Flickan på tavlan

20130831-165159.jpg

Titlel – check
Omslag – check
Handling – mycket, så check
Knyta ihop säcken – huh?

Skitläskigt omslag och titel som bådar rysningar. En tunn bok som har många berättelser men som inte håller vad den lovar. På Dagens bok undrar recensenten ifall det kommer en uppföljare eftersom boken liksom slutar mitt i. Jag trodde jag läste ett exemplar som var felbundet, så abrupt slutar boken. Och det finns massor kvar att avsluta. Riktigt tråkigt då det hade kunnat bli bra.

Smaragdgrön

Nu är den här! Avslutande delen i Ädelstenstrilogin ”tidlös kärlek”; Smaragdgrön av Kerstin Gier. Jag blev tagen med storm av första boken, Rubinröd, sträckläste fortsättningen Safirblå och har längtat efter uppgörelsen. Nu när jag hade boken var jag nästan lite rädd att läsa den. Tänk om Gier inte fixar slutet? Och härefter är det slut … Ingen mer Gwendolyn att följa. Men klart att jag läste, maratonläste som de tidigare delarna. Det är en lika bra bok som tidigare men då jag som läsare vet att jag kommer få förklaringen här i den tredje boken så var det inte riktigt liiiika spännande. Det kändes inte lika fartfyllt som tidigare.

20130831-131330.jpg

Men det som boken tappar i fart och spänning tar den igen i klurigheter och romantik. Med grevens taskiga tal på hjärnan kan Gwendolyn knappt sluta gråta. Har Gideon bara lekt med hennes känslor? Hur kunde han? Och vilken usling han är som spelade så väl! Hade det inte varit för att Gier har skapat Gwendolyn till en så egenreflekterande tjej med bästa väninnan och en kul [demon] gargoyle kunde det blivit sötsliskigt jobbigt. Nu fnissar jag åt Gwendolyns överläggningar ifall hon skall spela ”vänlig men överdrivet likgiltig” eller ”kylig och befogat skitsur”. Och naturligtvis klarar inte en sån impulsiv tjej som Gwendolyn av att spela alls, istället darrar underläppen och hon trasslar in sig i de underligaste konversationer. Men skall sanningen fram så agerar även Gideon konstigt, vad känner han för Gwendolyn, egentligen?

20130831-131343.jpg

Mycket kärleksgnabb blir det men också en tätare relation med morfar Lucas genom ett antal tidsresor. Gwendolyn och Lucas försöker med gemensamma krafter att luska ut varför Paul och Lucy stal kronografen och vad som händer när blodscirkeln sluts. Det är fina avsnitt där Gwendolyn kommer nära en man som hon i nutid redan mist. Många hopp i tiden blir det att hålla reda på men Gier hanterar det bra och gör Lucas riktigt listig vad gäller föra budskap vidare genom tiden.

Boken ger också närmare bekantskap med Gwendolyns familj och omgivning då hon och hennes bror med hjälp av butlern herr Bernard går på skattjakt i egna huset. Underbara gammelfaster Maddy lyckas nosa upp vad de håller på med och hjälper (och ibland stjälper) dem i hemlighetsmakeriet.

20130831-131544.jpg

Slutet blir bra, jag känner att jag får förklaring till blodcirkels kraft och grevens dubbelspel. De svårtydda profetiorna tolkas stegvis av bokens olika karaktärer och ger en sammanhängande bild. Epilogen ger en jättemysig hint och förklaring till vad som sen skedde.
Det enda som jag inte får svar på är varför dessa två släkter överhuvudtaget har tidsresenärsgenen och hur det är möjligt. Men det är kanske för mycket begärt, att Gier skall servera lösningen på tidsresor?

