Välkommen ut på andra sidan

Det här är en bok jag gått och kollat på många gånger. För att den är så rosa och fin. Dock har beskrivningen på baksidan inte lockat lika mycket så när jag hittade den på biblioteket så gav jag den en chans, gratis som det är. Jag är rätt nöjd med läsningen men det är inte det bästa jag läst. Det rosa omslaget och berättelserna om tre tjejer med varsit ”eget privata lilla helvete” ledde tankarna till chicklitt. Och visst är boken smittad av chicklitt, tjej med dåligt självförtroende gör karriär men kämpar med att hitta sig själv. Tjej blir bedragen och gråter ögonen ur sig och tar honom tillbaka innan hon förstår hon måste stå upp för sig själv. Och tredje berättelsen som inte är chicklitt alls utan en mörk #talaomdet.

Jansson, A - Välkommen ut på andra sidan - 13046082

Under tre månader; april-juni; får vi följa tre tjejer; Malin, Lovisa och Sandra och deras livskriser. Malin är den mörka historien, hon som gick med på sex men det hela gick för långt och efteråt mår hon rent ut sagt skit och får svårt att hantera vardagen. Rädd att bli dömd och för att inte bli trodd på försöker hon att glömma och lägga händelsen bakom sig. Men det går inte. Och det är kanske ännu svårare när killen som förgrep sig på henne finns på samma arbetsplats och verkar inte förstå vad han gjort. Det är en läskig historia och Malins reaktioner känns realistiskt beskrivna, hur rädd hon är, hur orealistiskt hon tänker och hur hon förminskar sig och lägger skulden på sig själv.

Lovisa är den lyckliga partjejen vars kompis en dag i telefon berättar att hon sett pojkvännen ute. Med en annan tjej. Och det såg inte ut att vara en kompis… Lovisa vill inte tro på det men hittar sedan egna bevis. Därefter tycker jag att Lovisa visar en fantastiskt stark och självmedveten sida. Hon är sårad som fan och skulle helst bara vilja att pojkvännen ber om ursäkt och tar henne tillbaka, att det blir som förut. Men hon bönar inte, hon ber inte och hon försöker tänka rationellt. Lovisa är olycklig och gråter men har fina vänner som stöttar och finns där. För Lovisas del kan tiden läka sår men det gör ont under tiden.

Den tredje tjejen, Sandra, fastnar jag inte alls för. Hon beskrivs som olycklig och tröstätande. Hon har det så otroligt trist i sitt förhållande och hon framställs som något av en osjälvständig mes. Men så får hon en superbefodran på jobbet och som läsare förvånas jag över att någon som är så mesig i sitt förhållande, och i förlängningen mot sig själv, kan ha dolda talanger som någon sett. Men hon tar an sina nya uppgifter med bravur och samtidigt så antar hon en hälsosammare livsstil så hon blir både snyggare och mer självsäker. Flörtar med den nye killen på jobbet som hon samarbetar så tätt med. Men åt förhållandet med den triste killen gör hon ingenting, snarare gömmer sig – ger sig ut på löpturer och ger sig av hemifrån innan han hinner vakna. För även om hon inte står uuut med honom så kan man ju inte vara singel när man är 29. Nä, gud vad hemskt!

Tre månader är inte mycket och i efterhand så kan jag tycka att både Malin och Lovisa hinner med faser i livet på rekordfart. Men annars kanske det hade blivit långdraget och tråkigt. Och båda reflekterar faktiskt över att de inte är färdiga med sina kriser även om solen tittat fram. För visst fixar det sig, mer eller mindre, för samtliga tre i slutet av boken. Heja Malin som berättar, får stöd och anmäler. Som vågar trots tvivel. Och heja Lovisa som står upp för sig själv, som inser alla kan göra misstag men att det är att ta ansvar för följderna som räknas. Och heja Sandra… som blir förälskad i någon annan och förmodligen kommer gå in i ytterligare ett förhållande så snart det trista tar slut. Hon har ju knappt varit singel i hela sitt liv och trots starka kvinnor kring henne så tror jag aldrig Sandra kommer komma undan sitt uppmärksamhetsberoende.

En välskriven debut som balanserar på det banala men som krossar mina fördomar (eller nästan) och faktiskt får mig att känna med tjejerna i boken (förutom Sandra då som jag vill skaka). Men varför det skulle vara tre berättelser förstår jag inte. För min del hade man gärna kunnat utveckla antingen Malin eller Lovisa och låtit den ensam ha huvudrollen i en bok. Kanske vill författaren visa att hemska saker händer och det finns grader av helvetet, allt handlar om i vilka proportioner man ställer det i.

