Då tänker jag på Sigrid

Tjälaknul
Tjälknölen ugnssteks på endast 74–76 graders värme under lång tid; 15–17 timmar, innertemperaturen skall slutligen nå cirka 68 grader. Köttet får sedan ligga i en lag med salt i kylen 5 timmar med andra kryddor som till exempel, vitlök, tranbär, lagerblad och lingon och suga åt sig av lagen i ett trångt kärl täckt med plastfolie.

När Hanna besöker sin senila farmor Sigrid som hon inte känner så upprepar farmor Sigrid orden tjälaknul. Och så som en tjälaknul tillagas, under långsam låg värme, tinar Hanna upp under sin tid i farmors hus när hon flytt Stockholm, reklamjobbet och den gifta älskaren. Vilsen och osäker på både sig själv och sin omgivning tar Hanna en time out och återvänder hem till Jämtland. Men hon vill inte bo hos pappa, det vore att flytta hem igen, istället tar hon tillfället i akt att flytta in i farmors hus nu när hon bor på ålderdomshemmet. Kalle, den snälla grannen som tagit hand om farmor tar hand om Hanna också. Snart får vi som läsare reda på att Hanna inte alls känner farmor och aldrig varit i huset. Under sin uppväxt där mamma dog när Hanna var ung så hälsade pappa och Hanna aldrig på farmor och nickade bara åt farbror Åke som bodde kvar på gården. Åke gick bort för några år sedan, begick självmord men Hanna vet inte så mycket om det heller – de hade ju ingen kontakt trots att de bodde i samma lilla samhälle.

Nu återhämtar Hanna sig och ser sig om i huset, nystar i historien och hälsar på farmor Sigrid. Kalle, Sigrids systerson, vet mer än vad han vill berätta men Sigrid hittar ändå trådar i det lilla han säger. I åkes orörda rum hittar hon anteckningsböcker fulltecknade med bilder som kan berätta en historia. Samtidigt känner hon ett släktskap, själv är hon också en lovande konstnär som inte tagit tillvara på sin talang utan sålt sig och sina drömmar för en fast lön och trygghet. Samtidigt som Hanna börjar tina tar pappa mod till sig och kommer och besöker sitt uppväxthem för första gången på mycket länge.

9789146223054

Parallellt med Hannas historia så följer läsaren Sigrids historia, från när hon var en liten flicka, duktig och angelägen att vara till lags och göra rätt. Sigrid får en syster, Rosa från byn som är föräldralös. Rosa är så mycket som Sigrid inte är men trots olikheterna så växer flickorna upp och älskar varandra. Fram tills Sigrid gifter sig och de tar över gården. Då får Rosa flytta till stugan i skogskanten. Och där någonstans blir olikheterna för många och de tappar kontakten. Sigrid fortsätter sitt liv där hon vill göra rätt och leva rätt men lever i ständig ängslan och känner sig kall. Hon är kall och hård hela hon, spinkig och kantig, svårt att hålla värmen. Rosa växte upp till en frodig varm kvinna som får rykte om sig för doppa och bullar. Och då syftar doppa inte bara på de bakverk hon säljer hos handlarn i byn.

Läsaren får också ta del av Åkes tankar och tillbakablickar kring vad som skedde när Hannas pappa bröt med familjen och varför det gick som det gick med gården och hur svårt det blev för Åke att hålla livsgnistan uppe.

Det är så många sorgliga trådar som följs och knyts ihop i den här boken. jag blir många gånger tjock i halsen och känner starkt för samtliga karaktärer. Elin Olofsson debuterar med Då tänker jag på Sigrid och det är en jättebra debut. Olofsson tar varsamt läsaren genom flera lager av historia, genom flera årtionden och genom ögonen på flera personer. Aldrig blir det struligt eller hoppigt. Ibland nästan spännande, inte på deckarvis utan för att man som läsare vill läsa mer, vill veta vad som hände och vad som kommer hända nu. Det gör att boken får ett flyt och trots att den är lättläst känner jag mig nöjd när den är slut. Olofsson har lyckats att på ganska få sidor klämma in mycket känslor och samtidigt flera historier, det är riktigt bra gjort. Och referensen till tjälaknul är väldigt fin, så som Sigrid var kantig och hård behövde hon långvarig kärlek och värme. Samma med Hanna, när hon sakta får tinas behöver hon sedan lite lake för att inte förbli torr. När hon genomgått behandlingen är hon redo att möte sitt liv igen. Klyschigt slut? Ja men det var ändå en grym metafor.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON
Fritz Ståhl

Annonser

2 thoughts on “Då tänker jag på Sigrid

  1. Jag håller med om spänningsfaktorn men jag tyckte den försökte vara så poetisk och inte riktigt lyckades med det. Vad intressant! Bra recension, hade jag inte redan läst den hade jag gjort det nu. Blir i och för sig sugen på att läsa om för att se om jag bara missat allt det braiga…

    • Jag tyckte Sigrids berättelse kom fram så fint, jag fick förståelse för den stenhårda surkärringen och kände med henne.
      Håller med, kanske var den stundvis ”poetiskt” skriven men sånt förlåter jag gärna en debutant när hen klarar förmedla så bra annars.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s