Mina fräknar

Jag började läsa Mina fräknar av Sofia Hallberg med tanken att den skulle vara en lättsam chicklit. Men det hade jag fel, boken är ganska lättsamt skriven och väldigt lättläst men någon chicklit är det inte och den är inte särskilt ljus och lättsam.

Berättare i boken är Karin, närmare 40 och förlovad med kärleken från universitetet, Mats. Mats har ett bra jobb på UD och verkar göra precis vad Karin en gång siktade på när hon var stjärnan i klassen. De bor nu precis rätt i en ljus lägenhet i Vasastan där Karin ofta sitter vid köksfönstret och studerar människorna i parken utanför. För Karin har rätt mycket fritid, hon jobbar halvtid som inhyrd kontorshjälp och gör vad hon blir tillsagd att göra. Efter jobbet går hon hem och är ofta ensam då Mats reser mycket i jobbet, ofta mer än hälften av årets dagar. Den ödsliga tillvaron i bokens början varvas med kapitel från studietiden, när Karin och Mats träffades och blev kära. Karin flyttade från Skåne till Uppsala för att gå samhällsprogrammet och klarar sig utmärkt men inte utan att hon lägger ned en massa tid på studierna. Mats släntrar in försent till föreläsningar och planerar läsa ikapp förlorade poäng under sommaren men är oerhört populär och ett socialt lejon. Karin stöttar och tar hand om Mats och känner sig bekräftad i hans kärlek. Hon är en riktigt duktig flicka som fixar och donar inte bara för sig själv utan också för Mats. Kapitlen från då blir en kontrast mot kapitlen från nu och jag undrar vad som hänt, varför Karin nu är så osynlig och ovillig att göra sig sedd. Läsaren får ingen förklaring då kapitlen från då plötsligt upphör. Först blir jag besviken och nästan arg men istället så tar Karins liv i nuet fart och jag fångas av det.

Nästan samtidigt som Karin blir mer eller mindre tvingad till kontakt med grannen Sabine så visar det sig att Mats under sina resor till Indien förälskat sig i en indiska som nu är gravid. Mats släpper nyheten ganska fräckt och då Karin inte gör något motstånd hamnar hon i ett känslomässigt underläge där Mats skall känna efter vem han älskar mest och vill leva med. Grannen Sabine som efter många förfrågningar till slut tvingar Karin till fika och samtal visar sig vara gravid efter att ha inseminerat sig i Köpenhamn. Hon skall bli ensamstående mor och när hon berättar om sin längtan efter barn kastas Karin in i en lika stark längtan – någon som säkerligen också kommer från att Mats skall bli far trots att Mats och Karin försökt bli föräldrar så länge utan resultat. Karin bokar snabbt upp besök på fertilitetsklinik och kontaktar inseminationskliniken i Köpenhamn.

Karins bemanningsuppdrag har gått ut och hon har ännu mera tid för sig själv. Något som visar sig bli för mycket, plötsligt får Karin för sig att hennes fräknar bildar bokstäver och hon blir som besatt av detta. Hon börjar fotografera sin nakna kropp och katalogiserar bilderna i jakt på bokstäver och meddelanden från sin kropp. Vänskapen med Sabine fördjupas när Mats spenderar tid i Indien för att komma till rätta med sina känslor. Innan han åker intensifieras hans och Karins känsloliv efter vad som verkar ha varit en lång period av något som kan liknas vid likgiltighet.

När Sabine går över tiden följer Karin med ut en kväll för att få igång kroppen och ute träffar hon Jonas, en man som visar sig vara adopterad från Indien. De upplever en natt ihop som Karin smiter från utan att höra av sig eller lämna några spår. Kort därefter får Karin ett nytt vikariat, en tjänst som inte bara matchar hennes tidigare ambitioner utan som troligen kommer leda till anställning också. Karin klickar med anställande chef och tycks trots sina egna tveksamheter växa in i rollen. Samtidigt visar det sig att Karin är gravid och Mats beslutar sig för att komma hem till Stockholm.

20121006-183404.jpg

Nu vänder boken, Karin växer med sitt jobb och ansvar men också av graviditeten. Hon tänker mycket på Jonas och hans ursprung. Mats däremot får problem när han väljer Karin över sin indiska flickvän. Karin som stärkt sitt självförtroende ställer fortfarande inga krav på Mats men han blir baktalad och får svårt att sköta sitt jobb, detta påverkar honom på många sätt och han går ned sig. Karin ser på Mats med nya ögon och på ett ganska föraktfullt sätt medan hon höjer Jonas till skyarna i sina fantasier om honom.