Adlibris

Bokia

Bokus

CDON

Annonser

Ryssar är såna som gillar björkar

Ryssar är såna som gillar björkar är en hyllad debut av Olga Grjasnowa. Boken kan tyckas vara självbiografisk när huvudpersonen Masja liksom Olga själv är en icke-utövande judinna bosatt i Tyskland men med ursprung i Azerbajdzjan. Men trots att de båda är unga, intellektuella och lever i tron att ursprung inte spelar roll så vill inte författaren Olga säga att hon är Masja eller att Masja är hon. Olga erkänner att hennes ursprung och leverne nog kan ha spelat roll för hur boken utvecklade sig men hon vill ändå tro att det är skilda saker.

20130217-231243.jpg

Bokens titel har ingenting med handlingen att göra och ändå så säger bokens titel så mycket om bokens innehåll. Ryssar är såna som gillar björkar är en stark berättelse om ursprung och identitet. En fråga om vem man är när man har rötter i flera och olika kulturer, språk, religioner och länder. Majsas familj är flyktingar i Tyskland med uppehållstillstånd fixat genom mammans judiska börd. I Majsas minne finns Baku och oroligheterna där, upplevelser från barndomen som fått henne att förstå att människan söker identitet och i sökandet häver sig på bekostnad av olikheterna. I Tyskland, där Majsa bott större delen av sitt liv, är hon en utlänning trots att hon läst tyska och tolkar tyska från ett flertal språk. Genom sina studier har hon kommit i kontakt med andra människor som försöker bevisa något genom att behärska språket till fullände. Majsa umgås med Tysklandsfödda turkar som även de inte hör hemma någonstans och förföljs av förutfattade meningar och fördomar byggda på utseende snarare än passidentitet. Hennes förre pojkvän, tysk libanes, får problem med studietillstånd i USA pga av fördomar och tvingas sätta sina doktorandstudier på is. Ändå så är de ett gäng som umgås över gränserna, som kan snudda vid Gaza-konflikten men som lämnar den hän. Där och då är de individer, inte muslimer och judar, inte turkar, ryssar eller tyskar. Och det är det förhållningssättet som jag tycker speglar Olgas egna framtoning så mycket.

Weyler förlag ordnade författarsamtal med Olga på Söderbokhandeln i Stockholm och jag var där och lyssnade. Jag vill gärna att författaren skall ha en tanke bakom sin berättelse, ett budskap som hen vill förmedla. Olga ville inte riktigt ge något sådant erkännande (väldigt vanligt idag upplever jag det som, varför är det så?) men berättar att hon ville utforska identitet och livets plötsliga vändningar. Hon berättar också att hon bara började skriva och plötsligt fanns det ett manus och plötslig blev det antaget och utgivet. Hon hade inte kunnat föreställa sig detta och hon är oerhört tacksam över framgångarna. Hon önskar alla unga vill läsa boken men finner det samtidigt både lustigt att hon blir representant för Goethe-institutet (ryska/utlänning som hon är) och något absurt hon får föreläsa på större judiska litteraturmässor (då hon inte alls identifierar sig med judendomen). Hon ger ett piggt intryck och känns väldigt jordnära. Hon lever liksom sin bokkaraktär här och nu och är medveten om vilka nack- men också vilka fördelar en inte helt ”renrasig” bakgrund kan ge.

20130217-125315.jpg

När Majsas pojkvän går bort i olyckliga sviter efter en olycka bryter Majsa ihop. Hon förlorar sig själv och i desperation tar hon ett jobb som översättare och tolk i Israel. Detta trots att hon inte talar eller tolkar israeliska. Hon får jobbet för att hon kan arabiska. Genom sin mamma har Majsa släktingar i Israel och under hennes vistelse där tar läsaren del av ytterligare sökande efter rötter och identitet. I Israel strider man för rätten till ett land men det som strider vet knappt vad de strider för – eller mot. Majsas släktingar lever i konserverade hem med ryska sedvänjor och att sätta en etikett på israelit eller jude är inte heller så lätt. Majsa träffar ett syskonpar som ger henne inblick för det extrema och ser genom deras agerande också hur den långlivade konflikten i landet tappat fokus.

