Homecoming Queen

Homecoming Queen är Moa Herngrens första ungdomsroman och då jag läst hennes tidigare vuxenböcker var jag något skeptiskt. För Herngrens karaktärer brukar inte vara så lätta att tycka om, de brukar ha en undertryckt sorg och vilsenskap som de i brist på ventil ändå sipprar ut på sin omgivning på ett obehagligt sätt. I jakten på att bara vara normal orkar de inte leva upp till sina egna förväntningar och straffar sig själva genom destruktivt leverne som påverkar deras relationer med andra. Och trots att många ungdomsböcker kretsar kring problematiken hitta sig själv i gränslandet till vuxen så var jag rädd att Herngrens huvudkaraktär skulle bli alltför jobbig. Mycket riktigt så fastnar jag aldrig riktigt för My som den unga tjejen i boken heter. Hon är för platt, för mesig och tar inte för sig, ens i tankarna.

20130611-204648.jpg

My har sett till att få åka på utbytesår till USA. Här tänker hon att hon skall få chansen att få vara ett oskrivet blad, att få träna sig i att bara vara. Och framför allt så skall hon inte sjunga. För hemma i Stockholm på musikgymnasiet älskar lärarna hennes röst och vill hon skall uppträda, sjunga solo. Men trots My känner sig fri med sången så finns det ett monster i magen som gör henne galet rädd att stå på scen eller vara i centrum.

Men nu är hon i USA, alldeles ensam hamnade hon i Owenswill, Missouri – verkligen mitt i ingenstans. Mys värdfamilj består av ett par där mannen är handelsresande och så gott som aldrig hemma och kvinnan är lite smått fanatisk. Hon vill att My skall kalla henne för mom och hon vill inte att My använder internet eller mobil för att kommunicera med svenska vänner. Efter att chocken att My i te tror på Gud lagt sig tar mom på sig rollen att omvända My och göra henne gudfruktig. På ett obehagligt sätt isolerar hon My och binder henne till sig, kallar dem tvillingar och bästa vänner. Trots att det inte är någon hemlighet hon tar en ny utbytesstudent vart år och drar sig inte för att jämföra My med dem ifall My inte uppför sig som förväntat.

Men trots detta och trots sin (självvalda) tillbakadragna person får My en kompis som introducerar henne för USAs ungdomskultur och för sin bror som fattar tycke för My. Genom mom och kompisens familj tar man som läsare del av mycket av det skenheliga USA där allt är great och kyskt och tron till Gud är störst samtidigt som rasism och vilda livet frodas. Det blir en bra spegling när My faktiskt reagerar och reflekterar inte bara över andras knäppa beteenden utan också över hur hon själv förlåter och slätar över trots hon har en stark integritet.

Moms vägran att låta My interagera med gamla vänner och Sverige ger en, om än läskig, naturlig situation där My blir beroende av att hitta tillhörighet i avgränsat umgänge. Det blir inte den frigörelse hon tänkt sig med det blir absolut ett år där hon möter utmaningar. Naturligtvis får hon också ta sig an monstret i magen.

20130611-204648.jpg

Det var en intressant historia och jag tycker inte boken är dålig. Jag kan bara inte komma mig för att känna med My. Hon glider trots jobbiga händelser på en räkmacka. Och hon är något avtrubbad så man kommer trots så många inre monologer henne aldrig nära. Det jag gillade mest var just reflektionerna över det västerländska liv som beskrivs så toppen men som ändå är så olikt det västerländska svenska.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s