Trots jag tycker boken är lättsamt skriven så skulle jag vilja säga att den handlar om en kvinnas väg att hitta sig själv och sin identitet igen. Karin är i början av boken så förläget tyst och osynlig och man undrar som läsare vad som hände med den duktiga tjej som gick på universitetet, varför gjorde hon inte karriär? Karin är vad jag skulle vilja säga fortfarande en duktig flicka dom högpresterar på jobbet men som blir osäker på sig själv i relation till andra. Hon arbetar hårt för att inte svika Claes som anställde henne och som hon därför respekterar oerhört mycket. Hon ställer inga som helst krav på Mats utan låter honom behandla henne som skit och ser inte hans egoism. I tomheten efter sitt försvunna jag blir hon manisk när hennes fräknar – det enda unika med henne – tycks tala till henne. Därför blir det spännande när livet vänder så för henne, när hon får ett jobb som ställer krav och som uppfyller ambitioner och Karin med graviditeten inser hon har mer än sig själv att ta itu med. Hon förstår hon kan ha egna vänner, som Sabine, som inte ser henne genom Mats karisma utan för henne och hon börjar upptäcka att hon är mer än sina fräknar. Det är en psykologisk bok utan att bli för djup eller tung.

Jag har tidigare hört läsare säga att de trott Karin blir galen när hon börjar läsa budskap i sina fräknar och under en bokcirkelträff med Breakfast Book Club så menade flera läsare att Karin var en sjuk människa, om inte psykotisk så i alla fall djupt deprimerad. Någon tyckte inte boken gav något alls utan bara var ett nedslag i en sjuk människas tillvaro. Jag håller inte med. Karin mår uppenbarligen inte bra och när hon börjar med sina fräknar är hon ute på hal is. Jag tycker dock att det är en bra beskrivning av en människa som lever i skuggan och som inte kan finna bekräftelse i sig själv utan hänger upp den på andras tyckanden. Jag gillar också att ”lösningen” inte är en ny man eller en kärlek utan att hon sakta men säkert börjar acceptera sig själv på andra premisser – även om Jonas figurerar i utkanten. Jag avskyr när kvinnor skall bli nöjda med sig själva först när en man är kär i henne. Här är det nog snarare graviditeten och insikten om ett barn som gör att Karin börjar se sig själv och förstå att hon måste se sig själv för att finnas där för någon annan. Sen kan jag hålla med om att det blir lite läskigt när Karin blir så manisk över sina fräknar och det är inte helt klart om barnet kan få henne glömma budskapen även om det hintas att hon nog tar sig ur det. Jag blir också lite rädd för Karins kyla mot Mats när hon börjar må bättre i sig själv, istället för att bli helt självständig så verkar hon njuta av det omvända förhållandet och Mats nedgång. Men å andra sidan så är det kanske ett sätt att visa att Karin blivit mer mänsklig, hon är inte längre avtrubbad utan har känslor även om de inte är goda och fina hela tiden. En del i bokcirkel var förbannade över slutet, kände att det var påklistrat och köpte det inte. Jag hade under cirkelträffen inte läst ut boken och var rädd jag skulle bli besviken men utan att avslöja vad som händer så kan jag säga att man får förklaringen till både de tidigare kapitlen från universitetstiden och till varför Karin blev som hon blev. Och jag köper det. Jag tycker att boken är en riktigt bra beskrivning av det mänskliga psyket utan att gotta ned sig i katastrofer och läskiga detaljer. Karin är en människa som tappat sig själv och jag tror många balanserar på kanten i sökandet efter bekräftelse. Jag blev inte arg, jag blev inte ledsen men jag kände väldigt starkt med Karin och önskade så att hon skulle finna styrka, speciellt att stå upp mot Mats som inte var våldsam men som totalt utnyttjade Karins passivitet för sitt eget välbefinnande.

Det här var en debut som sägs ha skrivits på tre månader och blivit erbjuden ges ut på Bonniers. Nu valde författaren Damm Förlag då kontakten kändes bättre där. Med förutfattade föreställningar så upplevde jag boken djupare än Damms övriga böcker, förlaget spelade också roll när jag trodde det skulle vara en chicklit. Jag är mycket imponerad över Sofia Hallbergs skrivande, det känns inte alls som en debutant utan hon känns trygg i sitt skrivande, både språkligt och berättartekniskt. Riktigt bra.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON.COM
Fritz Ståhl

Annonser

2 thoughts on “Mina fräknar

  1. Ping: Välskriven recension med intressant analys av Booze’n’Books | sofiahallberg.se

  2. Ping: Sofia Hallberg – Mina fräknar | bokenhanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s