Artighetsreglerna

En trevligt bok, Artighetsreglerna av Amor Towles. Romanen följer ett år precis i Kateys liv i NY. Den börjar nyårsnatten inför 1939 och slutar ett år senare. Förutom prolog (som kallas förord och fick mig förvirrad, jag förstod först inte det var del av romanen) och epilog då som utspelar sig senare. I epilogen är Katey på en fotoutställning på MoMA och två av fotografierna får henne att minnas nyårsafton och året 1939 som följde. Även om boken är lugn i tempot hände det mycket under Kateys år. Nyårsaftonen var tänkt spenderas sparsamt på en mindre jazzklubb i sällskap med rumskamraten Eve. De slår sig dock ihop med Tinker, en välbeställd vacker man, vars sällskap aldrig dyker upp den där kvällen. En ”lånad” tändare leder till att flickorna stämmer möte med Tinker igen och det är väl inte riktigt klart hur vänskapen dem emellan skall definieras, på en bar hamnar Katey i samspråk med ägaren;

– Vems är den där unge mannen? Din eller din väninnas?
– Lite av bådas, tror jag.
– Sånt fungerar aldrig särskilt länge, min smäckre vän.
– Det säger du, ja.
– Det säger solen, månen och alla stjärnorna.

Nä, sånt håller inte. När vi tror att Tinker valt Katey råkar de ut för en bilolycka där Eve skadas rätt rejält. Tinker tar av skuldkänslor på sig att ta hand om henne och Katey kliver åt sidan av medkänslighet. Men mötet med Tinker och en festligare, mer exklusiv värld spelar ändå roll. Under året som följer har Katey kontakt med Eve och Tinker, tar del av fester och mingel, ger sig ut på äventyr i NY och träffar spännande människor. Hon säger upp sig och tar ett sig (!) ett mer stimulerande jobb vilket i sin tur leder till en karriär. Hon har en massa tur som jag ser det, hon är ofta rätt person på rätt plats när det gäller men hennes personlighet – saklig men intelligent – gör att hon plockar chanserna och får ut något av dem.

20120703-174342.jpg

Romanen är som sagt lugn i tempot men det händer ändå en hel del. Mest tycker jag nog att vi får följa ett NY som reser sig ut depressionen och tar än en gång plats som världsstad. Jag hade gärna varit Katey under 1939 i NY, det är en härlig tid som beskrivs med många intellektuella referenser. Katey gör karriär också inom de sociala kretsarna och kommer i kontakt med the bold and beautiful. Men samtidigt är hon en tjej med fötterna på jorden och drar sig inte för att umgås med gamla vänner från pensionatet och träffar de som kommer till NY med drömmar att uppfylla. Som läsare får vi ta del av många sidor av NY utan att läsa om vulgär rikedom eller värsta misären – istället är det ett NY som beskrivs med möjligheter för den som kan ta för sig och vågar finna sin egen väg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s