Svikaren

När jag för många år sedan läste Flickan och skulden av Katarina Wennstam så var det som att få en käftsmäll. Metodiskt och sakligt berättar Wennstam om ett antal verkliga våldtäktsmål och domar. Visst, målen är medtagna i boken för att visa på hur fel vårt rättssystem kan te sig när man följer lagar och förordningar men med förutfattade meningar om vem som blir ”våldtagen” och vad är en ”våldtäkt” är, mestadels ur förlegat patriarkalisk synsätt. Jag blev så otroligt arg när jag läste den boken men håller den fortfarande som en av de bästa jag läst.

Sedan dess har Wennstam gett ut en skönlitterär trilogi om mäns övergrepp på kvinnor; Smuts, Dödergök och Alfahanen. Nu har hon påbörjat ytterligare en trilogi – om mäns våld – som börjar med Svikaren. Liksom i de tidigare skönlitterära böckerna träffar vi personer ut polis- och åklagarkåren där en del karaktärer är återkommande från tidigare böcker.  Även om huvudpersonerna inte är desamma som tidigare så är Shirin Sundin en advokat som figurerade i Alfahannen och som här tar större plats, hon arbetar i team med kriminalaren Charlotta Lugn och jag tror att detta kommer vara ett team vi för följa i kommande böcker. Vi får, förutom brottsmålsarbetet, följa även deras privatliv, där vi som läsare tar del av deras leverne och sätt att ta sig an och  kämpa mot egna och andras fördomar. Detta är något jag gillar med Wennstams böcker, att karaktärerna ofta lever ett liv där små men dock befintliga paralleller kan dras till fallet de arbetar med och som gör att läsaren än mer uppmanas se till sina egna fördomar. Vi möter också offer, anhöriga och faktiskt förövare. Wennstams böcker må verka vara en svensk deckare där vi följer olika personer i vägen mot upplösningen av ett brott men Wennstram ”löser” ofta brottet halvvägs eller så i boken och resten är rättegång och mediabevakning. Jag gillar även detta med Wennstams böcker, det blir ingen klassisk deckare där mördaren anas men inte avslöjas förren i slutet. Istället tar vi del av rättsväsendet och åter igen så utmanas våra egna fördomar om brottet och om Sverige som rättsstat.

Svikaren börjar med ett bestialiskt mord där en känd fotbollsspelare blir ihjälhuggen med övervåld. Då den dödade mannen relativt nyligen bytt klubb från AIK till Hammarby och därmed hatas öppet och fått hot för detta så verkar det som att klubbytet ligger till grund för mordet. Man riktar därför blicken mot den ”hemliga” supporterklubben Firman och vi ges en viss inblick i supportervåldet som förekommer vid derbyn och andra matcher. Personligen tyckte jag det var lite trist då jag inte är fotbollsintresserad, men det är en jättebra inramning för temat mäns våld. Dock har man inga hållbara bevis mot den huvudmisstänkte i Firman och genom olika kanaler börjar ett annat motiv växa. Utan att förstöra boken kan jag säga att det är homosexualitet som visar sig vara det motiv som växer sig allt starkare. Och iom att det är homosexualitet så torde det också vara ett hatbrott. Eller är det ett hatbrott? Vad är ett hatbrott och hur bevisar du detta? Jag tycker att Wennstam genom sina karaktärer och berättarstil påvisar problematiken riktigt bra. Det är inte en sån käftsmäll som när jag läste Flickan och skulden men det är skönlitterär bok som påverkar dina egna fördomar och sätt att tänka mycket mer är en klassisk svensk deckare.

Annonser

One thought on “Svikaren

  1. Ping: Bara tre kan leka så | Booze'n'Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s