Rör mig inte!

Tjoho! Jag lyckades svara i tid för att få en bok från booked.nu. Det blev ungdomsboken Rör mig inte! av Tahere Mafi. Och jag fick verkligen tänka på att det var en ungdomsbok när jag läste den, för att acceptera handlingen. Läser en del ungdomsböcker och då oftast med god behållning men då har det nog varit böcker som varit mer tillåtande för vuxna. Med Rör mig inte! kände jag ofta att det blev… omoget.

Boken beskrivs som en korsning mellan Twilight och X-Men och jag tror verkligen författaren haft dessa ”serier” i huvudet för det är precis vad det är. Övernaturliga krafter som får bäraren att känna förskräckelse och avsky inför sig själv (till att börja med) korsat med kärlek intensiv som bara tonårskärlek kan vara men med en twist att den ena i paret kan vara av fara för den andres liv.

Juliette är en ung kvinna som vi förstår har någon övernaturlig kraft, eller som hon själv kallar det; sjukdom. Hennes beröring skadar, skapar smärta och till och med dödar. Därför har Juliette både blivit utstött och själv skapat avstånd till andra. Hon är ensam och hungrar efter värme och gemenskap. I bokens början är hon inlåst i ett märkligt mentalsjukhus sedan knappt ett år tillbaka. Hon tänker mycket och läsaren förstår att vi är i en torftig framtid där människan tagit död på naturtillgångarna och förstört sina egna förutsättningar till liv. I kampen om överlevnad har Återetablissemanget tagit makten men vägen tillbaka kräver offer och saker är nog inte som de borde vara. Plötsligt får Juliette en cellkamrat, den välskulpterade Adam med de blåaste ögon som finns. Ögon Juliette känner igen. Samtidigt som Juliette känner instinktiv dragning till Adam stöter hon honom ifrån sig av gammal vana, hon kan ju inte beröras. Sen händer det grejor…

Boken är helt fantastiskt fylld av metaforiska beskrivningar och så ofta som Juliette rodnar och känner lidelse är jag imponerad över författarens uppfinningsrikedom. Hade jag varit mer poetiskt lagd hade jag kanske tyckt det var vackert, nu blev det för mycket. Björn Ranelid, släng dig i väggen! Boken innehåller också en del ord och meningar som är överstrukna, så som inte i titeln. I titeln funkar det utmärkt och ger en dubbel betydelse och det är ett spännande koncept. Tyvärr känner jag att de överstrukna orden inte är helt konsekventa, ibland verkar de vara tankar Juliette tänker men vill tränga undan, ibland är det bara ingenting. Lite bättring där så hade jag köpt det, det är ett jättebra sätt visa känslor i tryckt text (undrar hur detta skulle hanteras vid ljudboksuppmäsning).

Genren är sci-fi men inriktning miljötänk men framför allt känner jag det är en kärleksroman. Det är rena Harlekin; Juliette blir knäsvag och tappar tankeförmågan när Adam flexar sina underbara muskulösa armar. Det är beröringar och kyssar som varar i evigheter och bränner. Det är fingrande på jeansknappar och trevande under snäva klänningar. Helt otroligt många lyftande på hakan med två fingrar. Lite sexistisk också må jag säga, Juliette som hatar sig själv är naturligtvis vacker och har en fantastisk kropp som måste framhävas med snäva klänningar medan alla andra bär grå uniformer. Fram till slutet av boken nämns inte ens andra kvinnor och alla män är lite tokkåta i frånvaron av kvinnor. Fin jämnlik framtid där ja. Och Juliette må ha levt isolerad större delen av sitt liv men ibland är hon så sjåpig jag vill ruska om henne. Verkligen Bella i Twilight-wibbar. Tro på dig själv! Och först då kan du hjälpa din kärlek!

Nu skall jag ge boken till en ungdom och höra vad hen tycker. De planerade uppföljarna kommer jag inte läsa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s