Min syster

Min syster av Rosamund Lupton är en sån där bok som inte riktigt är en kriminalhistoria men som ändå tangerar på ämnet. Läsaren följer Beatrice tankar i form av brevberättelse adresserat till hennes syster Tess. Det är också Beatrice och inte polisen som nystar i Tess försvinnande, även om Beatrice har kontakt med polisen. Det är ett nytt sätt, om än inte unikt, att ta sig an en deckarhistoria.

20120701-200454.jpg

Beatrice är en ordentlig, försiktig, förlovad och kanske aningen stel storasyster som bor i NY och som efter telefonsamtal från mamman får reda på att bohemiska och fria konstnärssjälen lillasyster Tess är anmäld saknad hemma i London. Beatrice beger sig på en gång hem för att delta i sökandet efter den fem år yngre systern som hon har mycket starka band till. Banden är kanske så starka trots åldersskillnaden och deras olika personligheter då deras bror, som var mellan dem i ålder, gick bort som barn i sjukdom. Pappan lämnade familjen strax innan och mamman skickade Beatrice till internat för att kunna hantera sin sorg. Systrarna blev därmed utlämnade åt varandra och sammansvetsade för livet.

Tess var gravid men hade inte berättat detta för mamman då fadern till barnet var hennes gifte lärare. När det uppdagas att Tess fött barnet dödfött strax innan försvinnandet blir Beatrice ännu ängsligare, de brukade ju berätta allt för varandra och varför var hon inte där för Tess när det behövdes. Dessutom menar Tess hyresvärd att Tess fick hotfulla samtal och vänner berättar att hon känt sig förföljd. Beatrice börjar nysta i vad Tess gjorde och vem hon träffade tiden kring försvinnandet samtidigt som hon är väldigt rädd för vad hon skall finna och ledsen över försvinnandet.

Redan från början får vi reda på att något har hänt och Beatrice berättar för Tess vad hon gjorde och vad som hände när hon kom till London för att delta i sökandet. Detta gör att man drivs framåt i boken, som läsare lockas man hela tiden av att få veta, ta del av vad som hänt. Annars är boken inte så fartfylld och språket är snarare poetiskt än rappt, mycket för de uttryck av saknad Beatrice känner. Och den sorg hon bär för sig, sin syster, deras mamma och andra mammor/gravida hon möter från Tess mammagrupp.

Trots de starka känsloyttringarna fastnar jag inte helt för Beatrice och jag är inte helt övertygad av hennes argument ”jag känner Tess” när hon vill driva vidare trådar som polis och anhöriga anser logiskt avslutade. Men det är en relativt spännande bok och ett oväntat slut – så den är helt klart läsvärd.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s