Arne Dahls deckare, i alla fall två av dem.

I sommar har jag följt Anna Koldenius upptäckt och hyllning av Arne Dahls böcker och vid en inventering av en väns bokhylla så hittade jag två av de tidigare böckerna; Upp till toppen av berget samt Europa blues.

När jag börjar läsa tycker jag att jag känner igen personerna i A-gruppen, rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art. När jag sedan går igenom samtliga böcker så ser jag att jag faktiskt har läst Arne Dahl förut, men alltså inte kommit ihåg det. Inte för att det varit dåligt, absolut inte, utan troligen för att det finns så många svenska (och norska) deckarserier att följa nu. Det blir ibland svårt att komma ihåg dem alla men här kände jag ju igen karaktärerna, vilket är bra och böckerna är fristående om än i serie. Viktiga händelser från tidigare böcker tas upp och avhandlas, så att man som läsare egentligen kan läsa i vilken ordning man vill och det är bra. Att man inte tvingas läsa kronologiskt eller missar något för att man läser en bok ”mitt i”. Dock läser jag två på varandra följande böcker efter varandra och då står viss information lite väl ut – men det är bara att skumma.

20120723-182123.jpg

I Upp till toppen av berget så är A-gruppen splittrad och utstationerad på olika enheter inom både riks- och närpolisen. Paul Hjelm och Kerstin Holm arbetar med ett supportermord på Kvarnen när de kommer något annat på spåren. Detta visar sig ha koppling till den slakt, det överfall, som senare sker i Sickla och som föranligger att A-gruppen blir återupptagen. Samtidigt gräms Gunnar Nyberg på roteln för barnpornografi. Arbetsuppgifterna är hemska och man fikar i tid och otid men han trivs med kollegerna; den gamla studievännen och den unga driftiga Sara. Sara kommer få en framträdande roll när hon presenteras för A-gruppen och deras fall på en förfest inför Stockholms jättesatsning på VM för polis och brandmannakårerna. Vi tar också del av ett antal kriminella personers liv, de som ingår i fallet A-gruppen arbetar med, men dessa personer följs mer utifrån deras handlingar även om vi tar del av och förstår bakgrunden till dessa. Upp till toppen av berget är en bok om våld och maktutövning där det fysiska våldet pekar på främlingsfientlighet och maktutövningen i mången fall är psykiskt våld. Boken är riktigt spännande och karaktärerna bra beskrivna, trots det är så många som skall dela på utrymmet. Det är snudd på otroligt att Dahl kan klämma in både handling och action med den reflektion och eftertänksamhet A-gruppen arbetar med.

Europa blues är också en bok som berör främlingsfientlighet men mer i form av rasbiologi och nazism. Huvudtema är trafficking och hämnd. A-gruppen är nu åter en etablerad grupp som arbetar med större våldsfall men har en fingertoppskänsla som gör att de kan se de små sambanden. Ett hemskt mord på Skansen där mordvapnet är rovdjur kommer visa sig ha samband med försvunna asylsökande och en nobelpriskandidat. Arto Söderstedt har tagit tjänstledigt från gruppen och lever på ärvda pengar i Toscana. Självklart visar sig fallet gruppen arbetar med ha italienska kopplingar och Söderstedt får rycka in som tillförordnad Europolis. A-gruppen arbetar verkligen internationellt i den här boken som också är spännande men inte lika actionfylld som föregående.

Eftersom A-gruppen är en specialenhet så är det förståeligt att de arbetar med grova och kanske för Sverige ovanliga fall. Min enda invändning är att det är en hel del sammanträffanden. Arne Dahl får förvisso ihop det, har verkligen gjort bra research och skriver logiskt där man får följa tankegångarna. Men hade inte böckerna varit så välskrivna och karaktärerna så mänskliga så hade jag irriterat mig på vissa av händelserna trots att gruppen skall vara speciellt hopsatt av intuitiva personer med prima magkänsla. Som jag nämnde tidigare är det förvånande att Dahl kan klämma in så mycket handling och så mycket fakta/reflektioner på så få sidor. För det är inga tegelstenar, men ändå så görs tämligen utförliga referenser från den kunskap A-gruppen besitter – inte minst litterära referenser. Böckerna innehåller också en hel del humor utan att det blir buskis (jag kan tycka att ex Läckberg är ganska buskis i sina böcker), vilket lyfter de tunga ämnena utan att bagatellisera. Det verkar som att Dahl här, liksom Nessers Van Veeteren-serie, ger en lite annorlunda samhällskritik där förövarna för fallen inte alltid åker fast utan rättvisa skipas på en moralisk nivå som inte nödvändigtvis stämmer helt överens med vår juridiska. A-gruppen tar sig friheten att göra så – i det tysta – och som läsare håller man nog med om besluten men det ger en tankeställare om vad som är rätt och fel och vem som bestämmer detta.

Upp till toppen av berget
Adlibris
Bokus

Europa blues
Bokus
Adlibris

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s