Bländverk

Bländverk är Thomas Eriksons debutroman och det märks lite här och där att det är en debut. Det flyter på ganska bra och är förhållandevis spännande, det finns en kursiverad berättare som är svår att avslöja och det är stora intriger och brottssyndikatsledare. Men en del gånger stannar jag upp i läsningen då författaren motsäger sig själv och det han nyss skrivit, det är oväsentligt i sammanhanget men irriterande när man är i ett läsflöde. Jag blir också lite störd över att kommissarien mer än en gång påpekar att han har fyra män och en kvinna i sin grupp – hans favorit är kvinnan så varför måste han så tydligt påpeka hennes kön? Det passar inte hans övriga beteendeprofil, som är röd. Det är mycket personlighetsidentifiktion i den här boken. Erikson är beteendevetare i grunden och likaså är bokens huvudkaraktär Alex King. Visst är det intressant med de färgkoordinerade personlighetstyperna och förklaringarna till dessa vävs in fint när Alex berättar för poliserna hur de bör tolka och interagera med de olika typerna för bäst resultat. Men jag är lite förvånad över polisernas totala okunskap om ämnet, jag trodde beteendevetenskap var åtminstone en liten del av polisutbildningen och inom vilken större arbetsplats har man idag inte stött på de färgkoordinerade personlighetstyperna på någon slags fortbildning eller team-aktivitet?

 

Alex King skall hålla en större föreläsning men bara några minuter in i föredraget så blir en av åhörarna skjuten i huvudet. Det är en ganska snaskig historia men Alex blir inkallad som vittne och etablerar kontakt med inspektören Nina. Nina blir intresserad av Alex kunskaper men är inte helt okunnig om härskarmetoder eller strategier att styra människor. När Nina strax därefter inofficiellt skall undersöka vad som kan ha hänt kommissariens bror och familj så tar hon med Alex, inofficiellt alltså. Kommissariens bror är oanträffbar och parallellt med Alex, Nina och utredningen kring dödsskjutningarna av förmögna personer (som startade med Alex föredrag) så för vi följa brodern, Fredric. Fredric är en ambiös men inte så hårt arbetande journalist med stort hjärta och vars fru drar in de stora pengarna. Så får han ett erbjudande om att skriva en biografi åt en stor affärsman. Det är stora pengar för vad som verkar vara ett lätt jobb. Niclas skriver under kontraktet och sätter igång. Och fortsätter som han brukar, lite hipp som happ. Men så skärps villkoren, för beställaren av biografin är förvisso affärsman men inte inom lagens riktlinjer. Och han är stenhård när det gäller överenskommelser och deadlines. Deadlines är inte Niclas grej, Niclas är en typiskt gul personlighet som är bättre på att visualisera än att slutföra. Det är fler karaktärer i boken, vi får följa hotade affärsmän och förmögna kvinnor som ombedes betala stora summor för beskydd. Betalar man inte så går det som för mannen på Alex föredrag – man blir helt enkelt avrättad. Man har inte betalt för att leva. Vi följer dessutom prickskytten som får i uppdrag att ta hand om dem som inte betalar. Och vi träffar den ljusskygge affärsmannen som beställt biografin spökskriven av Niclas. Skall polisen få kontakt med någon som blivit erbjuden beskydd innan denne blir avrättad? Vem är det som erbjuder beskydd? Var är kommissariens bror? Och vilken personlighetsfärg är Nina egentligen?

Alex King kommer nu i en uppföljare och jag är nyfiken på vilken beteendevetenskaplig teori som kommer ligga till grund för den boken. De färgkoordinerade personlighetstyperna öppnade upp för ett samarbete med polisen men egentligen så bidrog nog inte Alex till fallets upplösning. Om det nu blev någon upplösning. Det är ytterligare ett tecken på att det är en debut, boken är ganska tjock och innehåller ganska mycket information men jag vet inte om jag tycker fallet är så spektakulärt. Det är också många sidospår som kan tyckas relevanta för handlingen men i slutändan så gav de ingen input till upplösningen. Men det är en bra debut med ett bra språk och förhoppningsvis är barnsjukdomarna borta med uppföljaren. Beteendevetenskap är spännande och läses här med fördel som fiktion istället för en fackmässig bok med svåra termer.

 

Adlibris
Bokus
CDON.COM
Fritz Ståhl

Annonser

5 thoughts on “Bländverk

  1. Vilken bra recension! Jag har faktiskt aldrig hört om dessa färgtyper innan. Jag läser ju Illdåd nu i och med Booked och hittills (100s) så är det inget annat än färgkoder som King tillför. Och så bjuder han Nina på lite (röd)vin.

  2. Ping: Illdåd « Booze'n'Books

  3. Ping: Illdåd av Thomas Erikson | Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s