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Vägen mot Bålberget

Under sommaren har DN bjudit prenumeranter på e-böcker. Då jag precis hade tecknat en helgprenumeration hade jag turen att få dem alla. Gratis är gott och eftersom jag varit sugen på flera av dem sedan tidigare så trotsade jag mig själv och gav mig i kast med att läsa på paddan och i telefonen. Det gick över förväntan bra men kanske har det också att göra med att det var en riktigt bra bok jag började med; Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind. Hennes förra, Norrlands svårmod, är en sån där bra bok som jag har i bokhyllan och älskar men vågar inte läsa om, trots jag glömt en hel del – av risken att bli besviken, att den inte skall vara lika bra vid omläsning. Tur då Söderlind kommer ut med en ny, lika bra bok.

Boken börjar med Jacke och hans dotter Veronica 1974. Jackes fru och Veronicas mamma har precis lämnat dem, igen, på grund av Jackes otrohetsaffärer. Jacke är en man som kvinnorna faller för och han drivs av lust, han kan liksom inte låta bli. Trots att han älskar sin fru och barn. Och fruns bästa vän. I det limbo som uppstår innan Jackes fru har bestämt sig hur hon vill ha det så harvar Jacke och Veronica vidare i vardagen. Jackes mamma dör i samma vända och Jacke beslutar sig för att ta reda på vem som egentligen är hans pappa. I ett försök att dölja sina intentioner men också för att komma närmare sin dotter så finner Jacke sig indragen i släktforskning. Detta efter att Veronica plötsligt i skolarbetet kring häxorna som brändes på Bålberget påminner sig om att farmor sagt de hade förfäder som var med, där och då.

Därefter tas läsaren med 300 år tillbaka i tiden och möter Malin, kvinnan som Veronicas farmor pratade om. Malin lever ett inte helt lättsamt liv och vi följer henne när hon gifter sig, får ett barn som överlever och oron över att den enda dottern är för egensinnig för sitt bästa. Det är en tid av gudsfruktan och folktro som går hand i hand. Det är svårt att klara sig året om och många sätter sig i skuld för överlevnads skull.

Tillbaka till nutid är Veronica vuxen och kommer hem till Nyland för att besöka syskonbarn men också sin åldrande far. I sökandet efter sig själv har Veronica börjat släktforska och har funnit ut vem hennes pappas far var. Eller stämmer kyrkoböckerna? För farmor sade i förtroende något annat. Veronica nystar i historien för att komma underfund med ursprung men också hur de egentligen var släkt med Malin, kvinnan som undkom häxbålen på Bålberget. Liksom tidigare delar i boken så är det svårmod och sökande efter identitet. Vem är vi i skenet av våra förfäder och varför är det så viktigt med ursprung för att kunna stå för sig själv.

Den avslutande delen följer Olof, Malins svärson, som på gamla dar går igenom livet och hur det allt blev. För alltid förälskad i Malins dotter Segrid tar livet många svängar innan det blir de två. Därefter är livet ingen lek heller, Segrid har bagage och deras barn har alla personligheter som gör att de inte får det lätt.

20130828-131932.jpg

Boken är tjock och jag dras in i svårmodet och berättelserna. Jag blir fascinerad av berättelserna från dåtid, jag som annars inte gillar historiska romaner så värst. Det har med mänskligheten att göra, Söderlind skriver på ett sätt som gör att man kommer karaktärerna nära och känner med dem. Boken genomsyras av det svårmod jag nämnt, livet är inte enkelt och människan är känslig. Trots allt så härdar karaktärerna ut och att följa dem en bit på vägen är både intressant och gripande. Boken handlar om ursprung, arv och synd. Vägen mot Bålberget handlar i överförd betydelse om att komma till ro med sig själv. Att förlåta och låta vara.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Stockholm Literature på Moderna Museet

I slutet på oktober blir det två dagars, inte renodlad, litteraturfestival på moderna museet. Låter jättebra och måste testas.

20130828-114459.jpg

Så här innan så känns upplägget inte helt kul. Festivalkort måste inhandlas men för att gå på programpunkter (läs det som är intressant) så tillkommer ytterligare biljett. Känns som Stockholm i ett nötskal. Men, det är trots allt roligt det händer något.
En hel del namn som jag vill se i programmet. Mitten av september så släpps fullständiga programmet och då ser vi vad som ingår i festivalkortet.

