Felicia försvann

När Felicia försvann av Felicia Feldt kom ut så blev det stor mediadebatt. Boken är en självutlämnande berättelse om Felicias uppväxt med Anna Wahlgren, känd författare av Barnaboken: barnavård och barnuppfostran 0-16 år, som mamma. Och med en författare till sådan bok skulle man kunna tro att Felicia skulle beskriva en harmonisk och utvecklande barndom men det är precis tvärtom. Hela boken är som en behandlingsession där Felicia öppnar upp och berättar hur arg hon är på sin mamma för vad hon upplevde som en uppväxt i misär på många plan. Gång på gång har Felicia försökt försonas med sin mamma efter slitningar men med boken och dess processerande innehåll gör hon upp, hon erkänner sin ilska och låter den blomma ut. Hon väljer att följa sina känslor istället för att försöka tygla dem och det är säkert förlösande för henne. Det känns som att hon verkligen behövde arbeta med sina känslor och att sätta dem på pränt är ett verktyg i mången terapi.

20121012-182201.jpg

Boken är finurligt uppbyggd med hopp i tiden och jättekorta nedslag som berättar händelser ur Felicias liv, både under barn- och ungdom men också som vuxen och i skrivandets nutid. Ibland kunde jag tycka det var väldigt mycket fram och tillbaka och jag räknade ständigt på vilken ålder Felicia hade ett visst årtal. Det var först när jag mer på överslag kunde avgöra åldern som jag kunde slappna av och hitta den röda tråden i en sådan okonventionell tidslinje.

Det är en intressant historia i den mening att Felicia delar med sig av en så negativ uppväxt med en mamma som ju faktiskt dikterar uppfostringsmetoder för andra och det var säkert också därför och inte på grund av händelserna i sig det blev sådan debatt. Det var ju inte direkt någon nyhet att Anna W levde lite vilt och kanske har problem med spriten. Vad jag i efterhand tänker på är hur en så pass offentlig person kan fortsätta leva destruktivt med barn i närheten, varför griper ingen in? Var det tidsandan? Var det rädsla stöta sig med just en offentlig person eller såg man inte hur hemskt det var? Och då uppstår frågan hur man graderar en hemsk uppväxt, var går gränsen för ingripande? Vad Felicia beskriver är verkligen trist och mammans inflytande sträcker sig in i det vuxna livet och påverkar Felicias relationer, inte minst med hennes egna barn.

Berättelsen är arg och sårad men jag upplever det hela som trots allt förlösande, genom att dela med sig får Felicia det avslut hon så gärna vill ha och så mycket behöver. Både i media men också i boken förkommer skillnader i hur Felicia och hennes syskon uppfattat sin uppväxt och deras mamma. Trots att de är överens om mycket och Felicia mången gång kan känna hon har medhåll så vill inte syskonen sträcka sig så långt som att offentligt kritisera sin mamma. Men det kan också handla om att de faktiskt inte upplevde det på samma sätt som Felicia och inte fäst sig vid samma detaljer.

Efter den här författarpresentationen kommer en länksamling som ganska bra sammanfattar den uppståndelse boken släpp medförde.

Adlibris
Bokia
Bokus

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s