Lögnen på femte våningen

Jeff är en 13-årig förvirrad och troligen ganska rädd kille som bor i vad som verkar vara en förort. Jag säger troligen rädd för hela tiden vill Jeff framstå som tuff och lite förmer än sin vän, Süleyman, men samtidigt så rusar Jeffs tankar och han har svårt att koppla av. Hela livet har Jeff varit lillebror till Iene men ganska tidigt växte han om henne mentalt. Iene är utvecklingsstörd och sköts hemma av deras mamma. Jeff är också han delaktig och har ett fint förhållande till sin syster även om han ibland kan ha funderingar kring hur orättvist livet behandlat henne. Sen finns Harry också där i lägenheten, men Harry vill Jeff helst inte kännas vid. För Jeff är Harry osynlig i tanken men trots det har Jeff stenkoll på ifall Harry är hemma och var hans saker är. Jeff har stenkoll på en massa saker. Som att hans mamma dödade hans pappa, för att försvara sina barn. Det finns en intorkad blodfläckar i vardagsrummet som bevis. Och när Jeff pressar mamma så erkänner hon genom att be honom inte gräva i det.

Hela boken utspelar sig i ett höghus, med undantag av ett par scener på en päronodling nära höghuset. Huset är uppbyggt att ju högre upp man kommer i huset, desto mindre lägenheter och desto lägre social status har innevånarna. Jeff bor hyfsat långt ned och kan köra med klasskompisen Süleyman som bor betydligt högre upp.

Lögnen på femte våningen är en bok om svårigheter och om uppväxt. Jeff har så många saker att hålla reda på och inte låtsas om. Samtidigt så pockar puberteten på och han har svårt att släppa taget om barndomen och sitt beroende till mamman, ett beroende som blivit som det blivit med en frånvarande pappa och en syster som (ofrivilligt) tar plats. Med en matriarkiatisk uppväxt har Jeff många milda sidor och har på kvinnligt manér tagit ett steg tillbaka, detta får en motpol i vänskapen med Süleyman där Jeff blir alfahanen som bestämmer och leder genom förtryck. Trots en ganska kort historia så hinner författaren ta upp många ”förortsproblem” som fattigdom, social klass och invandring men också frågor om kärnfamiljer. Det är en bok som är både rå och varm. Den känns tidsenlig. Tyvärr.

20131020-202744.jpg

Adlibris
Bokia
CDON

Monstren i skogen

En annan bok som jag fick på bokmässan och mötet med barn- och ungdomsförfattare är Monstren i skogen av Mats Jonsson. Mats är han också ny i genren men etablerad sedan tidigare som serieförfattare. Under snabbintervjuerna som gjordes så berättade Författaren att han tidigare varit öppen med att hans berättelser är självbiografiska, den mest kända är förmodligen Mats kamp. Nu när han tar steget in i barn- och ungdomslitteraturen så fortsätter han med det självbiografiska temat. Med den här första boken i en serie ville Jonsson berätta att det är okej att vara rädd ibland, att det inte är något att skämmas för – det här att visa känslor. Han ville också peka på att i en familj så kan det faktiskt vara så att man ändå ibland känner sig ensam, Mats i boken brukar tänka att föräldrarna alltid är två men han är bara en.

20131014-202644.jpg

Det är en seriebok men, tycker jag, inte anpassad för en viss ålder. Teckningarna är svartvita och inte så speciellt avancerade. Min estetiska sida kan till och med tycka det är fult. Men det ger fokus till texten och är säkert ett bra sätt att locka just de där pojkarna som läser ogärna och inte så ofta (som diskuterades mycket i våras). Det är en vuxnare bok, inte så barnsliga teckningar att det känns som en barnbok men ändå enkel att ta till sig. Utan att på något sätt döma serier så är det ju ett lite lättare sätt att ta till sig texten när den inte kommer i så kompakt form som i rena romaner. Svårigheten med serier är, när det gäller de här grafiska novellerna, att med färre ord få fram budskapet och skapa stämning. Det som var bra med den här serien var att man får ett förhållande till Mats och står på hans sida i rädslan. Mats i boken är öppen med sin rädsla och rädslan att bli retad för rädslan. Han försöker komma över sin rädsla som är så svår att han faktiskt får komma till en psykolog och prata om fobier. Det är pedagogiskt och nära. Det är första boken i en planerad serie (av serier) och jag träffar gärna Mats igen.

Tack till Boktjuven och Västmanländskan som fixade bloggträffen och tack till Alfabeta för recex.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Dagens katastrofer

På bokmässan i år så fick jag chansen att i liten grupp träffa några barn- och ungdomsförfattare. Där ingick Cilla Jackert med sin debut Dagens katastrofer. Det är förvisso debutboken men Jackert är långt ifrån ovan vid att skriva, tämligen känd manusförfattare som hon är. Bland hennes arbeten finns Spung och den nu aktuella biofilmen Känn ingen sorg som båda kanske riktar sig till ungdomar – ifall man måste hårdra målgrupp. Jackerts debutbok kvalar in i ungdomslitteraturen och riktar sig kanske till en något yngre publik men det baserar jag mest på att huvudkaraktären Majken själv är i mellanstadieålder.

