Utmaning!

Jag blev utmanad av Marcusbiblioteket att berätta 8 fakta om mig själv och då jag bara radat recensioner på sistone så är det ju ett trevligt avbrott. Kanske. Jag vågar väl inte vara så där jättepersonlig men lite mer om mig blir det.

1. Jag startade bloggen för att kunna be om recex. Så är det. Jag vill läsa på en gång, vill inte vänta i kö på biblioteket och har senaste året haft en ganska knaper ekonomi. Sen blev det så att jag blev utan bokcirkel och fick sån längtan efter att diskutera böcker. Har lyckats hitta nån bok som cirklats på nätet och på twitter men det är rätt skönt att skriva av sig här också. Men ännu skönare hade det varit med fler kommentarer men då måste jag kanske bli mer aktiv på andra sidor själv också. Det kommer.

2. Har precis packat alla mina böcker för att jag skall hyra ut och hyra i möblerat andra hand ett tag. Det var och är ett jäkla jobb och ingen hiss har jag för att ta med böckerna upp på vinden. Har rensat och gett bort en del men jag ❤ mina böcker och vill ha dem i mitt framtida bibliotek. Funderade mycket på hur enkelt det vore om jag bara hade haft e-böcker men för mig är den fysiska boken överlägsen även om långt ifrån alla har ett så tilltalande omslag och layout att det försvarar det idag.

3. Är systemvetare men skulle vilja vara bibliotekarie. En dag läser jag kanske in kompetensen men då vill jag jobba på folkbibliotek som inte är modernt utan där man går runt andaktningsfullt och tyst för att inte störa böckerna. Annars kan jag lika gärna arbeta på som systemvetare.

4. Jag avskyr att skriva. Har alltid gjort. Därför är varje inlägg här en vånda.

5. Aidan var alltid min favorit i SATC och jag tycker Carrie valde fel. Aidan byggde henne en jättefin stol, tänk vilken bokhylla han hade kunnat bygga!

6. Äger ingen bokhylla utan staplar böckerna på andra möbler och längst väggarna i väntan på den perfekta bokhyllan (och biblioteket då). Ibland fantiserar jag om att jag träffar en man med den perfekta bokhyllan och få (bara för att jag skall få plats med mina, han läser naturligtvis) böcker. Match made in heaven.

7. Har 4 Mulberryväskor, en annan passion. Men ingen av dem är en Alexa. Så det blir minst en till.

8. Beskriver mig som en kattmänniska på arbetsintervjuer. Och jag har fått jobb!

 

 

Så skulle man skicka utmaningen vidare… Nu fick jag den av en som jag skulle vilja skicka vidare till och han skickade till en annan kandidat också. Jag gillar Dagens bok och Book Cover Girl men de kör nog inte utmaningar. Men gör de det så skickar jag till dem. Samt till En och annan bok och En bokcirkel för alla om de vill. Och alla andra som vill.

 

Rekviem för en vanskapt

En romandebut av en författare som tidigare gett ut reportageböcker och lyrik. Jag brukar inte tycka om biografier men när jag läste om Rekviem för en vanskapt av Mattias Hagberg så lät den så sorglig och intressant att jag bad om ett recex. Med den erfarenhet Hagberg har av reportageböcker så är historien i den här boken väl understödd med fakta även om det är en skönlitterär bok. Hagbergs lyriska drag kan nog ha bidragit till hur vackert boken är skriven. Som titeln anger är det en rekviem och styckesindelningen är uppbyggd som en dödsmässa för evig vila. Jag gillar det, tycker om när författaren lägger ned omtanke och arbete med skriften och inte enbart innehållet.

