Pythians anvisningar

När Kråkflickan kom blev den rätt hypad som en psykologisk deckare men jag tror att jag läste den mest för det vackra omslagets skull. Tyckte Kråkflickan var rätt okej men kände lite att författarna kanske trodde man var dum, det var för många ledtrådar, klart man fattade hur det låg till. Så kom Hungerelden, också skitsnyggt omslag, jag läste mest av princip för jag påbörjat trilogin Victoria Bergmans svaghet men var inte så sugen egentligen. Så ställdes alla mina slutsatser från Kråkflickan på ända, det var inte alls som jag hade trott, författarna hade lurat mig och jag blev helsåld! När jag läste Hungerelden upplevde jag Kråkflickan helt annorlunda och var rent ut sagt tagen av att jag hade blivit så lurad.

20120605-115459.jpg

Så äntligen kom Pythians anvisningar, den tredje och avslutande delen om Victoria Beckmans svaghet av Eriksson & Axlander Sundquist. Hoppsan, under tiden jag väntat så hade jag faktiskt glömt lite av handlingen i Hungerelden. Det oroade mig något men jag var fortfarande jättepeppad och längtade efter ett avslut. Dock finns ett personregister i början av boken och därmed så kom jag ihåg mycket och det var inte alls svårt komma in i den. Som de båda första delarna är den skriven i kapitel på 3-5 sidor så handlingen först framåt i snabb takt, jag upplever att med kapitelstorleken så går det jättesnabbt att läsa. Det händer också mycket i boken, bara ibland stannar den upp och blir lite långsam när psykologiska grepp utreds. Dessa grepp ligger naturligtvis till grund för bokens psykologiska genre och används för att knyta ihop säcken. Helt har författarna inte lyckats få in det naturligt i handlingen även om jag inte upplever det som störande, bara lite för faktarapande i en annars så flytande text.

Och trilogin knyts ihop, jag känner mig nöjd med svaren och efter två tredjedelar eller så så anar jag slutet och det blir ingen chock. Men dagen efter så har jag kanske några frågor ändå, som jag absolut inte hade direkt när jag läst ut boken, men det gör inget. Det är inget som gnager. Det blir ett värdigt avslut på en trilogi som bjudit på vedervärdiga brott och som fått en undra hur man är funtad som kan utföra, medverka och hålla tyst om vad som sker. Jag blir emellanåt äcklad av vad som hänt och det psykologiska i Victoria Bergmans svaghet är inte bara de psykologiska profiler (de flesta ganska radikala måste jag säga) som målas upp utan också min reaktion som läsare.

Adlibris
Bokus

Annonser

5 thoughts on “Pythians anvisningar

  1. Jag har precis läst Kråkflickan och tyckte den var riktigt bra. Den var inte alls som jag väntat mig. Så fort jag får pengar köper jag Hungerelden.

  2. Ping: Den andalusiske vännen. « Booze n' Books

  3. Ping: Den andalusiske vännen av Alexander Söderberg | Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s