lever i. Hon är stark, Miira, och jag beundrar hennes tankar och styrka att inte anpassa sig eller ta skit. Hon har en stark förebild i sin mamma som inte heller manar Miira till anpassning men som kanske är slutkörd. Nu orkar hon inte mer men för den sakens skull skall inte Miira behöva lida.

Det är en trist verklighet som målas upp med fattiga förortsungdomar utan framtidsdrömmar. Boken är bakåtdaterad men problematiken i samhället är ändå superaktuell med medfött utanförskap och problematiken att orka förändra fördomar.

Jag är ingen fan av tillrättalagda solskenshistorier men jag fattar sånt tycke för Miira att jag skulle vilja läsa om henne idag; om hur hon blev som vuxen. Jag vill veta hur det gick men är trots allt övertygad om att det gick bra. Ingen sätter Miira i hörnet.

Härligt språk och en ilska i texten som gör boken levande. Men omslaget ger sken av en deckare, helt fel och ganska fult faktiskt.

Annonser

One thought on “Ingenbarnsland

  1. Ping: Asfaltsänglar | Booze'n'Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s