Bilderbokspresentation hos Rabén & Sjögren

I veckan fick jag möjligheten att delta i en bilderboksfrukost hos Rabén & Sjögren. Det är en hel del fina barnböcker som kommer ut i höst, jag fastnade personligen vid Anna Ribbing och Mia Nilssons Stora bildordboken. En bok fylld av finurligheter med ett ytterst pedagogiskt upplägg, den här köper jag till mina små vänner som börjar skolan i höst.

20130824-100454.jpg

Förutom de fint tecknade bilderna så har mycket tid lagts på att fylla boken med saker att upptäcka och fundera över varje gång den öppnas. Det är en frossa i ord samtidigt som både alfabetet gås igenom och vissa räknekunskaper utövas. En rolig detalj som barnen lätt kan arbeta vidare med själva är ”ordverkstaden”. Det är två ord som bildar ett nytt tredje. I boken är orden skapade så att alfabetet följs men variationerna hemma är oändliga.

20130824-110346.jpg

Rolig och knasig framstår Hästfesten av Grete Rottböll och Lisen Adbåge. Men upplägget är genomtänkt att fungera som underlag för samtal kring gemenskap och hur det kan vara att behöva lämna sitt och bege sig någon annanstans.

20130824-100407.jpg

En annan bok som behandlar gemenskap och medmänsklighet är Pija Lindenbaums Ska vi va?. Här är det Berit som otröttlig tränger dig på och vill leka med Flisan. Flisan vill helst vara själv och pyssla med nya saxen. Berättelsen är i det närmaste lustig med Berit som tycks vara överallt och ha lösningar till alla ursäkter som Flisan tar upp för att slippa undan. Och som andra barn så kan också Flisan ändra sig från dag till
dag. Ibland vill man va och ibland vill man vara för sig själv.

20130824-100438.jpg

I Vina vinas vargpinne av Jujja Wieslander och Lotta Geffenblad så har Vina vina inga som helst problem med att sysselsätta sig själv. Pinnen han har är allt från en motorsåg till något som ger närhet när det är dax att sova. En härligt ritad berättelse som tar till vara på barnens fantasi och påhittighet.

20130824-110025.jpg

Pernilla Stalfelt har med Matboken gett sig in matens värld. Men det är öppet för fria associationer och syftar till att stimulera egna tankar och funderingar kring mat och vad ätandet betyder. Kostcirkeln, köttätande växter och budskapet ”äta bör man, annars där man” är roligt blandade. Många av bilderna har små pratbubblor som skapar sidospår och som säkert roar även den vuxne läsaren, i alla fall mig.

20130824-100728.jpg
En väldigt finstämd presentation gav Marit Törnqvist av Jef Aerts bok Större än en dröm, som Marit både översatt och tecknat. Marits bildspråk känner jag igen från Astrid Lindgrens berättelser och de passar väldigt bra även här där berättelsen handlar om en syster som bror aldrig hann träffa och som kommer till honom i en dröm. Marit beskriver boken som en hyllning till livet och det hon berättar är en historia som ger tröst. Det var också fint att höra allt arbete som låg bakom tecknandet och hur hon jobbat för att förmedla de svåra känslorna, inte minst skillnad mellan dröm och verklighet.

Fjärde riket

Efter en fin författarpresentation hos Bonnier Carlsen så läste Heléne och jag Maria Nygrens bok Fjärde riket I vår minicirkel. Bara titeln är provocerande och nästan förbjuden. Det är ett känsligt ämne som Nygren behandlar i sin bok, hon tittar på vad som fick Adolf att bli Hitler – att bli den ledare som han blev. Retoriskt så använde Hitler sig av idag kända metoder men det kusliga i den här boken är hur ungdomarna och främst Blenda (mer om karaktärerna längre fram) själva luskar ut tillvägagångssätten genom att studera och analysera Hitlers verkande. Med citat från boken som syftar till efterapning av Hitlers framgångstal och bokens titel och omslag så är det ändå bara hälften av handlingen. Större är behållningen när läsaren får följa och ta del av när en person är så narcisstisk att denne inte kan se eller förstå något utom sig själv.