Majken är en tjej som verkligen är om sig och kring sig. Inte bara är hon vegetarian och återvinner, hon predikar också för andra hur de bör eller ännu hellre inte bör handla och bete sig. På så sätt skaffar hon sig inga vänner och hon är en ganska ensam tjej. Men vad som är sorgligare är hur hur Majken omvärldsbevakar och går runt och är rädd, för det mesta. Hon vill inte resa till Grekland, för planet kan störta, hör hon historier om saker tappade från helikoptrar måste hon ha ständig koll på de som flyger över Stockholm. Alla naturkatastrofer kan och har inträffat, frågan är inte ifall Sverige råkar ut, frågan är när Majken är mitt i det.

20131014-171106.jpg

Mankens mamma jobbar på restaurang som kock. Hennes arbetstider är långa och hennes omsorg för Majken är stor. Det är mamma och Majken. Pappa finns bara där på fotografi och någonstans i ett tidigt luktminne hos Majken. Trots att Majken ibland hör mamma gråta sena nätter och att Majken nog förstår att mamma ibland tycker Maken går för långt i sin mani att samla på sig olyckstillfällen så framstår mamman som en trygg vuxen med humor och kärlek. Kärlek både till Majken och till det Stockholm de lever i.

I ett försök att engagera dottern i något annat än att organisera dagens katastrofer, tidningarnas rubriker, i områden att vara rädd för och undvika så tar mamman i början av sommarlovet hem en hund. Hunden Blunder kommer från hundstallet och skall få spendera sommaren hos den lilla familjen. Under protest får Majken ta ansvar för Blunder och hon tvingas ut i sommaren. Blunder är smutsig och potentiell källa till en massa farligheter. Han är också en ganska stor hund med egen vilja, vilket gör att Majken konfronteras med möten i vardagen när hon tar honom ut på promenad. Länge försöker Majken få mamma att låta henne slippa men mamma vet vad hon gör.

Jag sade det var sorgligt hur Majken ensam sitter och funderar på allt hemskt i världen och det är sorgligt. Sorgligt vi lever i en sån hemsk värld där det ibland kan kännas som att be att få byta ut jätteräkan i sushin förvisso är av godo men en piss i havet. Det är också sorgligt tema i boken att Majken är så rädd att hon förutser katastrofer och inskränker sitt liv. Men det är skrivet med humor och Majken har många gånger sådana bra träffande svar att jag blir varm i magen. Boken är också skriven med värme, Majken och hennes mamma, den frånvarande pappan till trots, har ett fint förhållande. Och när Majken kommer ut med Blunder träffar hon inte bara skräniga farliga alkisar och potentiella pedofiler i skåpsbilar utan Jackert låter oss veta det finns mänsklighet också i det sommarheta Stockholm.

Tack till Boktjuven och Västmanländskan som fixade bloggträffen och tack till Rabén & Sjögren för recex.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Tro dina ögon

Det är så skönt när man läser en riktigt välskriven thriller, som Linwood Barclays Tro dina ögon. Den här boken har många sidospår och en del dolda twistar men allt packeteras ihop och avslutas snyggt. Ibland är han lite rolig i sitt sätt att framställa sina karaktärer och ibland ger han som i förbifarten samhällskritik, det är ingen tung och allvarlig författare, men han klarat detta utan att vara varken putslustig eller skapa farsaktiga scener.

20131013-125942.jpg

I Tro dina ögon så sitter Thomas, en vuxen man med schizofren diagnos, dagarna i ända och utforskar städer på whirl360 – en googlemaps-inspirerad för boken fiktiv applikation. Thomas jobbar enligt honom själv på uppdrag av CIA och håller kontakt med självaste Bill Clinton för avrapporterii g om sina framsteg. Då Thomas är nere på lägsta nivå i applikationen, gatumiljö så baseras han synfält på bilder tagna ur verkligheten och Thomas memorerar allt från gatunamnet till en slocknad bokstav i en ”öppet”-skylt. Så en dag ser han något som han inte kan släppa, ett ansikte i ett fönster. Ett ansikte som ser ut att vara av plast men ändå mänskligt, fast utan hål för näsa och mun. Thomas återkommer till ansiktet och beslutar sig för att visa ansiktet för sin bror Ray. Ray har ingen bra förklaring och för att lugna ned Thomas så säger Ray att han skall följa upp vad som egentligen visas i det där fönstret när han beger sig till New York. Detta blir startskottet på en hel rad händelser. Som läsare får vi följa inte bara Thomas och Rays uppföljning utan också invånarna i lägenheten med fönstret där ansiktet syntes och andra mer ljusskygga personer.