Rekviem för en vanskapt

Romanen handlar om två saker främst, Stor-Stinas liv som jättekvinna och det utanförskap som det skapade. Samt om fascinationen för det annorlunda vi människor har och som för inte alltför länge sedan ledde till rasbiologiska studier, även i Sverige. Jag tror att de flesta idag är medvetna om men inte riktigt vill kännas vid att Sverige en gång i tiden var tämligen framstående inom rasforskning. När naturvetenskapen började ifrågasätta kyrkans idéer om ursprung låg Sverige i framkant med ett öppet sinne, något som inte bara gav positiv efterklang. I längtan efter att finna vetenskapliga förklaringar blev en del forskare besatta av rasbiologin och önskade kunna koppla själ och intellekt till art. I den här boken träffar vi en svensk professor som genom att undersöka Stor-Stinas efterlevor ville finna förklaring till det abnormt avvikande. Vi träffar också andra i Europa framstående forskare som på olika sätt kommit över vanskapta eller avvikande kroppar för examination. Dissikeringarna och föreläsningarna kring dessa människor är vackert och smärtfyllt beskrivna, som från ovan betraktat där objektifieringen av dessa människor blir synliggjord och därmed skapar en känsla av sorg och vanmakt hos läsaren.

Men det är inte enbart vetenskapen som är intresserade av Stor-Stina och andra avvikande kroppar under den här tiden. Stor-Stina erbjuds pengar för att resa runt och visa upp sig i ett sällskap av ”freaks”. De återblickar Stor-Stina ger från de här resorna är också de hemska, främst för att hon uttrycker tomhet snarare än ilska över de blickar som ständigt förföljer henne. Men också för hur hon och de andra i uppvisningsföreställningen behandlas av arrangörer och hur de framställs som mindre vetande än vad de är, för att locka publik. Och det faktum att de är där frivilligt, att de låter sig köpas för att de inte har någon annan väg att gå, de är inte önskvärda för annat än att visa upp sina abnormiteter. Vad gör det med en människas självkänsla?

Hagberg låter läsaren träffa Stor-Stinas familj och ta del av deras öde som påverkas av Stor-Stinas ökändhet. I ett nyligen kristnat samesamhälle väcker hennes storlek frågor där dåtiden lägger skuld och skam på både Stor-Stina och hennes föräldrar. Trots den kristna tron är folk rädda för trolldom och vill inte beblanda sig med dem fastän paradoxalt nog gammal tro snarare pekar på välsignelse än förbannelse. Jag blir berörd av den kärlek som Stor-Stinas föräldrar visar och den kamp mot sin gammeldags tro prosten i samhället för. Jag hoppas innerligt att det var så det var, att hon blev accepterad och inte helt utstött av de närmsta i alla fall.

Trots den otäcka fakta boken grundar sig på, vetenskaplig och folklig okunskap och misstro, är det en fin berättelse och en värdig rekviem för Stor-Stina. Det var min nyfikenhet på det ovanliga som väckte mitt intresse för romanen och jag skäms när jag läser om vad nyfikenhet kan leda till men jag är glad att jag får ta del av den här berättelsen som en slags upprättelse för en av personerna som drabbades. Liksom andra tunga händelser i vår historia bör vi inte glömma och förneka utan söka försoning och undvika upprepning.

Adlibris
Bokus
Fritz Ståhl
CDON.COM
Ginza

KUM

Den är vidrig, hemsk, ofattbar. Kum handlar om (barn)prostitution och om vad människan kan göra för att överleva. Det är en naturlig instinkt att rädda sig själv framför och i den här boken ställs en del människor inför oerhört svåra val. En del väljer, i utsatt läge och utan att se någon annan utväg, att utsätta andra för plåga och förnedring och lever sedan i ångest över vad de gjort medan andra iskallt sätter sig själva i första rummet och har inga betänkligheter alls. Det är vidrigt i vilket fall. Vidrigt att det finns så egoistiska personer och vidrigt att världen fungerar så att sådana här situationer uppstår.

Boken är uppdelad att följa tre berättelser, med ett mindre antal stickspår, som alla sammanlänkas och som på sitt sätt berör fattigdom och prostitution. Alice är en svensk liten flicka som blir kidnappad i Malaysia under ett besök på ett varuhus. Alice och hennes familj lever ett flott expatliv i Singapore och Alices försvinnande skapar både stora rubriker och kaos i familjen. Rithisak är en kambodjansk ung pojke, vanställd efter en kvarglömd väg mina och med stora samvetskval att inte kunna bidra till familjeekonomin. Hans vackra syster erbjuds arbeta av familjens skuld på ett hotell och Rithisak följer med till staden, som beskyddare och för chansen tjäna pengar han med. Arbetet på hotell är en bluff och medan systern kastas in i prostitution tvingas Rithisak tigga. De skiljs brutalt åt och Rithisaks ångest växer, han känner sig skyldig och måste rädda sin syster. Själv får han också utstå fysiska övergrepp men lever som en asket utan att klaga i sin skam och önskan att fly. Den tredje berättelsen är om Shui-Khan i Shanghai, en vuxen man med framgång men med ett skamfullt fattigt förflutet. Nu nyttjar han sin makt och utnyttjar folk omkring sig. När han drabbas av det smutsigaste viruset rubbas hans värld och han söker desperat helning, så desperat att han söker sig till myter.

