Feberflickan

Av Columbi Publishing fick jag Feberflickan, en skrämmande berättelse som tog mig med storm. Boken är tämligen tunn och jag läste den också väldigt snabbt. Men det är inte formatet som gjorde att jag läste den snabbt, den är så skickligt upplagd att jag läser vidare och vidare och vidare. Det var länge sedan jag var så nyfiken på en berättelse, att få veta vad som egentligen har hänt och varför. En het sommardag går Luna omkring i ett hus i Lunds professorsstad, hon är omtöcknad, som drabbad av en feber. Kanske har hon ändå påverkats av den matförgiftning som resten av familjen råkat ut för, trots att hon inte ätit av den fårstuvning som förmodligen blivit skämd i hettan. Under Lunas rundvandring i huset, där hon ständigt tvättar sig – och man undrar vad det är hon vill tvätta bort, är det bara svetten? – får läsaren genom rummen och dess interiör ta del av Lunas återblickar till en barndom där mamman tidigt försvann och istället kom en styvmor in i bilden. En styvmor som Luna absolut inte tål och inte ens kan nämna vid namn. Det verkar pågå en slags maktkamp dem emellan där saker trappats upp och nu inte bara innefattar psykologiska utspel.

Berättelsen är upplagd att följa Lunas tankegångar och trots att inget sägs i klartext så ger stämningen att något har hänt. Det är sån ångest och förnekelse i Luna att jag inte bara får ont i magen, jag blir skrämd. Efter första större delen så kommer andra personer in i berättelsen, som fortfarande är berättad ur Lunas inre tankevärld, även de samtal som förs. Nu får läsaren veta vad som skett och berättelsen byter inte fokus men tar en lite annorlunda riktning, det är inte längre lika läskigt som förunderligt. Nu vill jag som läsare ha ännu mer bakgrundsfakta, nu vill jag med den information jag fått hitta nyckeln och förstå.

”Texten kan läsas som en deckargåta där delarna ska summeras och ge bilden av en helhet, men den är också som en inträngande skildring av en person som inte entydigt är vare sig förövare eller offer.”

Jag uppfattar det som att Feberflickan är Elisabeth Östnäs debut och den är så skickligt upplagd och så bra skriven att jag häpnar. Men så visar det sig Östnäs faktiskt har en fil.mag. i litterärt skapande samt har arbetat som lärare i kreativt skrivande och jag kan förstå hur en debut kan kännas så här stadig. För det är inte bara en läskig historia med psykologisk touch, det är också en berättelse som får plats med ingående beskrivningar som dofter och ljusets komposition i ett färgat fönster utan att det tar plats eller på något sätt känns överflödigt. Trots det tunna formatet har jag som läsare fått en totalupplevelse.

 

Jag gillade boken jättemycket, den fick mig att bli rädd, att förundras och bli nyfiken. Jag älskar när berättelser får mig att känna. Och den tog till vara på sin historia, både tidsmässigt och berättarmässigt. Läs den! Och bli skakad över slutet. Som en skräckfilm, fast bättre.

Adlibris

Bokia

Bokus

CDON.COM

Fritz Ståhl

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s