Och vinnarna är…

Vinnare!
Grattis, ni har nått att se fram emot.

CatOnHat - books´n´stuff

Nu har juryn korat de tre vinnarna i tävlingen om Excessböcker. Nedan ser ni vinnarna, deras motiveringar och böckerna de väljer som vinst. Stort grattis till er alla. Läs mer om formatet på excess.nu

Mari A, Karlshamn
”Boken innefattar mina tre favoriter: ny teknik, böcker och saker som är hårda. Jag lovar att vinsten ömt vårda.”
Bok: Den odödliga Henrietta Lacks/Rebecca Skloot

Pia T, Hägersten
”Som en levande annonspelare får jag människor att gilla samma sak. Och jag gillar det nya bokformatet.”
Bok: Tystnadens gåta/Steve Hamilton

Lotta J, Karlskrona
”Som ensamstående mamma måste jag ta varje tillfälle i akt att läsa. Excess gör detta möjligt. Gör mig till vinnare.”
Bok: Sommaren utan män/Siri Hustvedt

Tack till min superba jury, gå i och läs mer om vad de har att säga om böcker!

Booze´n´books

Feelgoodbibliotekarien

 

View original post

Annonser

I stundens hetta

Jag hittade nyaste Viveca Sten på biblioteket och då Morden i Sandhamn är en av de serier jag följer lånade jag I studens hetta och läste.  Morden i Sandhamn är en av de där svenska deckarserier som är nästan mysiga att läsa, de är inte så fartfyllda och berättelsen fokuserar nästan mer på polisernas personliga liv än på brottet. Skulle jag sätta ett tema på den här boken skulle det vara föräldraskap. Thomas Andreasson har fått barn igen och med den plötsliga spädbarnsdöd han och Pernilla upplevde med första barnet så är Thomas rätt ängslig och vill gärna övervaka. Samtidigt så får Thomas bästis Nora problem med nye mannen i hennes liv när hans tonårsdotter inte kommer hem efter midsommarfirandet och inte hör av sig  heller. Samtidigt som letandet efter styvdottern pågår så får Nora i uppdrag av ex-svärmor att ta hand om två av polisen omhändertagna flickor som festat för mycket. Flickorna har även de en saknad kompis och när ett ungdomslik hittas på Sandhamn blir rädslan stor, vem är det som mist livet och varför hände det någon så ung.

Kriminalhistorien kretsar kring ungdomar, brådmogna som tar för sig av livet på fel sätt, som festar och letar kickar och kommer in på droger. Vi får se midsommarhelgen ur olika ungdomars perspektiv men får också reda på ders familjebakgrund som i en hel del fall är rätt kalla där föräldrarna mest efterfrågar höga betyg men som inte ser sina barn och vad de håller på med. Samtidigt är det ångest bland föräldrarna när de inser vad deras barn hållit på med och hur långt det gått när de som föräldrar inte ingripit, det är sorgligt att det skall behöva hända något så hemskt som död för att de skall få uppögonen även om jag inte tycker Sten överdriver i sin framställning.

Det är ovanligt lite polisarbete i den här boken men det gör ingenting, som jag sade så är det en kriminalare som mer handlar om relationer och känslor än om teknik och polisiära handlingar. Men det är en vad jag tycker bra beskrivning om vad polisen får utstå midsommarhelgen och kanske främst på så pass populära ställen som Sandhamn där folk samlas i massor för att fira. Det är varmt och polisen jobbar långa pass där omhändertagandet av fulla tonåringar stiger samtidigt som alkoholen gör att bråk blossar upp fortatre och mer ofta även om stämningen borde vara glad.

 

Adlibris

Bokia 

Bokus

CDON.COM

Fritz Ståhl

Jag såg henne idag i receptionen

När jag läste Anders Fagers Svenska kulter så gillade jag vad jag läste, skräck och mystik, men tyckte det var synd att novellerna var så korta och att flera av dem var som fragment – varken berättande eller avslutade. En del berättelser kom igen och man kunde ana ett större sammanhang och en del berättelser var mer isolerade och fullständiga även om de hade kunnat växa och utvecklas till en längre historia med mer bakgrundsinformation. När jag nu blev erbjuden att läsa Fagers första roman, Jag såg henne idag i receptionen, så var det med entusiasm jag började läsa.

Det börjar bra, läsaren bekantar sig snabbt med Cornelia som i början av tonåren precis flyttat med sin mamma från styvpappan till en ny lägenhet. Cornelias mamma är en schlagerstjärna på glid och verkar inte vara så lycklig. Cornelia själv verkar vara ett försiktigt barn som har en låtsaskompis som bäste vän. Jag säger låtsas då bara Cornelia kan se honom men ju längre berättelsen går, desto mer får vi veta om den här kompisen Ville och vad han är för något. Nästan direkt i boken så begår Cornelias mamma självmord och det är Cornelia som hittar henne, där i köket i gasen från spisen så kommer Cornelia i kontakt med någonting. Någonting som pratar till henne i gasen och som kommer att återkomma och prata med Cornelia framöver, i vinden, i mörkret, i ensamheten. Rösten som inte har någon kropp pressar på Cornelia och vill att hon skall hjälpa rösten att komma till världen, att skapa en boning för rösten. Men rösten berättar också allt som rösten medverkar till genom att finnas där och viska i örat på människor och det är hemskheter av alla de slag. Efter mammans död och bekantskapen med rösten så får Cornelia en trasslig uppväxt där ingen tar hand om henne eller bryr sig om henne och där Cornelia tar till droger för att slippa ifrån rösten. Men trots allt är hon nyfiken på rösten och hennes dekadenta leverne gör att hon kommer i kontakt med män med resurser som också de forskar i röstens ursprung men för rent egoistiska syften.

Jag tror att det är tänkt att Cornelias kamp mot rösten är temat för romanen. Men så som den är uppbyggd blir jag lite tveksam och vet inte riktigt vad boken handlar om. Jag gillar iden om en mystisk härskare som är källan till det onda och jag gillar iden att den här härskaren eller guden försökt komma till världen i tusentals (?) år. Men de sidospår som skall ge en större inblick i mystiken är för mig bara förvirrande. Plötslig kommer längre eller kortare stycken som handlar om någon annan än Cornelia och jag ser ingen koppling till historien förutom att dessa personer, bland annat den abdikerade prinsessan Kristina, också har intresse av mystiken och vill finna kontakt med rösten. En del personer finns med i Svenska Kulter men då berättelserna där inte var särskilt uttömmande så är det nästan lite fånigt att man här förväntas veta vilka de är (eftersom man inte får reda på något). Det finns en Fredman som är något av en tidsresenär, eller överlevare – jag vet inte vad det kallas när man lever ”för alltid”. Honom får vi följa lite i en annan tidsålder och får veta att man sökt rösten sedan länge och att man i förbjudna svartkonstböcker kanske är något på spåren. Fredman finns sedan i pereferin av Cornelias liv men då han aldrig interagerar med henne eller ger henne några råd eller tips så ser jag ingen som helst mening med hans medverkan i boken.

Det finns en hel del bra embryon till historier i den här boken men som roman är den riktigt dålig. Jag är besviken då jag hade hoppats på så mycket mer och jag undrar om Fager inte kan få tummen ur och skriva något med röd tråd och något avslutande. Jag såg henne idag i receptionen hade passat bättre som en novellsamling den med och då hade jag ändå velat ha mer mening i berättelserna. Det är svårt att i noveller få fram en mening men som läsare tycker jag att man kan kräva att sånt som blir utgivet skall vara mer än en författares utkast till berättelse. Fager kunde gott ha arbetat mer på den här boken innan den gavs ut. ”Kill your darlings” har sällan passat så bra in, det hela känns som ett hafsverk där författaren inte orkat binda ihop sina idéer. Det finns som sagt något som lurar där, som kittlar och skrämmer men det tar sig aldrig och blir aldrig en berättelse. Synd.

Adlibris

Bokia

Bokus

CDON.COM

Fritz Ståhl

Springa med åror

Så fick jag tag på Augustprisnominerade Springa med åror av Cilla Neumann, boken jag blandade ihop med Sara Kadefors Kast med liten kniv. Egentligen handlar båda böckerna om att inte riktigt känna man duger som man är, att vilja något annat och hur man kan bli bekräftad genom någon annan. Men där Jonas i Kast med liten kniv blir sjukligt besatt av att passa in och av bekräftelse så är Monika i Springa med åror väldigt mycket starkare i sig själv. Det är mer en inre kamp hon för om att vara tillfreds med det man har och är, istället för att hela tiden se det grönare gräset på andra sidan stängslet. Springa med åror är Augustprisnominerad med motiveringen;

Sommargästernas intåg i det halländska kustlandskapet och mötet mellan bonddottern och
stadsflickan i en vild vänskap bortom föräldrakontroll och klassgränser är det minne kring vilket Cilla Naumanns roman Springa med åror cirklar. Med åren bleknar sommardrömmen och sanningen om klassamhället framträder. Kvar blir en ensam mor med ett annorlunda barn och en sträv verklighet att hantera. Springa med åror är en psykologiskt insiktsfull och skickligt komponerad roman som växlar mellan då och nu i en rörelse som driver mot sitt oundvikliga slut.

Motiveringen är som en sammanfattning av hela boken där jag själv också upplevde en psykologisk betraktelse. Som läsare följer vi Monika, en bonddotter som inte gillar lantlivet. Moderslös har hon lärt sig allt hushållsarbete själv och får hållas med hushållet för sin pappa Ivan som låter henne slippa delta i lantbruket.  När Ivan styckar av och säljer en bit av sin mark första gången så köper Johannas pappa marken och stallet som står där. När familjen flyttar in och tillbringar sina somrar där så är det början på en innerlig vänskap mellan Monika och Johanna. Monika lever för somrarna med Johanna som hon lär allt om livet på landet, om hushållssysslor och dyka från klippor. Johanna är ett sladdbarn, ett stadsbarn som är ängsligt övervakat av sina föräldrar och som fårleka med Monika bara om de håller sig till en uppsättning regler. Pappa Ivan pratar med Monika om reglerna och trots att flickorna under flera år tillbringar varenda dag under sommaren tillsammans så blir deras föräldrar aldrig nära och genom deras betraktelser av varandra ser läsaren skillnaderna mellan Monika och Johanna som barnet Monika inte kan uppfatta, men känner av – diffust någonstans men vill inte tänka på det.

Monika blir sedd och bekräftad genom Johanna och hennes aptit på livet. Men trots att Monika delar allt med Johanna så delar inte Johanna allt med Monika, resten av året är Johanna i stan och vem hon är där vet Monika inte. När de blir äldre spelar olikheterna större roll i interaktion med andra och Monika känner sig sviken när hon inte betyder lika mycket för Johanna som Johanna betyder för henne. Eller när Johanna gör andra prioriteringar än Monika och härifrån så upplever jag att Monika börjar nedvärdera sig själv på ett sätt hon inte gjort tidigare. Nu vill Monika vara som Johanna för att vinna tillbaka den där säkerheten hon hade när hon och Johanna var oskiljaktiga och det är sorgligt att ta del av hur hon förlorar en del av sig själv när hon förlorar sin bästis.

Boken är uppbyggd så att kapitlen hoppar i tiden och växelvis följer vi barnet Monika som finner en bästis, ungdomen Monika som reflekterar över vem hon är, den unga modern Monika som ensamstående flyttar hem igen och oroar sig över barnet som inte är som alla andra, och den vuxna Monika som åter får kontakt med Johanna och liksom måste tävla om vem som fick det bäst samtidigt som hon ängslas över tonårssonen. Det är en fin historia där Monikas tankar tar plats och ger mig en klump i magen. Hon har så mycket känslor som hon inte lever ut och hon verkar ha sån ångest över att inte vara lycklig trots att hon kanske är nöjd. Hon har funderingar över sin mamma som gick bort tidigt och det i sin tur påverkar hennes eget modersskap och trots att hon älskar sin annorlunda son upplever hon också sorg och vanmakt. Och någonstans långt därinne så anklagar hon sig själv. Pappa Ivan och sonen Lasse ges fina beskrivningar genom Monikas tankar och trots svårigheter ser jag en varm familj som även om det kan vara svårt att uttrycka den har mycket kärlek att ge. Svårare är det att komma Johanna inpå livet, med de ängsliga men ganska frånvarande föräldrarna förstår man att Johanna också söker någon slags bekräftelse och att hon i sin tur tar en jobbigare väg i sökandet än vad Monika gör. Men trots att det är Monikas historia som berättas hade jag velat veta mer om Johanna och varför det blev som det blev – och vem är vuxna Johanna? Hur är hennes relation till make och barn med den bakgrund hon har? Det svaret får jag inte här. MEN! Det visar sig att Cilla Neumann har skrivit en ungdomsbok, 62 dagar, som är berättad ur Johannas ena sons vinkel. Boken skall pågå en sommar – 62 dagar – och tangera en händelse som som sker i slutet av Springa med åror men som vars förbebådelse genomsyrar i stort sett hela boken. Jag skall absolut läsa 62 dagar och skapa mig en bättre bild av Johanna. Men det är en bonus. Springa med åror är helt klart läsvärd även utan en djupare bild av Johanna. Boken är väldigt lättläst där händelserna hoppas i tid utan att vara förvirrande och den psyklogiska aspekten är stark.