Boken börjar ganska lugnt och låter läsaren lära känna de tre personerna och deras familjer. Det är varma svettiga dagar i Asien, fattigdom men kärlek hos Rithisak, kommersialism och maktutövning med Shui-Khan och nyfikenhet men spänningar hos Alices svenska familj i ett nytt land. Sedan händer hemska saker och det blir bara värre för att mot slutet bli otäckt våldsamt.

Ordet Kum är khmer för en oproportionerlig hämnd; en hand för en tand, ett huvud för en hand. Är det en oproportionerlig hämnd som utövas i den här boken? Nä, jag vet inte det. Barnprostitution är så äckligt att jag inte vet vad ett proportionerligt straff skulle vara. Men det blir en våldsamt blodig hämnd.

Samtidigt som läsaren får ta del av svinaktiga personer som bara följer pengarna så möter vi de som av fattigdom tvingas till handlingar de aldrig kunnat tänka sig. Vi träffar korrumperade poliser och de som arbetar med barnhandel som vilken vara som helst. Men vi träffar också kriminella som vägrar befatta sig med barnhandel och vänskap utsatta emellan. Så det finns ljuspunkter, det finns de som fördömer de egna av etiska och moraliska orsaker.

Fattigdomen och vad den tvingar folk till är outhärdlig i boken. När inte ens de vuxna har några val, hur skall barnen då kunna ha några? Mest arg blir jag på den efterfråga som möjliggör dessa vidriga handlingar. Hur kan det vara möjligt att sälja barn för sex? Hur kan det finnas de som vill ha sex med barn och hur kan man överhuvudtaget bli upphetsad av tvång?

Det är ju inte allt för vanligt att västerländska barn kommer ut på marknaden så Alice är en tillgång med stor efterfråga och genererar höga priser. Rithisaks syster är en dussinvara som är lätt förbrukad och ersättningsbar. Det gör en också illamående, att insatser görs med skillnad på offrets ursprung. Jag tror inte att historierna om de inhemska barnen i det fattigaste Asien är originella. Men det är vidrigt att det förekommer och fortsätter förekomma.

Författaren har levt och arbetat i Asien och skriver säkert utifrån vad han sett förekomma. Han berättar på Ordfront att asiaterna också hade en stark vidskeplig tro, något som kommer igen i Rithisaks berättelse. Rithisak genomgår en slags metamorfos i boken och blir under inflytande av sin döde idol och farfars ande en annan person än den skuldtyngde handikappade pojke han är i början av boken. Boken slutar också på ett tveeggat sätt där man som läsare kan välja tro på (vidskeplighet) återfödelse och upprättelse eller ett slut där endast de vita klarar sig. Inget av sluten är speciellt lyckliga men det finns nog inga lyckliga slut på sådana här vidrigheter.

Adlibris
Bokus

Alltings början

Höstens boksläpp efter den förra så framgångsrika boken Flickvännen är Karolina Ramqvists Alltings början. Många har väntat på den och nu är den här. Liksom Flickvännen är det en innerlig, om än inte med lika undertryckt ilska, roman om en ung tjej som går sina egna vägar. Huvudpersonen här är Saga, född samma år som författaren Karolina, med en radikalfeministisk mamma och ett liv i nittiotalets Stockholm som i mycket liknar vad man känner till om Karolina. Karolina har själv i intervjuer, i bland annat Fokus och Situation STHML, sagt att romanen visst bygger på en självbiografisk stomme men att karaktärer och händelser är påhittade. Ändå är det lätt – speciellt som en del verkliga kända personligheter dyker upp i periferin – sitta och undra vem det kan vara när man läser. Romanen sträcker sig över nästa hela nittiotalet och fångar Saga precis när hon börjar gymnasiet och tar oss med i utelivet i dåtidens Stockholm, en sväng i bohemiska Paris för att finna inre Saga och slutar efter att Saga flyttat hemifrån och så smått börjat göra sig en karriär.

Ramqvist, K - Alltings början - 13041292

Det är en härlig, upplyftande bok att läsa, Saga är en självsäker stark tjej som reflekterar mycket över sin situation och sitt leverne. Hon kan känna en viss press på sig att ”göra något” då hennes mamma och väninnor har ett sånt starkt engagemang för feminismen. Deras arv ger möjligheter som Saga är oändligt tacksam för men samtidigt något villrådig – vad finns nu kvar för hennes generation att kämpa för? Boken är full av feministiska referenser, inte minst inom litteratur, och som Sagas bakgrund ser ut är hon väl insatt men fortsätter att förkovra sig. Någon gång kan hon reflektera över att hon kanske, eventuellt, också skulle ha uppskattat en bullbakande mamma som firade jul. Med gymnasiet och vuxnare tankegångar sätter Saga sig in i feminismens betydelse och börjar förstå de olika riktningar som finns, hon lär sig att ta ställning men också att vara uppmärksam på olikheter, olikheter som vi främst ser genom hennes vänners val medan Saga fortfarande kämpar för att hitta sin grund att stå på. För så är det nog, att trots hon är uppfostrad att tänka fritt och välja själv så har hon en del värderingar med modersmjölken och behöver leva innan hon kan avgöra vilka som är hennes.

Samtidigt som Saga är en intellektuellt engagerad tjej så lever hon ett ganska slappt liv där man tar dagen som den kommer. Det är mycket utgång och det hårdaste arbetet är att jobba in ett förtroende som ger fri passage på klubbar och barer där de inte har åldern inne.  Saga och bästisen Pauline upplever ett par roliga år där de festar och ”tar för sig”. Det hela är beskrivet på ett friskt sätt som faktiskt inte heller förnedrar de män de leker med och vänder på kakan när det är de – tjejerna – som väljer vem, var, när och hur. Men helt fri är Saga inte. I det begynnande sexlivet för Saga lista över vilka hon haft sex med och lägger till ett fiktivt namn, för annars blir det ingen lista med så få representanter. Hon verkar inte uppskatta sex och gör det mest för att hon borde. Borde ha sex och borde ställa upp. Hon fortsätter också att ställa upp ibland senare, när hon inte orkar säga nej. Hon reflekterar över att det aldrig är tvång eller förnedrande, det är bara en kroppslig händelse som hon faktiskt går med på – om än av leda. Men så finns det en man. En man som får henne känna sexuellt begär och som Saga gör sånt där hon egentligen inte vill för. Inte sexuellt, där är de totalt jämställda, där finner Saga sin sexualitet. Men hon låter honom styra och bestämma. Låter honom förneka henne men kommer bara han lyfter på ögonbrynet. Hon låter inte honom ta över hennes liv så att hon sitter och väntar på att han skall ringa men vill gärna att han skall ringa om man säger så.

Det blir en komplex berättelse om ungdomsåren där en kvinna försöker hitta sin mening som kvinna. Saga upptäcker att trots de inte står på barrikaderna som sina mödrar utan har en hel del utlagt för sig så finns det alltid motstånd, mer eller mindre uttalat, att kämpa mot som kvinna. Att arbeta mot nya fördomar och rättfärdiga sin existens som kvinna, trots man är kvinna. Saga upptäcker också att kärleken och feminismen inte behöver utesluta varandra, tvåsamhet och heterosexualitet är inte bara av ondo. Det handlar snarare om att finna och leva med sig själv innan man lever för någon annan. Det är ingen rak väg Saga har att gå.

Trots alla betänkligheter och resonemang Saga för i romanen så är det som sagt en härlig bok att läsa. Den är lättläst och bra skriven. Jag känner med och tror på Saga, är ibland nästan lite avundsjuk på henne. Att huvudpersonen är i min ålder gör att det blir en hel del igenkänningar men jag tror att även andra åldersgrupper kommer finna de tidstypiska referenserna inom såväl politik som media intressanta och väl invävda i handlingen. Genom att visa på tidsandan så ger författaren bakgrund till Sagas sökande och visar samtidigt att feminismen har en grundstomme men att vi alltid bör vara beredda på att utveckla och fortsätta kämpa. Det handlar inte om att passa in utan att om att anpassa.

Boken innehåller massor av litteraturreferenser (de flesta feministiska), Marcusbiblioteket har gjort en lista över dem alla, vilken fantastisk lista!

Adlibris
Bokus
CDON.COM

Tack Norstedts för recex!

Till offer åt Molok

Den femte boken om juristen och åklagaren Rebecka Martinsson som verkar i norrländsk miljö; Till offer åt Molok av Åsa Larsson. Molok är en gammal babylonisk Gud till vilken även barn offrades. Detta är vad Larsson haft i åtanke för plotten i den här boken ”Att offra barn för framgång, för denna världens ära”. Ett barn är ganska centralt i handlingen, sjuårige Marcus som traumatiserad tas hand om av hudföraren och polisen Christer efter att hans farmor blivit mördad i hemmet och Marcus gömt sig i en koja i skogen. Marcus bodde hos farmor efter att hans pappa blev ihjälkörd och hans mamma startat ny familj och mer eller mindre glömt Marcus. Nu är han ensam och närmaste släkting är farmors kusin Maja som tillfälligt befinner sig i Kiruna för att ta avsked av sin mamma som ligger på hospis. Maja har inte mycket att komma med i polisutredningen verkar det som, Marcus farmor var numera nykter alkoholist men med ett rykte om sig att vara både full och lössläppt. Många rynkade på näsan och viskade bakom hennes rygg men det handlade nog snarare om förakt än hat. Maja verkar dock ha mer att säga till Rebecka privat då hon kände hennes föräldrar. Rebecka vill helst inte höra, vill inte tänka på sina föräldrar. Men inte skall Rebecka behöva prata med Maja – hon blir bortkopplad från fallet då äregirige von Post menar på jäv då hon bor i samma by som den avlidne. Rebecka ilsknar till och tar snabbt ut all sin semester. Ledig kan hon göra vad hon vill och hennes känsla säger henne att något i Marcus sorgliga familjehistoria behöver tittas närmare på. Farmor mördad, pappa ihjälkörd av smitare, farmors far uppäten av en björn och hans mamma i sin tur mördad skolfröken med rykte att ha fått sin oäkting med självaste disponent Lundbohm – grundare av Kiruna. När Christer, som tar hand om Marcus då Maja har annat att tänka på den här tiden och som Marcus känner sig väldigt trygg med, misstänker att någon är ute efter Marcus med så stärks Rebeckas känsla och hon forskar lite på sidan om. Och hittar så klart indicier som pekar åt annat håll än det svartsjukedråp Marcus farmors död verkar vara.

Parallellt följer vi en dåtida berättelse om kärlekshistorien mellan disponent Lundbohm och den nyinflyttade skolfröken Elina samt om de orättvisor och fattigdom som trots allt fanns i municipalsamhället Kiruna under första världskrigets tid. Elina är en modern kvinna som vill försörja sig själv och med Ellen Key som förebild har hon högre mål än giftermål som självförverkligande. Elina blir en omtyckt lärarinna och omsvärmad av kavaljerer men inte alla ser blitt på en kvinna som lever så självständigt under den tiden. Elina är ju också den första i raden av Marcus ättlingar som går ett våldsamt öde till mötes. Troligen ligger det något i Rebeckas känsla att det inte är en slump och att svaret finns i historien.

20120818-160358.jpg

Rebecka är numera bofast i samhället och verksam som åklagare i Kiruna. Hon har fortfarande sin pojkvän i Stockholm, ett långdistansförhållande som tär ju mer Rebecka rotar sig i sitt ursprungs hemtrakter. Rebecka är en tämligen tuff tjej som fått stå ut med mycket i tidigare böcker men som ännu inte gjort upp med sitt förflutna och sina föräldrars svek i barndomen. Hon harvar ändå på och har sin lilla krets av ”godkända” vänner där grannen Sivving och Christer är de främsta. Men det verkar som att polisen Anna-Maria kommer henne närmre också, inte minst genom deras gemensamma avsky för von Post och deras inbyggda patos. Men Rebecka är samtidigt skör. Senaste årens händelser har tagit hårt på henne och även om hon bestämt sig för Kiruna så är hon långt ifrån säker på något annat i sitt liv. Det skulle vara kärleken till hundarna då. Rebecka och Christer umgås ofta och passar varandras hundar. Hundarna spelar också roll i rehabiliteringen för Marcus och liksom Rebecka och de andra har vi läsare lärt känna hundarna minst lika väl i tidigare böcker. De är trofasta och kloka, som kattälskare smälter till och med jag ändå av deras sätt att finnas där för den som behöver tröst och deras osvikliga sinne för goda respektive dåliga personligheter. Det är besvärligt när man kommer bok-karaktärer nära ifall det skulle hända dem något. Larsson har en förmåga att skriva så att man gillar hennes karaktärer och bara vill dem väl. Det är inga detaljerade polisarbeten och inte mycket action, mer väderbeskrivningar och norrländsk mat, men ändå så blir det spännande. För jag vill veta om Rebecka kan komma över sin ilska över att ha blivit bortpetad, jag vill se om Christer kan tygla sin förälskelse i upptagna Rebecka, jag vill veta mer om Rebeckas bakgrund och jag vill veta vad som hände Elina för så många år sedan. Trots ganska tunga ämnen och olyckliga människor skriver Larsson
så lätt utan att bagatellisera att man slukar boken (om än med en klump i magen).

Adlibris

Bokus

CDON.COM

Fritz Ståhl

Bländverk

Bländverk är Thomas Eriksons debutroman och det märks lite här och där att det är en debut. Det flyter på ganska bra och är förhållandevis spännande, det finns en kursiverad berättare som är svår att avslöja och det är stora intriger och brottssyndikatsledare. Men en del gånger stannar jag upp i läsningen då författaren motsäger sig själv och det han nyss skrivit, det är oväsentligt i sammanhanget men irriterande när man är i ett läsflöde. Jag blir också lite störd över att kommissarien mer än en gång påpekar att han har fyra män och en kvinna i sin grupp – hans favorit är kvinnan så varför måste han så tydligt påpeka hennes kön? Det passar inte hans övriga beteendeprofil, som är röd. Det är mycket personlighetsidentifiktion i den här boken. Erikson är beteendevetare i grunden och likaså är bokens huvudkaraktär Alex King. Visst är det intressant med de färgkoordinerade personlighetstyperna och förklaringarna till dessa vävs in fint när Alex berättar för poliserna hur de bör tolka och interagera med de olika typerna för bäst resultat. Men jag är lite förvånad över polisernas totala okunskap om ämnet, jag trodde beteendevetenskap var åtminstone en liten del av polisutbildningen och inom vilken större arbetsplats har man idag inte stött på de färgkoordinerade personlighetstyperna på någon slags fortbildning eller team-aktivitet?

 

Alex King skall hålla en större föreläsning men bara några minuter in i föredraget så blir en av åhörarna skjuten i huvudet. Det är en ganska snaskig historia men Alex blir inkallad som vittne och etablerar kontakt med inspektören Nina. Nina blir intresserad av Alex kunskaper men är inte helt okunnig om härskarmetoder eller strategier att styra människor. När Nina strax därefter inofficiellt skall undersöka vad som kan ha hänt kommissariens bror och familj så tar hon med Alex, inofficiellt alltså. Kommissariens bror är oanträffbar och parallellt med Alex, Nina och utredningen kring dödsskjutningarna av förmögna personer (som startade med Alex föredrag) så för vi följa brodern, Fredric. Fredric är en ambiös men inte så hårt arbetande journalist med stort hjärta och vars fru drar in de stora pengarna. Så får han ett erbjudande om att skriva en biografi åt en stor affärsman. Det är stora pengar för vad som verkar vara ett lätt jobb. Niclas skriver under kontraktet och sätter igång. Och fortsätter som han brukar, lite hipp som happ. Men så skärps villkoren, för beställaren av biografin är förvisso affärsman men inte inom lagens riktlinjer. Och han är stenhård när det gäller överenskommelser och deadlines. Deadlines är inte Niclas grej, Niclas är en typiskt gul personlighet som är bättre på att visualisera än att slutföra. Det är fler karaktärer i boken, vi får följa hotade affärsmän och förmögna kvinnor som ombedes betala stora summor för beskydd. Betalar man inte så går det som för mannen på Alex föredrag – man blir helt enkelt avrättad. Man har inte betalt för att leva. Vi följer dessutom prickskytten som får i uppdrag att ta hand om dem som inte betalar. Och vi träffar den ljusskygge affärsmannen som beställt biografin spökskriven av Niclas. Skall polisen få kontakt med någon som blivit erbjuden beskydd innan denne blir avrättad? Vem är det som erbjuder beskydd? Var är kommissariens bror? Och vilken personlighetsfärg är Nina egentligen?