Samtidigt som historien om ansiktet i fönstret driver bokens berättelse framåt så följer vi Rays liv som förändrades när hans och Thomas pappa nyligen dog i en makaber trädgårdsolycka. Thomas flyttar tillfälligt hem igen för att vara ett stöd för Thomas som inte är tränad att fungera i vardagen. Ray måste hantera sin sorg samtidigt som han måste hantera och förbereda Thomas för ett liv utanför sitt rum och whirl360. Thomas är inte dum och medicinering hjälper att hålla rösterna borta men han klarar inte av vardagliga saker som inköp, matlagning och städ.

Medan Ray ordnar upp det praktiska (och samtidigt återupplivar en gammal flört i hemstaden) så kommer en del besvärliga frågor upp. Vad är det deras pappa sökt på i datorn egentligen? Varför finns ingen helt naturlig förklaring till olyckan som pappan dog i? Varför vill Thomas inte träffa pappans gamla vänner? Vad är det för bråk mellan honom och pappan som Thomas antyder? Och ifall medicineringen håller rösterna borta från Thomas, vem är det han pratar med och kallar Mr President?

Ja, det är mycket men som jag sade tidigare, det är snyggt förpackat och avlutas bra. Och det är det som gör mig glad (!) när jag läser det här boken. Det är en fröjd att följa händelseförloppen och jag njuter av intrigerna. Boken läses snabbt och lätt utan att vara innehållslös.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Plats

Ett av seminarierna jag såg på bokmässan var en 20-minutare med Pija Lindenbaum om hennes vuxenbok Plats.

20131005-144620.jpg

Jag har boken hemma men har inte vågat läsa den efter en fantastisk recension av Helena. Men trots att bokens tema är depression eller som Pija säger, en undersökning av personens inre och yttre, så lockar den mig. Den ligger här hemma och vill bli läst. Jag är bara rädd att jag skall känna sån sorg när jag läser den.

20131005-144637.jpg

Pija berättade att hon fann inspiration till att skriva boken under en resa till Turkiet. Resan gjordes under icke-säsong och precis efter det varit en större kris i landet. Hon och hennes sällskap hamnade i ett övergivet område, det var kallt och ödsligt. Betong och taggtråd, det var lätt att känna sig ensam och utsatt.

20131005-144703.jpg

Under resan så väntade varje kväll en gatuhund på Pija och hennes sällskap och slog följe med dem när de gick ut och åt. Pija fastnade för hunden och den blev en del av berättelsen. Berättelsen är den om en kvinna som sakta men säkert gått mot ett sammanbrott. När läsaren kommer in i boken så har det gått långt för kvinnan, hon isolerar sig och distanserar sig från sina närmaste. Hon lämnar både jobb och gemensamt hem. Men hon skaffar en hund. Pija säger att hon ser det inkonsekventa med att karaktären skaffar en hund som tvingar henne till sociala situationer men hon kunde inte låta kvinnan vara helt ensam och i sin depression fann kvinnan hunden som något hon kunde kontrollera. Kvinnan arbetar och läser på om hunduppfostran, hon vill kontrollera och styra hunden som är något av en ställföreträdande för älskaren som övergav henne. Genom att kontrollera hunden kontrollerar hon sina känslor gentemot älskaren och kanske i förlängningen även honom.

20131005-144712.jpg

Pija har hyllats för sina barnboksböcker där hon ofta lyckas illustrera svåra känslor som även barn kan uppleva. Jag var för inte så länge sedan på en barnbokspresentation där Pija presenterade sin senaste bok, Skall vi va? Jag kommer ihåg att jag reagerade på att hon var så öppen med att hon ville ta fram känslor hon själv upplevt som barn, känsla av att ibland inte vara omtyckt och någon man vill va med. Men också visa på att ibland vill man vara vara ensam. Nu är det en barnbok och Pija brukar låta de svåra känslorna levas ut men avsluta sina barnböcker med att visa känslorna går över och det kommer andra, mer positiva känslor.

En bok som tagits upp i recensioner av Plats är Gittan gömmer bort sig. Recensenten har hittat liknelser mellan huvudkaraktärerna som båda gömmer bort sig, på grund av skamkänslor. Pija finner liknelsen intressant och menar att kvinnan i Plats gömmer bort sig av självförakt. Något Pija tror kan komma med medelåldern och något hon själv jobbat med genom terapi och samtal. Föraktet byggs på sedan hon var liten och med ålderns makt minskar försvaret, det kommer en punkt där det kan vara svårt att sätta emot det som vuxit i en.

20131005-144720.jpg

Även om plats inte är en självbiografi är Pija väldigt öppen med att känslor och svårigheter som utforskas i boken är sådana hon själv upplevt. Det är svårt att tro den väna kvinnan som gör så fina illustrationer kan ha sånt mörkt i sig. Det är tänkvärt att det inte syns utanpå. Inte alltid. Som avslutning visas en del bilder från en utställning Pija höll med meterstora vaxkriteteckningar, teckningar på barn utan ögon i utsatta situationer. Bilderna framställdes under en period när Pija helt enkelt inte kunde skriva. Annars är Pija en allkonstnär, med Plats har hon täckt in ett område till, hon kan inte stämplas dom barnboksförfattare, endast.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON