Två eller tre saker jag glömde berätta för dig

Har haft minibokcirkel med Heléne och det ger verkligen mycket att aktivt diskutera en bok. Den här gången läste vi en ungdomsbok av Joyce Carol Oates; Två eller tre saker jag glömde berätta för dig. Vi hade båda läst JCO tidigare och kunde komma överens om att vi kände igen berättarstilen och att den kändes väldigt ”vuxen”. Det är, som vanligt vågar jag säga, tunga saker JCO ger sig på och hon är rättfram utan att skriva läsaren på näsan. Istället får hon läsaren att tänka efter och fundera – samtidigt är hon mänsklig i sin framställning och beskriver karaktärernas handlande, vilket får en att reflektera över hur en själv skulle handlat. Samt över etiska och moraliska rätt och fel.

Själv hade jag precis sett Foxfire och tyckte mig känna igen grundstoryn – unga osäkra tjejer lever upp och finner styrka i varandra när de har en ledarfigur. Ledarfiguren tycks vara självständig och oberörd. Men bakom den starka ytan hos denna finns även där sökandet efter gemenskap (en slags bekräftelse), ett sökande som leder till oerhörd besvikelse när omvärlden inte lever upp till de – dessvärre – höga förväntningarna.

I Två eller tre saker så kom Tinker in som virvelvind i flickornas skyddade värld. Tinker kom och hon visade att det visst går att vara självmedveten, och att självförtroende inte behöver vara vad andra tycker. Det ligger först och främst hos dig själv. Men trots den starka utstrålning och snabba vänskap Tinker visar så mår hon dåligt. Så dåligt att hon tar steget, hon vågar. Hon gör slut på livet. Och med den idolisering flickorna på Quaker Heights Day School skapat av Tinker så tänker de just så – att hon vågade. Så när de flickor vi får följa terminen efter Tinkers bortgång mår som allra sämst, så tänker de på Tinkers lösning – som något positivt. Men genom någon andlig connection så kommer Tinker till deras tankar och berättar för dem hur starka de egentligen är, att de kan fixa det och att det kommer gå över. Jag tolkar det som att det är det titeln syftar på.

Trots en ganska långsam och händelsefattig berättelse (eller två eller tre) och ett stundvis stolpat språk så är det en på många sätt gripande berättelse. Flickorna här är så inpassade i fack att det gör ont att läsa om dem. De är smala (mer om det!), framgångsrika och populära. Duktiga! Och så otroligt beroende av andras omdömen att de inte har en aning om vem de är. Det är samtidigt en väldigt amerikansk historia och könsrollerna i karaktärernas klasstillhörighet är förlegade med svenska mått, men späder på flickornas osäkerhet med pappakomplex som heter duga.

20130715-214150.jpg

Innan jag läste boken hade jag läst bl a Dark places-Helenas reflektion över hur objektivt farligt JCO beskriver vissa av dessa typiska kvinnofälle-tankegångar. Därför var jag också mycket uppmärksam på hur flickornas fysiska utseende beskrevs och reagerade starkt över hur, när siffrorna nu nämndes, en inte alls tung flicka beskrevs som storväxt och fyllig. Heléne som läste boken utan förutfattade meningar i frågan reagerade inte lika starkt men kände på en gång igen beskrivningarna när jag tog upp frågan.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Annonser

3 thoughts on “Två eller tre saker jag glömde berätta för dig

  1. Bra beskrivning av boken. Är som sagt himla sugen på att läsa Foxfire nu och den är ju en vuxenbok som jag förstår och tänker mig att den kanske ger lite mer. Har även införskaffat Dykvinnan av JCO som ska betas av nu under sommaren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s