Detta borde skrivas i presens

Jag var inne en sväng på biblioteket och där i snabblånshyllan stod den; Detta borde skrivas i presens av Helle Helle. Det var en bok jag kände igen efter att ha läst Anna Kondelius recension och jag var lockad av det som beskrevs som spännande ingenting. Skulle det verkligen vara intressant att läsa om något som inte händer? I boken så följer läsaren Dorte, en ung kvinna som inte gör så mycket. Hon hyr för tillfället ett hus nära järnvägen och åker var dag in till Köpenhamn för att till synes gå på universitetet. Men istället driver hon runt på stan, provar kläder, kanske hittar ett par billiga skor och äter smågodis. Dorte köper ibland hem mat att laga men så blir det jobbigt med planering och hon går ändå till grillbaren och köper en hamburgare. Hon har inga möbler förutom de hon fått att faster Dorte som hon är döpt efter. Ja, Dorte gör verkligen ingenting förutom flyter med.

Omslagsbild: Detta borde skrivas i presens

Ändå är det här en roman som knallar på. Dorte tycks vara en person som aldrig riktigt har någon åsikt och som aldrig riktigt tar sig för något. Förhållanden hon haft har hon aldrig inlett aktivt, hon mer finns där och när någon tar initiativ så är hon med. Samma sak med bostad, hon flyttar samman med män och kommer sig liksom inte ens för att flytta förren mannen hon bott med flyttat ut och sagt upp rummet. Huset hon hyr nu får jag känslan av att faster fixade åt henne. Men Dorte är en öppen person som lätt knyter kontakter, egentligen är det konstigt att hon inte blir värre utnyttjad. Som det är nu så träffar hon personer i mer eller mindre utsatta lägen i vardagen där de i det tillfälliga mötet hjälper varandra genom att finnas. Liksom sin namne och faster söker hon efter kärleken men där faster Dorte aktivt träffar män och regelbundet blir sambo så tycks Dorte mer passivt anpassa sig till andras önskningar, hon väljer inte själv.

Vanligvis blir jag arg på personer som inte tar ansvar för sig själva och som passivt aldrig för sin egen talan men här uteblir ilskan. Kanske för att Dorte inte lever på samhället eller beklagar sig över sin situation som inte gör något åt. Istället flyter hon med och tar verkligen dagen som den kommer. Att hon satt upp torklinor i pannrummet är något av en sensation, liksom när hon köper månadskort för tåget två hela dagar innan hon skall använda det – det är planeringen i Dortes liv. Hon lever i presens. Vad hon skall göra när pengarna tar slut återstår att se men jag är säker på att det kommer finnas någon där som löser det åt henne, som hittar henne ett jobb, kanske flyttar hon samman med ytterligare en man. Det löser sig alltid för Dorte och hon har inga högre ambitioner. Så skönt för henne.

Efter att ha läst känner jag mig förvirrad. Hände det något? Inte direkt men jag har tagit del att ett liv. Var det spännande? Ja, kanske, jag läste med glädje, jag var aldrig uttråkad. Gav det mig något? Inte direkt, jag tror inte jag kommer att fundera mer på bokens innehåll än hur vissa bara flyter med och hur skönt det skulle vara att göra så. Och hur jag aldrig skulle våga.

Adlibris

Bokia

Bokus

Fritz Ståhl

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s