Ryssar är såna som gillar björkar

Ryssar är såna som gillar björkar är en hyllad debut av Olga Grjasnowa. Boken kan tyckas vara självbiografisk när huvudpersonen Masja liksom Olga själv är en icke-utövande judinna bosatt i Tyskland men med ursprung i Azerbajdzjan. Men trots att de båda är unga, intellektuella och lever i tron att ursprung inte spelar roll så vill inte författaren Olga säga att hon är Masja eller att Masja är hon. Olga erkänner att hennes ursprung och leverne nog kan ha spelat roll för hur boken utvecklade sig men hon vill ändå tro att det är skilda saker.

20130217-231243.jpg

Bokens titel har ingenting med handlingen att göra och ändå så säger bokens titel så mycket om bokens innehåll. Ryssar är såna som gillar björkar är en stark berättelse om ursprung och identitet. En fråga om vem man är när man har rötter i flera och olika kulturer, språk, religioner och länder. Majsas familj är flyktingar i Tyskland med uppehållstillstånd fixat genom mammans judiska börd. I Majsas minne finns Baku och oroligheterna där, upplevelser från barndomen som fått henne att förstå att människan söker identitet och i sökandet häver sig på bekostnad av olikheterna. I Tyskland, där Majsa bott större delen av sitt liv, är hon en utlänning trots att hon läst tyska och tolkar tyska från ett flertal språk. Genom sina studier har hon kommit i kontakt med andra människor som försöker bevisa något genom att behärska språket till fullände. Majsa umgås med Tysklandsfödda turkar som även de inte hör hemma någonstans och förföljs av förutfattade meningar och fördomar byggda på utseende snarare än passidentitet. Hennes förre pojkvän, tysk libanes, får problem med studietillstånd i USA pga av fördomar och tvingas sätta sina doktorandstudier på is. Ändå så är de ett gäng som umgås över gränserna, som kan snudda vid Gaza-konflikten men som lämnar den hän. Där och då är de individer, inte muslimer och judar, inte turkar, ryssar eller tyskar. Och det är det förhållningssättet som jag tycker speglar Olgas egna framtoning så mycket.

Weyler förlag ordnade författarsamtal med Olga på Söderbokhandeln i Stockholm och jag var där och lyssnade. Jag vill gärna att författaren skall ha en tanke bakom sin berättelse, ett budskap som hen vill förmedla. Olga ville inte riktigt ge något sådant erkännande (väldigt vanligt idag upplever jag det som, varför är det så?) men berättar att hon ville utforska identitet och livets plötsliga vändningar. Hon berättar också att hon bara började skriva och plötsligt fanns det ett manus och plötslig blev det antaget och utgivet. Hon hade inte kunnat föreställa sig detta och hon är oerhört tacksam över framgångarna. Hon önskar alla unga vill läsa boken men finner det samtidigt både lustigt att hon blir representant för Goethe-institutet (ryska/utlänning som hon är) och något absurt hon får föreläsa på större judiska litteraturmässor (då hon inte alls identifierar sig med judendomen). Hon ger ett piggt intryck och känns väldigt jordnära. Hon lever liksom sin bokkaraktär här och nu och är medveten om vilka nack- men också vilka fördelar en inte helt ”renrasig” bakgrund kan ge.

20130217-125315.jpg

När Majsas pojkvän går bort i olyckliga sviter efter en olycka bryter Majsa ihop. Hon förlorar sig själv och i desperation tar hon ett jobb som översättare och tolk i Israel. Detta trots att hon inte talar eller tolkar israeliska. Hon får jobbet för att hon kan arabiska. Genom sin mamma har Majsa släktingar i Israel och under hennes vistelse där tar läsaren del av ytterligare sökande efter rötter och identitet. I Israel strider man för rätten till ett land men det som strider vet knappt vad de strider för – eller mot. Majsas släktingar lever i konserverade hem med ryska sedvänjor och att sätta en etikett på israelit eller jude är inte heller så lätt. Majsa träffar ett syskonpar som ger henne inblick för det extrema och ser genom deras agerande också hur den långlivade konflikten i landet tappat fokus.

Det är en berättelse som utan att moralisera eller ge pekpinnar tar upp ett svårt ämne. Eftersom Majsa främst försöker ta sig igenom sorgen efter sin pojkvän så ligger inte författarens fokus på att visa hur världen är uppbyggd genom sökande och/eller tillhörande av nationalitet, religion eller kultur. Men det är ändå det som är behållningen av boken. Jag förstår hyllningarna, författaren har verkligen lyckats att på ett finstämt och lågmält sätt förmedla utanförskap.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON
Fritz Ståhl

Annonser

One thought on “Ryssar är såna som gillar björkar

  1. Ping: Det eviga folket är inte rädda | Booze'n'Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s