Thrillerliv

Debuter är ofta kul att läsa för en börjar så att säga från början, en har inga förutfattade meningar, inget att leva upp till och inget att sakna. Berättelsen går till hjärtat, avskys eller får en att rycka på axlarna. Jag har läst debutanten Jessica Johanssons bok Thrillerliv. Det här är för mig underbart. Språket är livligt och fullt av metaforer, nya fräscha metaforer. Karaktärerna är kvinnor som tycks inpassade i samhällsstrukturen och anpassade att lyda och behaga. Men under ytan, när vi får ta del av deras innersta så är de enastående självständiga supermoderna kvinnor. Missuppfattade och avfärdade men likväl med drömmar och mål. Frågan är ifall de orkar fullfölja.

Anna Viktorialia är trots sitt gammalmodiga namn en ung tjej idag, hon fördriver tiden som underbetald och utnyttjad barista, med fester, gym och känna på sina silikonbröst. Hon är urtypen för bimbon, spenderar stor del framför spegeln, vill inte visa sig ute sjabbigt klädd och avslutar analysen av gårdagens utgång med bästisen Sofia med att förfesta inför kvällens eskapader. Hon klarar inte av hyran på lönen utan får bidrag av mormor, trots hon fått ta över stora ljusa lägenheten på hipp innerstadsadress. Men vi läsare vet tre saker till om Anna Viktorialia;
1. Hon kommer snart att dö i svininfluensan. Det mesta hon gör under den korta stund vi får följa henne gör hon för sista gången. Det gör det ytliga och alldagliga sorgligt och betydelsefullt.
2. Anna Viktorialia har drömmar och uttrycker dem både genom bild och text. Läsaren tar del av hennes väldigt talande motiv och många utdrag ur hennes skrivbok. Utdragen är trots de till synes lösryckta tankarna insiktsfulla och analyserande på en nivå som en inte alls förknippar med en bakfull blondin med glanstights.
3. Anna Viktorialia har ett komplicerat förhållande med mamma Brita som då och då hör av sig. Brita lever thrillerliv fullt ut, både alkoholist och skjuter heroin. Ibland skall hon sluta men ofta väljer Anna Viktorialia bara att inte svara när Brita ringer. Hon orkar inte bli besviken.

De här tre sakerna läsaren delar med Anna Viktorialia tillsammans med det drivande språket i boken gör att jag får en bild av livets tristess och förhoppning om mer. Anna Viktorialia planerar en resa till USA, där blir allt bra. Alla problem försvinner och de drömmar vi ser Anna Viktorialia har kommer slå in. USA är svaret på allt.

Ironiskt nog får vi en bit in i boken ta del av en annan kvinnas liv – besvikelse och drömmar – i USA. Louella är en tidigare snygg tjej med framtidsutsikter som idag höggravid drömmer om dagen då polisen knackar på och tyvärr måste meddela den blivande fadern råkat ut för en olycka. Louella ömsom klappar magen ömt, ömsom fyller glaset fullt av alkohol och hoppas på missfall. Ibland tänker hon att hon skall göra uppror mot Cowboyen hon lever med, ibland lockar järnvägsspåren utanför fönstret inte bara med möjligheten att ta sig därifrån utan med möjlighet till slutet på allt.

Anna Viktorialia och Louella är båda kvinnor fångade i typiska kvinnoroller. Utifrån kan de tyckas steriotypa och det är lätt att säga en bäddar sin egen säng. Men med Johanssons finfina gestaltning så får jag känsla av inte bara misär utan om hopp och styrka.

20130923-200650.jpg

På förlagets sida så står det att Johansson är del av poesirörelsen La poème Kalashnikov. Det gör mig nyfiken men tyvärr hittar jag inte mycket när jag googlar. Johansson skriver själv om rörelsen på sin blogg att de vill verka för att fler skall våga läsa poesi;

Man behöver inte analysera och förstå allting, tycker jag, utan det är helt okej att njuta av ordflödet och de känslor som det framkallar.

Jag tycker det beskriver Johansson stil i den här romanen också. Ett talade, ibland poesiliknande flöde som tvingar läsaren att känna. Kanske inte förstå varenda rad men känna.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Annonser

4 thoughts on “Thrillerliv

  1. Tack för den här texten, den räddade min kväll. Jag vet att författare inte ska lägga sig i recensioner men kan inte låta bli eftersom du undrar om La poemè kalashnikov! Vi släpper regelbundet stenciler. Diktsamlingar och seriealbum och annat i stencilformat. De finns att köpa för billig peng om du är intresserad. Min senaste heter 100.000 ledsna flickor. La poème kalashnikovs grej är egentligen bara att vi vill ta ner poesin från kristallkronorna och finrummen och få fler att upptäcka den.

  2. Jättefin recension, blir sugen på att läsa. Och intressant med La poème kalashnikov som Jessica beskriver ovan. Kanske nåt för oss att pröva i minicirkeln Emeli ;)?
    / Heléne

  3. Ping: DebutBar | Booze'n'Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s