Alex King kommer nu i en uppföljare och jag är nyfiken på vilken beteendevetenskaplig teori som kommer ligga till grund för den boken. De färgkoordinerade personlighetstyperna öppnade upp för ett samarbete med polisen men egentligen så bidrog nog inte Alex till fallets upplösning. Om det nu blev någon upplösning. Det är ytterligare ett tecken på att det är en debut, boken är ganska tjock och innehåller ganska mycket information men jag vet inte om jag tycker fallet är så spektakulärt. Det är också många sidospår som kan tyckas relevanta för handlingen men i slutändan så gav de ingen input till upplösningen. Men det är en bra debut med ett bra språk och förhoppningsvis är barnsjukdomarna borta med uppföljaren. Beteendevetenskap är spännande och läses här med fördel som fiktion istället för en fackmässig bok med svåra termer.

 

Adlibris
Bokus
CDON.COM
Fritz Ståhl

Äktenskapsbrott

Åsa Ericsdotter är en sån där författare som alltid får jättefina recensioner men som man inte hör så mycket om annars och vars böcker inte direkt toppar försäljningslistan. Hon känns väldigt lågmäld, jag kommer ihåg när jag såg henne på bokmässan då hon var aktuell med romanen Svårläst. Vi var ytterst få som kommit till författarsamtalet och uppläsningen i Bonniers monter, trots att det var ett fritt uppträde. Det är synd att inte fler upptäcker Ericsdotter för hon lever upp till de fina lovorden. Jag älskar hennes lek med orden och hennes förmåga att uttrycka så mycket med så lite.


Äktenskapsbrott är Ericsdotters andra roman, tidigare böcker har getts ut som lyrik, och jag tycker att den här är den mest ”tillgängliga” bok hon skrivit. Kanske når hon ut till fler med den här boken men samtidigt så känner kanske några gamla anhängare av Ericsdotters stil inte igen henne, jag gillar i alla fall boken. Som tidigare verk är det en tunn bok men intensiv. Läsaren kastas rakt in i starka känslor, kapitlen – eller avsnitten – är korta, bara en halv sida men ger ändå en stark skildring av karaktärernas känsloliv. I Äktenskapsbrott så lyssnar en kvinna till sin före detta älskares bekännelser om den nya älskarinnan. Det är länge sedan kvinnan och mannen hade sitt förhållande, kvinnan har nu även hon gift sig och man umgås ibland alla fyra, som två par. Men kvinnan och mannen pratar ofta utan sina respektives vetskap. Mannen brukar avslöja sina affärer och kvinnan som är av samma skrot och korn brukar lyssna och förstå. Men den här gången är det annorlunda. Mannen har träffat någon speciell. Inte så att han vill lämna sin fru, nej då – han älskar sin fru. Men han älskar den här nya kvinnan också. Han vill leva med dem båda, till och med skaffa barn med dem båda. Och här får plötsligt den lyssnande kvinnan nog.

Jag hatar att du sviker din fru, inte för att jag identifierar mig, inte för att det är taskigt, mest för att det är olikt dig.

Samtidigt som kvinnan lyssnar till den lycklige mannen så söker hon egna äventyr och blir avvisad, vilket ytterligare förstärker den ilska hon känner. Jag tror hon är mer avundsjuk än svartsjuk, om inte hon kan ha kakan och samtidigt äta upp den – varför skall då han komma undan med det?

Det här är en tänkvärd berättelse om parrelationer och otrohet men också om avundsjuka och ilska. Med väl valda och fint formulerade meningar skapar Ericsdotter starka känslor och hinner berätta en hel historia på få sidor.

Adlibris
Bokus
CDON.COM
Fritz Ståhl