20130823-115804.jpg

Blenda har precis flyttat till stan med sin mamma och lillebror efter skilsmässan där pappa flyttade till London och troligen en ny kärlek. Blenda är både nervös och lite pirrig inför nya skolan och klassen. Det ligger något i hennes sätt som får läsaren att förstå att det inte var helt bra på gamla skolan och Blenda hoppas på nystart. Redan första lektionen får Blenda ta del av skolans okrönte drottnings utspel när Hedvig kommer in alldeles för sent, nonchalerar läraren och får alla att lämna salen. Förutom två personer då. LSD och Blenda. LSD för hon är en snäll, kanske mesig, men ändå trygg i sig själv tjej och Blenda för hon inte förstår riktigt vad som hände. När till och med läraren rekommenderar Blenda att gå efter de andra för att inte vara utanför förstår Blenda att Hedvig har den makt och inflytande hon själv så gärna vill ha.

Efter ett misslyckat försök att göra sig vän med Hedvig blir Blenda förpassad till botten av popularitetshierarkin och får dras med LSD. När Hedvigs vapendragare Penny i fyllan stöter på Hedvigs pojkvän kommer även hon i onåd och tussas vid grupparbete i samhällshistoria ihop med Blenda och LSD. Ämnet är demokratins historia och pariagruppen får Hitlers framgångar som arbete. Det blir precis ett sånt där tråkigt och overksamt grupparbete jag känner igen från högstadiet men när en annan grupp brillianterar vid redovisningen väcks Blendas tävlingsinstinkter. Dels vill hon själv vara den där lysande stjärnan, dels vill hon sänka Hedvig som är populär och omtyckt för ingen anledning alls. Hon gjorde till och med ett sämre jobb än Blendas grupp – hur kan det då komma sig att hon vann första pris i redovisning?

I nattens tankegångar kommer lösningen till Blenda och hennes lärare skulle vara stolt över hur hon omedvetet har tagit till sig fakta under grupparbetet ändå. För nu fördjupar sig Blenda i Hitlers ”karriär” och bestämmer sig för att härma hans tillvägagångssätt för att ta över makten på skolan. Hon förstår att hon behöver hjälp och lyckas med smicker övertala både LSD och Penny att hjälpa henne. LSD deltar nog mest för sin goda vilja men är också smärtsamt glad över att ha vänner och vara del av något, hon är annars en väldigt ensam flicka. Penny har gått för länge i Hedvigs spår och vill både hämnas och finna ut vem hon själv är.

Som jag nämnde så är det läskigt upplagt att flickorna tar hjälp av att studera Hitlers tillvägagångssätt. Det är också läskigt att följa karaktärerna där Blenda inte är någon trevlig bekantskap, som läsare vill man ju gärna tycka om och heja på huvudrollen men ju längre jag kommer i boken och desto bättre jag lär känna Blenda, desto mindre tycker jag synd om henne och desto mer börjar jag tycka illa om henne. Författaren sade under författarsamtalet vi var på att hon kom igång med boken efter Breiviks dåd 2011 för att hon ville utforska just hur någon kan tycka de har rätt när allt pekar på att de har fel och hur omgivningen inte lyckas stoppa dem. Blenda är seg och trots inledande motgångar lyckas hon fortsätta och övertala LSD och Penny att bistå igen och igen vid hennes planer. Blenda finner inspiration hos Hitler och närs av de framgångar som följer.

Såklart var Hitler ett svin. Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike borde vi åtminstone lyckas ta över klassen.