Adlibris

Bokia

Bokus

CDON.COM

Fritz Ståhl

Kast med liten kniv

Hittar Sara Kadefors Kast med liten kniv i snabblånshyllan på biblioteket och får för mig att den är Augustprisnominerad. Lånar och läser, förundras något över att den är nominerad, den behandlar ett tungt ämne men det finns ingen riktig historia, så där träffsäkert som jag nog skulle förvänta mig av nominerad bok. Det visar sig jag blandar ihop Kadefors med Cilla Neumann och hennes Springa med åror. Nåja, det var ändå en bra läsupplevelse.

I Kast med liten kniv följer läsaren Jonas, vartannat kapitel den unga Jonas som går i högstadiet och vartannat kapitel vuxna Jonas som har familj och egen målarfirma. Båda är osäkra i sig själv, känner sig inte tillfreds riktigt någonstans och är mest andra människor till lags även om den vuxne Jonas aktivt försöker jaga bekräftelse som den unge Jonas är mer likgiltig inför.

kastmedlitenkniv_inb_low

Unge Jonas umgås med pojkar som nog kommer bli ligister, han har det svårt i skolan med sin dyslexi och hemma får framgångsrika storasyster all uppmärksamhet från forskarpappan som har så lite tid över för sin familj. Jonas hänger med på saker han inte riktigt vill eller bryr sig om, mest för att vara del av något. Ibland väljer han att vara ensam med sig själv och då fantiserar han ofta om hur skönt det hade varit att bara försvinna eller om alla andra försvann. Fast inte Rebecca, klasskompisen som tycks vara den enda som ser Jonas, Rebecca som inte är som andra utan helt sig själv. Det känns som en fin, trevande, kärlek mellan Jonas och Rebecca. Jonas andra vänner beskrivs som ganska hårda trots olika bakgrund, en del är bara trista men en del visar upp intressanta tankegångar om sitt eget leverne och har empati trots det tuffa yttre. Genom att de tyr sig till Jonas och vågar visa en annan sida så får jag genom dem en bild av Jonas som en schysst kille även om han själv menar han bara lyssnar för han inte vet vad han annars skall göra.

Vuxne Jonas är inte gift med Rebecca, han är gift med Beata som han har två barn med. Jonas engagerar sig fullt ut i barnens fotboll och handboll, han är en hyvens kille som oftast lagar maten och som tar sin del av föräldramötena och anmäler sig som klasspappa trots han hatar att prata inför folk. Han handlar precis som man skall och varje sak han gör är väl avvägd för att passa in och framstå som god. Och han tänker konstant på det. Och han gör aldrig något som han vill eller känner för, kanske för att han inte vet vad han egentligen skulle vilja och känna för. Så otroligt mesig att det är sorgligt. Det gör ont i mig när han i sin relation till barnen måste tänka vad han skall säga och göra och där han smiter så fort det blir lite jobbigt och det inte gäller fotboll eller handboll. Det gör ont i mig för barnen men också för Jonas, vad hemskt det måste vara att vara så osäker på sig själv och hur man framstår att man inte ens kan skoja eller spontant krama sina barn. Relationen till Beata är märkligt den också men där är det två vuxna som måste komma överens och det gör inte lika ont även om det är trist att se när någon blir så beroende av någon annan för att bara finnas till och låter sig behandlas hur som helst. Hemskast är Jonas inre reflektioner över allt där han ständigt anklagar sig själv och försöker än mer.

Som man förstår när det är växelvis kapitel så skall vi få lösningen till vuxne Jonas beteende och självkänsla i den unge Jonas uppväxt. Och det händer saker med unge Jonas – eller kring honom. Men han var ju lite ”känslig” från början så det här obearbetad barndom känns inte riktigt rätt och uppgörelsen i slutet känns inte helt avslutande, han har lång väg kvar och jag vet faktiskt inte om jag tycker det är förlösande eller ens bra slut. Det är en tämligen mörk berättelse där jag tycker mig skymta medärvd depression i flera generationer och problematik med hantering av depression inom familjen där man inte vill göra sak av det. Det blir en flodhäst i vardagsrummet. Trots allt finns det en del ljusglimtar, en del människor som försöker se bortom skalet och som fortsätter finnas där trots de inte får något tillbaka och en del släktskap som trots dåliga relationer tvingar folk att ta hand om varandra. Men överhuvudtaget är det en tung bok, om än inte helt djupt skriven, som handlar om utanförskap och brist på självkänsla.

Adlibris

Bokia

Bokus

CDON.COM

Fritz Ståhl