Stål

När jag har läst ut Stål av Silvia Avallone så vet jag inte riktigt om det är en tröstlös beskrivning av en arbetarstad i Italien eller om det är en hoppfull berättelse om tjejer som trots trist omgivning och trista förutsättningar väljer att vara individer och kvinnor, som lever på vänskapen och finner styrka i varandra. Så förmodligen är det både och.

Stål följer två tjejer och deras familjer under ett år i en liten kuststad i Toscana med ett stålverk. Stålverket är på dekis, man stänger ned ugn efter ugn för produktionen flyttas till öst där arbetskraften är ännu billigare. Trots detta är stålverket mångas framtid och killarna som Anna och Francesca spanar på och integrerar med hamnar här om de inte redan arbetar där. Anna och Francesca är 13, alldeles snart 14, och i sin allra vackraste ålder med kroppar som har barnets mjukhet men kvinnans former. Och de är medvetna om sina utseenden och hur de påverkar sin omgivning med sina utseenden. De visar upp sig och tar för sig. Är barn som pockar på uppmärksamhet samtidigt som de omedvetet kan hänge sig åt lekar. Och flörtar vilt och hejdlöst trots sina ganska strikta fäder och övervakande bröder. Vädret är stekande hett och kropparna är brådmogna, det bultar och kliar. Anna och Francesca utforskar och utmanar pojkarna kring dem, grannar, vem som helst – och varandra. För de är allra bästa vänner och vet allt om varandra och gör allting tillsammans. Fast efter sommaren skall de börja olika skolor och hos Francesca finns en oro att Anna skall försvinna, Francesca vill att Anna alltid skall vara med henne och älska henne så som hon älskar Anna. Anna tycker att Francesca ibland kan bli för nära, de är ju bästa vänner, självklart gör de allting tillsammans och skall fortsätta så men Anna är Anna också – utan att vara Anna och Francesca hela tiden. Anna influeras av sin fackligt aktiva mamma och skall läsa klassisk linje och kanske bli socialminister en dag. Och hon vill känna på pojkar och låta dem känna på henne, hennes kropp vill det även om hon inte är kär. Francesca som har en skönhet som kommer bara var tredje generation i ett område har en våldsam och kontrollerande pappa och en i förtid föråldrad och förtryckt mamma som är hemmafru. Francesca skall bli miss Italy och drömmer om att rymma med Anna någon annanstans där de kan vara tillsammans för alltid utan sina besvärliga pappor.

20120728-160535.jpg

Så när Anna efter en konfrontation med Francesca verkligen blir kär, i storebrors bäste vän, får deras vänskap sig en rejäl törn. Annas dagar består sedan av kärleken Mattia och skolan, samt en oro för vad pappa sysslar med när han håller sig borta från hemmet veckor, månader, i streck. Francesca låter sig uppvaktas av den fula mesiga granntjejen och speglar sig i sin glans när hon dyrkas för sin skönhet. Men Francesca har det tufft hemma och hennes pappas stränga behandling gör att Francesca söker bekräftelse på annat håll och finner den i sitt utseende och inte för sin person. Både Anna och Francesca saknar varandra och tänker på varandra men när den ena tar steget för en försoning vill den andra inte lyssna utan de fortsätter båda gå kring varandra, sårade och halva.

Men boken handlar också om stålverket och det hårda arbetslivet. Om att vara dåligt betald och arbeta i utsatta miljöer och inte ta sig någonstans. Deras pappor, Annas bror, hans vänner samt Anna och Francescas beundrare arbetar alla på stålverket med vetskap om nedskärningar och inga utsikter om andra arbeten. De jobbar tunga skift och de unga killarna tar till droger för att klara kombinationen tristess på jobbet och fest resten av dygnet.

Många av mina fördomar om Italien infrias. De unga (läs flickorna) förväntas leva kyskt men älskog bedrivs av alla och mer eller mindre öppet. Klasskompisar till Anna och Francesca blir gravida och den som lyckas behålla sin kille har vunnit. Flickorna är unga och fräscha, redan vid 20 är börjar de bli passé och har de fått barn är de tråkiga. Pojkarna lever storstilat och ofta över sina tillgångar, det är inte svårt att förstå varför de måste tulla på lagen och göra affärer för att uppehålla sitt leverne. Männen är familjeförsörjare och dominanta medan mammorna ofta hemmafruar. I den fattiga arbetarklassen lockas allt fler att rösta högerextremistiskt utan att tänka på framtiden, man har ingen framtid utan lever för här och nu, utan visioner.

Men det som är fint i det hela är de små upproren och de små känsloyttringarna. När en jämnårig kille verkligen visar på medkänsla och kärlek för Anna eller Francesca. Annas bror som är kung i området och kan göra vad han vill och ta sig vem han vill är bränd av en ungdomskärlek och har en känslig sårbar sida som han försöker dölja. Annas mamma och pappa som verkligen har en kärlek i botten av sitt äktenskap och som fortsätter tillsammans trots sina olikheter. Och Francescas mamma som vill skydda sin dotter men som tyvärr är fast i värderingar som gör kvinnan så otroligt undergiven och värdelöst.

Trots att mycket handlar om något så ytligt som Anna och Francescas utseenden och pockande kroppar, samt att de spelar på detta så är det en bok som ger en oro i magen och som berör. Kanske är det fokuseringen på deras ungdom och skönhet som gör att man kan läsa den här boken med misär och ångest utan att den blir nattsvart. Och visst finns det ändå ett hopp i den kvinnliga vänskapen där de är personer för varandra och inte bara utseenden.

Adlibris
Bokus
CDON.COM
Fritz Ståhl

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s