Törnrosens nyckel

På bokmässan i år så hade jag turen att vara med på ett barn- och undgdomsmingel. Där träffade jag Tone Almhjell, en av de trevligaste författarna och kanske den gladaste författaren jag träffat. Tone var sprudlande, hon var glad över att hennes bok blivit utgiven, hon var glad över att vara på bokmässan och hon såg så fram emot att få träffa läsarna av hennes bok, vilken åldersgrupp det än må vara. Det gick inte annat än att tycka om henne och jag var helt övertygad att jag skulle älska hennes bok, för hur skulle Tone – som var så himla go och glad – kunna skriva något annat än bara bra?

20131110-134357.jpg

Själva utgivningen av boken är en historia i sig som måste berättas. Som hobbyförfattare (mitt ordval, missuppfatta det inte som negativt) så hade Tone kontakt med andra författare på nätet genom bloggar och skrivarforum. Tone hade ett färdigt utkast som hon presenterat för en vän som var förläggare. Vännen återkom tämligen snabbt och sade att manuset var jättebra men som vän rekommenderade han Tone att ta kontakt med något större förlag som kunde ge boken den spridning den förtjänade. I samma veva så tog Tone mod till sig och bad en av de etablerade författarna hon hade kontakt med att läsa hennes utkast. Författaren, en amerikansk kvinna sade visst och Tone översatte vad hon hade. Författaren blev så till sig att hon lämnade vad hon såg till sin agent. Agenten älskade Tones manus och helt plötsligt var Tones bok antagen av Penguin! Inte illa för en debutant, att slå igenom i ett annat land först och dessutom på förlagens förlag. Den genuina glädjen och ödmjukheten som Tone berättar detta med gör att jag tror ingen kan bli missunnsam hennes lycka.

20131110-145054.jpg

I Sverige är det också en stor spelare som ger ut Tones bok, Bonnier Carlsen. Törnrosens nyckel är en bok som riktar sig till 9-12-åringar och jämförs med klassiker som Narnia. Det är en fantasyhistoria med, måste jag säga, klassikerkänsla. Huvudpersonen Lindelin är en ung flicka som i och med föräldrarnas jobb tvingats flytta till en ny stad där hon inte känner någon och blir rätt ensam. När hennes älskade husdjur, den tama gnagaren Rufus, går bort känner sig Lindelin ännu ensammare och spenderar tid vid Rufus grav där hon berättar vad som händer och dagdrömmer sig bort.

Lindelin och familj bor i ett lånat hus, ett dragigt kallt hus där tiden känns långsam. En oväderskväll tycker sig Lindelin se trolljägarsignaler, okända för andra än henne och forna bästisen som hon flyttat ifrån. Signalerna närmar sig huset och plötsligt har Lindelin fått mystisk post. En nyckel med taggar. Klurig som Lindelin är, listar hon ut att nyckeln går till den avstängda källaren som husets ägare inte vill släppa in hyresgästerna i. Men nu har Lindelin chansen. Väl i källaren upptäcker Lindelin en hel massa uppstoppade djur, att golvet inte är tätt och släpper in kyla från den underliggande forsen och att törnrosbusken utanför, under vilken Rufus är begraven, växt ned i källaren med sina rötter.

Nyckeln Lindelin fått liknar en törnrosgren och där i källaren uppenbarar sig en port med ett lås. Lindelin provar nyckeln och kastas in i en ny värld.

Här börjar äventyret! Lindelin har kommit till en värld befolkad av älsklingsdjur, bortgångna älskade husdjur som här får mänskliga drag och är i storlek av människor. Lindelin får reda på att hon är en törnros, ett människobarn som kallas för att hjälpa till vid svåra tider. Här träffar hon Rufus, ett kärt återseende, och tillsammans skall de söka upp den saknade Isvan. De måste finna Isvan innan midnatt, vid midnatt går vandraren – en stjärna – mot cirkelns slut (ungefär vart 100 år sker detta) och Isvans ätt spelar stor roll i vad som då måste ske för att hålla ondska borta. Till sin hjälp har Lindelin och Rufus en sägen eller visa; Markgrevens sång.

Som vuxen läsare så söker jag symboliken och kan tycka att vissa partier och viss logik haltar. Ibland förekommer informationsbitar som inte leder någon vart och får mig att undra ifall man försöker öppna för uppföljare. Ibland så nämns karaktärer som inte har någon förklarad anknytning till historien och inland så går det lite långsamt. På plussidan så är omgivningsbeskrivningarna så där mysiga och detaljerade att jag drömmer mig in i den. Karaktärerna är rätt roliga men det gör ont i mitt kattälskarhjärta att skurken är en katt. Det känns ofta som fluff och mys men Tone backar inte för blod, elakheter eller till och med död.

20131110-143916.jpg

Symboliken jag sökte finns där, Lindelin måste hantera bortgången av ett älskat husdjur och att skiljas från en bästis genom flytt. Hon är fortfarande ett barn som leker; fantiserar och hittar på regler. Samtidigt måste Lindelin anpassa sig till de krav som ställs på henne i verkligheten. Det handlar om att hantera bortgång och ensamhet men också om att behålla fantasin. Och minsann om jag inte tror mig läsa in lite kritik mot hur vi hanterar vår natur och klimatföljderna där i boken också. På Bonnier Carlsens sida så rekommenderas boken för högläsning och den tror jag den skulle passa förträffligt till. Både för att det finns så mycket att diskutera och för att språket är så där på gränsen till vuxet och en 9-åring kan behöva hjälp här och där även om bokens inte alls är svår.

Och vet ni vad. Jag tycker bokens Lindelin påminner om Tone till utseendet, jag skulle inte alls bli förvånad ifall Tone haft en egen Rufus när hon var en ung flicka.

Adlibris
Bokus
CDON

Annonser

5 thoughts on “Törnrosens nyckel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s