Smaragdgrön

Nu är den här! Avslutande delen i Ädelstenstrilogin ”tidlös kärlek”; Smaragdgrön av Kerstin Gier. Jag blev tagen med storm av första boken, Rubinröd, sträckläste fortsättningen Safirblå och har längtat efter uppgörelsen. Nu när jag hade boken var jag nästan lite rädd att läsa den. Tänk om Gier inte fixar slutet? Och härefter är det slut … Ingen mer Gwendolyn att följa. Men klart att jag läste, maratonläste som de tidigare delarna. Det är en lika bra bok som tidigare men då jag som läsare vet att jag kommer få förklaringen här i den tredje boken så var det inte riktigt liiiika spännande. Det kändes inte lika fartfyllt som tidigare.

20130831-131330.jpg

Men det som boken tappar i fart och spänning tar den igen i klurigheter och romantik. Med grevens taskiga tal på hjärnan kan Gwendolyn knappt sluta gråta. Har Gideon bara lekt med hennes känslor? Hur kunde han? Och vilken usling han är som spelade så väl! Hade det inte varit för att Gier har skapat Gwendolyn till en så egenreflekterande tjej med bästa väninnan och en kul [demon] gargoyle kunde det blivit sötsliskigt jobbigt. Nu fnissar jag åt Gwendolyns överläggningar ifall hon skall spela ”vänlig men överdrivet likgiltig” eller ”kylig och befogat skitsur”. Och naturligtvis klarar inte en sån impulsiv tjej som Gwendolyn av att spela alls, istället darrar underläppen och hon trasslar in sig i de underligaste konversationer. Men skall sanningen fram så agerar även Gideon konstigt, vad känner han för Gwendolyn, egentligen?

20130831-131343.jpg

Mycket kärleksgnabb blir det men också en tätare relation med morfar Lucas genom ett antal tidsresor. Gwendolyn och Lucas försöker med gemensamma krafter att luska ut varför Paul och Lucy stal kronografen och vad som händer när blodscirkeln sluts. Det är fina avsnitt där Gwendolyn kommer nära en man som hon i nutid redan mist. Många hopp i tiden blir det att hålla reda på men Gier hanterar det bra och gör Lucas riktigt listig vad gäller föra budskap vidare genom tiden.

Boken ger också närmare bekantskap med Gwendolyns familj och omgivning då hon och hennes bror med hjälp av butlern herr Bernard går på skattjakt i egna huset. Underbara gammelfaster Maddy lyckas nosa upp vad de håller på med och hjälper (och ibland stjälper) dem i hemlighetsmakeriet.

20130831-131544.jpg

Slutet blir bra, jag känner att jag får förklaring till blodcirkels kraft och grevens dubbelspel. De svårtydda profetiorna tolkas stegvis av bokens olika karaktärer och ger en sammanhängande bild. Epilogen ger en jättemysig hint och förklaring till vad som sen skedde.
Det enda som jag inte får svar på är varför dessa två släkter överhuvudtaget har tidsresenärsgenen och hur det är möjligt. Men det är kanske för mycket begärt, att Gier skall servera lösningen på tidsresor?

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s