Paradisoffer

Jag är nästan lite stressad över bokhögen som skall läsas och så hittar jag Kristina Ohlssons Paradisoffer i snabblånshyllan på biblioteket. Lättläst kriminalroman och fjärde delen om Alex Recht och Fredrika Bergman – den kom längst fram i läslistan och gick snabbt att läsa. Jag har fastnat lite för Fredrika, akademikern som är anställd civilist hos polisen och inte riktigt passar in eller trivs. Fast i den här boken har hon bytt jobb och är nu hos Justitiedepartementet. Alex är också förflyttad, inom polisen, och hans specialgrupp upplöst. Tidigare medlemmen Peder är helt ute ur leken sedan hans handlingar i förra boken – som utspelade sig för två år sedan! Oj, att sån tid gått. Fredrika har nu två barn och är gift med sin Spencer. Har väl inte riktigt fastnat för nya jobbet och Alex vill fortfarande ha henne tillbaka till polisen.

20120524-200434.jpg

Den här boken blir intensiv, allt händer inom loppet av dryga ett dygn. Dagen efter att fyra större mer eller mindre offentliga byggnader bombhotats i Stockholm och Säpo insisterat på utvisning av en terrormisstänkt men friad asylsökande blir ett från Sverige med destination USA flygplan bombhotat. Hotet kommer när planet redan är i luften och ställer krav både på svenska och amerikanska regeringen. Tiden är knapp, kraven måste uppfyllas innan planet landar (dvs när bränslet är slut) och planet får inte nödlanda eller ändra destination. Alex får ärendet på sitt bord och blir chockad när han förstår att han har väldigt personliga kopplingar till det hotade planet. Fredrika kopplas in som sambandsperson mellan de olika enheterna som måste samarbeta i ärendet och hon och Alex kommer att samarbeta nära med den kontroversielle men högt ansedda Säpochefen Eden. Det visar sig under historien att Eden har ett bagage och även om läsaren får ta del av detta känns det inte avslutat och jag tror att vi kommer träffa Eden i kommande böcker. Både Alex och Fredrika har också funderingar om och kring Säpo och hur enheten fungerar, vilket får mig tro att kommande samarbeten är att räkna med.

Som tidigare böcker, och de flesta svenska deckare idag, följer vi olika personer i olika kapitel. Även på den amerikanska sidan – CIA – och personer på planet. Jag gillar tempot och pressen de alla känner inför tidsfristen, författaren lyckas vara detaljerad och ingående trots att vi talar timmar. Det finns ingen tid för eftertanke och alla är beroende av delad information, inte det lättaste med två länder inblandade och dessutom olika enheter med prestige samt personliga värderingar.

Med bakgrund av bombhot och utvisningsanslag så handlar boken om ett terrorbrott. Detta känns som ett aktuellt tema allt fler författare våga ge sig i kast med. Jag gillar en hel del av de sakliga, förklarande argument som författaren låter sina karaktärer föra, jag hoppas bara inte hon och jag är naiva om vi tror detta styr de enheter som arbetar för vårt lands säkerhet.

Annonser

One thought on “Paradisoffer

  1. Ping: Davidsstjärnor | Booze'n'Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s