Det är en berättelse som utan att moralisera eller ge pekpinnar tar upp ett svårt ämne. Eftersom Majsa främst försöker ta sig igenom sorgen efter sin pojkvän så ligger inte författarens fokus på att visa hur världen är uppbyggd genom sökande och/eller tillhörande av nationalitet, religion eller kultur. Men det är ändå det som är behållningen av boken. Jag förstår hyllningarna, författaren har verkligen lyckats att på ett finstämt och lågmält sätt förmedla utanförskap.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON
Fritz Ståhl

Då tänker jag på Sigrid

Tjälaknul
Tjälknölen ugnssteks på endast 74–76 graders värme under lång tid; 15–17 timmar, innertemperaturen skall slutligen nå cirka 68 grader. Köttet får sedan ligga i en lag med salt i kylen 5 timmar med andra kryddor som till exempel, vitlök, tranbär, lagerblad och lingon och suga åt sig av lagen i ett trångt kärl täckt med plastfolie.

När Hanna besöker sin senila farmor Sigrid som hon inte känner så upprepar farmor Sigrid orden tjälaknul. Och så som en tjälaknul tillagas, under långsam låg värme, tinar Hanna upp under sin tid i farmors hus när hon flytt Stockholm, reklamjobbet och den gifta älskaren. Vilsen och osäker på både sig själv och sin omgivning tar Hanna en time out och återvänder hem till Jämtland. Men hon vill inte bo hos pappa, det vore att flytta hem igen, istället tar hon tillfället i akt att flytta in i farmors hus nu när hon bor på ålderdomshemmet. Kalle, den snälla grannen som tagit hand om farmor tar hand om Hanna också. Snart får vi som läsare reda på att Hanna inte alls känner farmor och aldrig varit i huset. Under sin uppväxt där mamma dog när Hanna var ung så hälsade pappa och Hanna aldrig på farmor och nickade bara åt farbror Åke som bodde kvar på gården. Åke gick bort för några år sedan, begick självmord men Hanna vet inte så mycket om det heller – de hade ju ingen kontakt trots att de bodde i samma lilla samhälle.

Nu återhämtar Hanna sig och ser sig om i huset, nystar i historien och hälsar på farmor Sigrid. Kalle, Sigrids systerson, vet mer än vad han vill berätta men Sigrid hittar ändå trådar i det lilla han säger. I åkes orörda rum hittar hon anteckningsböcker fulltecknade med bilder som kan berätta en historia. Samtidigt känner hon ett släktskap, själv är hon också en lovande konstnär som inte tagit tillvara på sin talang utan sålt sig och sina drömmar för en fast lön och trygghet. Samtidigt som Hanna börjar tina tar pappa mod till sig och kommer och besöker sitt uppväxthem för första gången på mycket länge.

9789146223054

Parallellt med Hannas historia så följer läsaren Sigrids historia, från när hon var en liten flicka, duktig och angelägen att vara till lags och göra rätt. Sigrid får en syster, Rosa från byn som är föräldralös. Rosa är så mycket som Sigrid inte är men trots olikheterna så växer flickorna upp och älskar varandra. Fram tills Sigrid gifter sig och de tar över gården. Då får Rosa flytta till stugan i skogskanten. Och där någonstans blir olikheterna för många och de tappar kontakten. Sigrid fortsätter sitt liv där hon vill göra rätt och leva rätt men lever i ständig ängslan och känner sig kall. Hon är kall och hård hela hon, spinkig och kantig, svårt att hålla värmen. Rosa växte upp till en frodig varm kvinna som får rykte om sig för doppa och bullar. Och då syftar doppa inte bara på de bakverk hon säljer hos handlarn i byn.

Läsaren får också ta del av Åkes tankar och tillbakablickar kring vad som skedde när Hannas pappa bröt med familjen och varför det gick som det gick med gården och hur svårt det blev för Åke att hålla livsgnistan uppe.

Det är så många sorgliga trådar som följs och knyts ihop i den här boken. jag blir många gånger tjock i halsen och känner starkt för samtliga karaktärer. Elin Olofsson debuterar med Då tänker jag på Sigrid och det är en jättebra debut. Olofsson tar varsamt läsaren genom flera lager av historia, genom flera årtionden och genom ögonen på flera personer. Aldrig blir det struligt eller hoppigt. Ibland nästan spännande, inte på deckarvis utan för att man som läsare vill läsa mer, vill veta vad som hände och vad som kommer hända nu. Det gör att boken får ett flyt och trots att den är lättläst känner jag mig nöjd när den är slut. Olofsson har lyckats att på ganska få sidor klämma in mycket känslor och samtidigt flera historier, det är riktigt bra gjort. Och referensen till tjälaknul är väldigt fin, så som Sigrid var kantig och hård behövde hon långvarig kärlek och värme. Samma med Hanna, när hon sakta får tinas behöver hon sedan lite lake för att inte förbli torr. När hon genomgått behandlingen är hon redo att möte sitt liv igen. Klyschigt slut? Ja men det var ändå en grym metafor.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON
Fritz Ståhl