Bara tre kan leka så

Tredje boken i genren elegant crime, Bara tre kan leka så av Denise Rudberg fanns på biblioteket så jag lånade och läste. Jag gillar huvudpersonerna som återkommer och jag gillar frossa det i överdådiga, miljöer och mat, till och med fika, med finess. Jag gillar att för en gångs skull läsa om lite äldre (ja, det kan väl diskuteras vad jag lägger i det) huvudkaraktärer som inte är helt nedgågna, både fysiskt och psykiskt. Här är Marianne centralkaraktär, 55 år och brottas med något kilo ibland, dåligt samvete över cigarillerna men unnar sig livets goda. Detta till trots att hon nyligen miste sin man och kom underfund med att han bedragit henne med andra, mer eller mindre hela deras tid tillsammans. I första boken ryckte Marianne upp sig från sorgen och ältandet, tackade ja till en topptjänst som åklagarsekreterare och kom på så sätt att bli medlem i en lite småhemlig särskild utredningsgrupp vid Stockholmspolisen.

Gruppen består av Olle som är ledare och sköter formalia och uppdrag. Torsten, en mänsklig och inte fullt som de andra flärdfull utredare med bara goda meriter. Torsten är i Mariannes ålder och uppskattar också han livets goda även om han inte har medel att unna sig på samma sätt. Han skiljer sig från gense medelålders bok-kommisarier genom att ha en något positivare livssyn trots även han haft sina motgångar och tvivel och genom att vara i riktigt bra form för sin ålder. Fjärde medlemmen i gruppen är minstingen Augustin, en ung man med gammalt sinne, en man som uppskattar ett exklusivt vin, kostym med näsduk i bröstfickan och handgjorda skinnskor. Förutom sparringpartnern umgås Augustin uteslutande med äldre personer, även i kärlekslivet.

20130915-093129.jpg

I den här boken så är det mycket om karaktärerna, gruppens medlemmar har sina bekymmer och glädjeämnen. De festar och inleder kärlekshistorier. Ganska central blir en kväll när de olika håll druckit för mycket och hur de dagen efter tvingas försöka uppträda civiliserat trots bakfylla då två östermalmskvinnor befaras ha förts bort mot sin vilja.

De två östermalmskvinnorna får läsaren följa var för sig. Båda är framgångsrika, mammor och har något i det förflutna de inte vill ta i men som kommer upp till ytan ändå, något som faktiskt inte går att tränga undan. Läsaren lär känna kvinnorna och tar del av deras liv, när de sen förs bort är det förbryllande men inte så spännande. Mer spännande har antydningarna om det förflutna varit.

I det hela så är det inte så mycket krim alls i den här boken och upplösningen är för en bok i genren riktigt trist. Det verkar som att Rudberg velat lyfta lyxprostitution och hur rika män kommer undan med vad som helst. Det gör hon också men inte alls på samma sätt som Wennstam i sina krimböcker. Jag har inte läst Rudbergs chicklittböcker då genren inte alls tilltalar mig, i Bara tre kan leka så känns det som att hon ligger närmare chicklitt än krim. Det behöver inte vara dåligt, jag gillar ju karaktärerna och lyxen som beskrivs. Det är en helt ok bok men mer elegant relation än crime. Läs den med rätt förväntningar.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Annonser

One thought on “Bara tre kan leka så

  1. Ping: Bara tre kan leka så av Denise Rudberg | Lottens Bokblogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s