En gåtfull vänskap

En gåtfull vänskap är en bok som legat i läshögen riktigt länge. Köpte den efter tips som jag inte ens kommer ihåg men det var innan boken blivit översatt till svenska så jag har den engelska översättningen; The Housekeeper + The Professor.

Det är en relativt tunn bok och det engelska omslaget är för mig väldigt avskalat och tilltalande, jag tror boken blivit liggande för att den delvis handlar om matematiska termer och gåtor och jag har känt jag inte orkat koncentrera mig nog för sådant.

20120422-173338.jpg

Men så plötsligt var det rätt tillfälle och jag hade inte behövt oroa mig. Boken är en varm beskrivning (vilken klyscha men det passar så utmärkt här) av en vänskap mellan en äldre matematikprofessor vars närminne sedan en bilolycka länge räcker endast 80 minuter och den ensamstående hushållerska som en dag anställs att ta hand om honom samt hennes son.

Hushållerskan är en ensam kvinna vars ensamstående mamma gått bort, hon och hennes son har ingen kontakt med sonens far. Jag upplever mor och son som ändå tillfreds i den ganska fattiga tillvaro de har där sonen tillbringar mycket tid själv då mammans arbetstimmar är långa. Professorn har alltså ett närminne på endast 80 minuter sedan 1975. Men tiden innan dess minns han och han är mer än väl bevandrad i siffrornas – eller matematikens – värld. Han lever i ett mindre gårdshus på sin svägerskas tomt. Svägerskan ber hushållerskan att inte bekymra henne med något angående professorn och vill inte ha någon kontakt mellan hushållen. Trots detta verkar det som att det är svägerskan som tar hand om professorn, som i stort sett inte kan hantera nymodigheter som micro, under helgerna när hushållerskan är ledig.

Varje dag innebär ett nytt sammanträffande med hushållerskan för professorn, som ju inte kan minnas henne från dagen innan. För att bryta isen pratar professorn om det enda han kan, siffror. Han frågar efter hushållerskans skostorlek, födelsedag eller telefonnummer för att sedan omedelbart göra en beskrivning av den givna siffrans matematiska betydelse; ett ovanligt primtal eller ett så kallat perfekt tal osv. . För att minnas viktiga saker har professorn lappar fästa på sin kostym och hushållerskan får sin lapp hon kan hänvisa till. När professorn får reda på att hon har en son som tillbringar tid ensam medan hushållerskan arbetar visar han stor hängivelse för barn och hushållerskan får tillåtelse ta sin son dit. Sonen, vars skalle är platt får smeknamnet π (Pi) av professorn och sin egen plats på kostymen.

Professorn tycks leva upp när π kommer in i bilden och blir mycket mer talför. Inte bara visar han sig vara en pedagogisk och tålmodig stödlärare i matematik. Han visar också hushållerskan och π sin kärlek för matematik genom att berätta historier om tal som just π eller ger dem uppgifter att lösa. Genom denna introduktion till matematik ser snart även hushållerskan det vackra i talens matematiska betydelse och sammanhang. Jag rycks själv med av de fint beskrivna matematiska termerna och det är så pedagogiskt förklarat det inte är jobbigt läsa alls. Det är också vackert (klyscha igen!) hur författaren kan väva in en matematisk term som är så faktiskt att verka som metaforer för den starkare förståelsen för professorns situation och den starkare tillgivenhet hushållerskan känner för honom.

Tempot i boken är lugnt och avslappnat och jag känner värmen mellan personerna. Förutom matematik spelar baseball en stor roll då π har stort intresse för detta och det visar sig även professorn varit ett hängivet fan en gång i tiden. Tyvärr ser jag inte alla sammanband där då jag inte är insatt alls i sporten men även baseboll får en matematisk förklaring och skapar en sammanhörighet mellan de tre personerna.

Svägerskan som jag ju sade hade ett något tveeggat förhållande till professorn figurerar väldigt lite men spelar ändå stor roll i professorns bakgrundshistoria, hon är den enda person som finns i hans minne från tiden innan olyckan. Det finns en underhistoria där som jag finner vacker och sorglig.

Jag grät inget under läsningen men känner mig ändå blödig efteråt. Jag brukar inte tycka om böcker som är varma och vackra men här använder jag själv orden om en bok jag sätter högsta betyg på. Det är så fint att hushållerskan kan gå utanför sin anställning och känna något för den förvirrade professorn med endast matematik på hjärnan. Och det är så fint att professorn trots sitt närminne på 80 minuter ändå kan komma betyda något för hushållerskan och hennes son, fylla deras ensamhet med kärlek.

Och så har vi de fina matematiska metaforerna och de matematiska förklaringarna som friskar upp gamla skolkunskaperna man sitter inne med på ett nyfiket sätt. Jag hade aldrig problem med matten men håller med hushållerskan när hon reflekterar över att ett sådant tillvägagångssätt, mötet med matematiska termer, hade gjort matten mer intressant.

20120422-183131.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s