Inte bara Blenda är läskig, även Pennys hämnddrift är otäck och sättet de båda agerar och nyttjar LSD som ser deras gemensamma planer som en början till vänskap. Hedvig är inte sen att ta upp striden om makten på skolan och även hon kör med oschyssta medel. Till detta kommer grupptryck och tonåringars osäkerhet. Ja, det är ingen trevlig men väldigt viktig bok Maria Nygren har skrivit. Boken är välskriven och trots ett skrämmande slut så vill jag veta mer vad som hände, hur det gick med karaktärerna därefter och det är alltid ett gott betyg. Jag har förstått det som att boken kan komma användas som läromedel och jag tycker den är en utmärkt grund att diskutera besvärliga frågor utifrån.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Snögloben

När jag läste Styggelsen av Amanda Hellberg så tyckte jag den var så oerhört sorgsen och läskig. Jag imponerades verkligen av de övernaturliga inslagen och växlingen mellan nu- och dåtid. Styggelsen var Hellbergs debut och den första boken om Maja Grå som förnimmer mer än de flesta av oss. Sen dess har läsarna fått träffa Maja två gånger till, när hon gör upp med sin mammas mystiska försvinnande och första förälskade tiden med killen Jack – som blir närmast en mardröm i det hemsökta hus de hyr.

20130820-140204.jpg

Nu kommer fjärde boken, Snögloben, och Maja har fått jobb hos en specialistgrupp vid polisen. Den tvivlande kommissarien i förra boken imponerades så stort av Majas syner att han ville ha henne i sin utredningsgrupp. Hemma sitter Jack, fortfarande inte helt återhämtad efter händelserna i det hemsökta huset. Jack går på sjukgymnastik men psykiskt har han fastnat i ett ältande kring vad som hände hans lillebror då för ca 15 år sedan när han blev mördad dagarna precis innan jul. Jack verkar tro och hoppas att Maja skall få kontakt med lillebror för att få svar och frid. Maja verkar tro att Jack tycker hon är någon typ av freak som åstadkommer smärta med sina andliga kontakter. Ändå lever de sida vid sida, båda olyckliga och vågar inte prata med varandra. Som läsare blir jag frustrerad då jag ju följer bådas tankar och ser att de bara behöver prata ut, de älskar ju varandra.

När stämningen är som den är hemma torde det vara lätt för Maja att gräva ned sig i sitt arbete men ännu har de inte fått något fall som hon kan använda sig av sina speciella gåvor i. Till dagarna innan jul när specialgruppen blir kallad ut till en magnifik herrgård precis när en snöstorm sätter in. Kvällen innan har ett bröllop ägt rum på herrgården men vid gryning var kvinnan redan änka och maken dödad under makabra omständigheter. Maja och hennes team blir instängda på herrgården medan snöstormen härjar. Finns mördaren därmed också kvar och kan inte ta sig därifrån? Vem är det som förmedlar sig genom Majas anteckningsblock i form av diktfraser? Var är brudens försvunne blödarsjuka son? Har herrgårdsägarens lillebrors självmord för många år sedan något samband med mordet? Och framför allt, har mordet på Jacks lillebror någon samband med mordet då tillvägagångssättet är nästan identiskt?

Hellberg bygger upp en ganska kuslig stämning med obesvarade frågor som gör mig nyfiken att läsa vidare. Snöstormen och den fortfarande bröllopsdekorerade herrgården är vackert beskrivna, vitt, kallt men lyxigt. Majas relationer till arbetskamraterna är så där trevande som de är när man är ny på jobbet och när en läcka upptäcks inom gruppen försöker jag lista ut vem det är och har bra karaktärsbeskrivningar att gå på.

Men de två stora tema i boken blir jag inte lika begeistrad i som under debuten Styggelsen. Relationen till Jack har jag redan berättat om. Och mordgåtan må vara mystisk men kan verkligen Majas andliga kontakter vara avgörande här? Är som sagt inte helt såld men avslöjar inte uppgörelsen då jag ändå rekommenderar till läsning, främst för omgivningsbeskrivningarna och det genomgående sorgsna. Maja verkar leva sitt efternamn, Grå.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON