Lola uppochner

Det tar sin tid att läsa Monika Fagerholms böcker och Lola uppochner är inget undantag. Sättet Fagerholm skriver på är i brist på bättre ord närmast poetiskt där händelser beskrivs ur en karaktärs synvinkel för att strax upprepas från någon annans synvinkel eller bara från första karaktärens tankar igen, mer reflekterande. Det ger ett berättarflöde som känns nära och personligt men samtidigt så är det ovant och stundvis svårt att hänga med i bytena.

20130731-102254.jpg

Boken börjar med ett persongalleri och jag blir glad, jag gillar att från början ha koll på bokens karaktärer och deras inbördes relationer till varandra. Efter ett tag så tänker jag att det där persongalleriet inte bara var en fin gest utan också nödvändigt. Just för att Fagerholm skriver ur så många karaktärers synvinkel och för att personerna beskrivs utifrån relationer de har till andra.

Själva bokens kärnberättelse är den om Jana – som i realiteten mer eller mindre är en bifigur – som 2011 återvänder till småstaden där hon tillbringade några tonårsår. Under tiden i Flatnäs, som staden heter, rörde sig Jana i periferin av stadens grädda men blir intressant när hon en morgon på väg till jobbet upptäcker ett mordoffer. Mordoffer är ingalunda okänt även om inte permanent bosatt i Flatnäs. Nu, 2011, är Jana bjuden till en middag – en slags återförening – av den självutnämnda perfekta värdinnan Minnie. Ingen vet egentligen syftet med återföreningen men återvändandet till Flatnäs väcker minnen till liv och undran om vem som egentligen låg bakom mordet, då 1994.

Läsaren får ta del av händelserna 1994 större delen av boken som är uppbyggd som en pusseldeckare. Vi vet vem och ungefär när mordet skedde, vi får till och med kännedom om mordvapnet. Men Fagerholm låter karaktärerna gå nära men aldrig hela vägen ut i fråga om alibi och motiv. I småstaden så vet alla allt om alla men ingen säger något trots skvallret är allmänt känt. Det är flodhästar i varje rum. Karaktärerna är så många att det är svårt att utse någon huvudperson men det är ett skickligt resonemang som förs i boken och trots att berättelsen liksom eskalerar och upplösningen närmar sig så är ledtrådarna så fina att inget är säkert förrän boken är slut.

Trots att boken inte är lättläst är jag nöjd med både helheten och upplösningen när jag slår ihop den efter sista sidan. Boken är ingen strandlektyr utan kräver koncentration men å andra sidan så får jag som läsare så mycket mer. Det brokiga persongalleriet och småstadens hemligheter och liv är verkligen värda läsningen och mordgåtan någonstans i bakgrunden är spännande.

Titeln då? Jag är lite osäker. Lola uppochner är en docka som återkommer både 1994 och 2011. Trots att dockan delvis visar sig hålla en nyckel till upplösningen och hela tiden refereras till att innehålla hemligheter så förstår jag inte riktigt ”uppochner”. Men jag tolkar det som att Lola är en slags fristad där hemligheter berättas och bevaras och uppochner är just för att visa på skillnaden mot den ”riktiga” världen, vardagen.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s