Nattens cirkus

Den här boken lånade jag främst för det jättesnygga omslaget. Handlingen tyckte jag väl lät sådär; en ovanlig cirkus där det pågår en kraftmätning mellan två magiker. Jag är inte mycket för övernaturliga böcker (förutom Stephen King, undantaget hans rymdvarelser) och jag var inte jättepepp på den ganska tjocka boken. Tänk vad ett omslag kan göra då.

Morgenstern, E - Nattens cirkus - 13037318

Nu visar det sig att jag gillade boken jättemycket. Trots att det är magi och övernaturlighet i överflöd. Varför? Jag tror att det beror på berättarstilen, det är en debut men vilket berättarspråk hon har, Erin Morgenstern. De beskrivningar hon gör är så målande att jag ser dem framför mig; både karaktärer och miljöer. Jag nästan kan känna lukter och smaker hon beskriver och jag skulle så gärna vilja besöka den mytomspunna och fantastiska cirkusen. Beskrivningarna är många; ibland väldigt detaljerade och långa – men det gör liksom ingenting, jag köper det som jag annars kan finna långtråkigt och ett sätt av författaren att misstro sina läsare och deras fantasi. I slutet gillar jag till och med de stycken som vänder sig till läsaren med tilltalet ”Du” och som jag i början tyckte var skitlöjliga. För det har vävts ihop så bra och jag har sån kärlek till cirkusen och därmed författaren som gett mig den att jag är förlåtande. Ett jättebra betyg!

Boken börjar 1873 då en storartad illusionist plötsligt får en sexårig dotter, Celia, eftersom modern inte orkar leva längre. En dotter han i sin egoism nog skulle försummat om hon inte omedvetet visat sin medfödda talang för magi som väcker hans intresse. Någon månad senare får vi uppleva ett möte mellan fadern och en annan man som vi förstår är en annan magiker och de genomför ett vad. Ett vad som inte riktigt är uttalat men som handlar om två motståndare från olika skolor. Celia är den ena motstånadern och senare får vi träffa den andra motståndaren, Marco, en barnhemspojke som adopteras av den andre mannen. Celia och Marco växer upp och drillas för det stora spelet. Celia tuktas av sin far som är tämligen elak i sin uppfostran där han förstör hennes saker och skär upp hennes fingrar för att hon skall lära sig behärska och kontrollera sin magi genom att läka det som blivit förstört. Om Celia lärs upp i Learning-by-doing-merodik så är Marcos utbildning desto mer akademisk. Marco isoleras och får mestadels läsa och studera för att sedan genom gå taktfasta prov där han skall redovisa sina kunskaper i magi. Det är ingen rolig barndom för någon av dem och båda ifrågasätter vad spelet de tränas inför är och när detta kommer ske. Utan att få svar.

I deras tonår tar en cirkus form, en cirkus som kommer vara skådeplatsen för spelet. Så mycket är klart. De båda vadslagarna har naturligtvis planerat skådeplatsen men manipulerar andra att initiera och skapa cirkusen. Det är ingen cirkus i den bemärkelse vi talar om en cirkus med en arena och uppträdanden med clowner och djurtämjare. Även om klassiska inslag som just djuruppträdanden och akrobrater finns med så är det inte traditionella uppträdanden. Och arenan är inte en utan flera. Cirkusen består av ett flertal tält och gångar. Allt i svart, vitt och silver. Cirkusen öppnar vid skymningen och stänger vid gryningen och besökarna bestämmer själva vad de vill ta del av och se. Mycket av cirkusens utseende och innehåll är svårt att återge för det är främst här som Morgonsterns beskrivningar är som bäst. Själva historien, kampen mellan Celia och Marco kommer nästan i skymundan. Men det är en del av spelet, att det utförs i skymundan. När spelet väl har börjat och pågår ifrågasätter både Celia och Marco spelet och hur man kan spela eller vinna något som inte har några regler och som inte verkar vara mätbart. Spelet verkar inte vara den slutgiltiga utmaning de föreställt sig utan blir alltmer betungande och fortgår utan att de kan se något slut. När Celia och Marco sedan blir vänner och dras tillvarandra blir spelet också något fult, något de vill avsluta. Men kan de det utan att själva gå under? Så komplext är nu spelet, dess skådeplats och alla inblandade i cirkusens ruljans.

Jag läste nästan hela boken med tanken att den var underbart beskrivande men i och med att jag tyckte att historien – berättelsen – kom i andra hand så tänkte jag att det var en vacker bok men inget för en bokcirkel. Jag såg inte hur boken hade något djup, den tycktes inte ha något syfte annat än att beskriva en fantastisk fantasivärld. Men efter att ha läst ut boken så måste jag säga att jag ändrat mig. Jag tycker fortfarande att den största behållningen är att jag kunnat se en sån fantastisk värld och önskat mig dit, men det finns en kamp i bakgrunden och slutet av boken lyfter så mycket av det som tidigare hänt att jag gärna skulle vilja diskutera handlingen. För det är inte bara en kamp mellan Celia och Marco som företrädare mellan två skolor, det är också en historia om kontroll; att kunna kontrollera någon/något och att bli kontrollerad.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s