Åsen

Åsen av Katarina Fägerskiöld är en tämligen tunn bok men då jag hade besök hos mig så tog den ändå ett tag att läsa. Och det passade rätt bra att läsa den här boken i etapper trots det tunna formatet. För det som händer i boken är inte mycket men beskrivningarna av huvudpersonen Sofis liv och arbete på gården på Åsen kan ändå behöva smältas. Genom en arbetsåtgärd har Sofi kommit att arbeta på ett lantbruk och blir sedan kvar, hon har inte sökt sig till detta yrke aktivt och är rädd för det mesta vad arbetet innebär. Ändå tar hon i och försöker, gör sitt bästa men blir aldrig riktigt bra, förutom på att plantera vitlök kanske då.

Det är tidiga morgnar, skitigt och tungt jobb utan upplärning och arbetet som piga kan innebära allt från att plöja en åker med traktor via tjurslakt till att sälja vitlök och hjälpa till med barnen i lantbruksfamiljen. Sofi blir liksom fast i något hon inte uppskattar och som hon inte ser någon framtid med. Lantbruket är inte hennes och hon har ingen särskild vurm för vare sig djur eller natur. Boken blir en beskrivning av ett av de tyngsta och lägst ansedda jobben idag. Sofi får visserligen betalt men är i det närmaste livegen med minimumlön och känsla av att behöva vara tillgänglig när som och inte kunna säga nej till sysslor. Hon kommer nära familjen som driver lantbruket i och med hon alltid är där och dagligen arbetar sida vid sida med dem. Ändå är hon inte en i familjen, vilket stärker arbetsrollen när jag läser. Sofi har inga drömmar men önskar ändå ta sig ut ur sitt liv och kan tänka att hon borde få en puff i rätt riktning. Det blir som om att hon inte orkar ta sig för något själv. Även det förhållande hon har i boken liksom bara smyger sig på henne och verkar inte betyda något särskilt.

Efter halva boken får Sofi en slags syner som jag först trodde var gårdstomtar framkallade av utarbetning men det visar sig vara hennes barndoms syster som visar sig och utmanar Sofi på den stackars fritid hon har. Det blir ingen upplösning med systersynerna utan läsaren får själv tolka det som antyds ligga till bakgrund för Sofis passivitet. Jag väljer en tragisk tolkning där jag hoppas Sofi en dag kan komma över sitt förflutna och ta kontroll över sitt liv. Åsen beskrivs som en roman om att slösa bort sitt liv. Det ät sant. Först blev jag provocerad över meningen och trodde det var lantbrukslivet som menades med att slösa bort sitt liv, det kan man ju göra även på ett kontor menar jag. Men andemeningen är att Sofi bara flyter med, är i grunden inte nöjd och inte gör något åt det.

Jag tycker detta är en seg, tystlåten och riktigt bra bok.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s