Nyckeln

Nyckeln, tredje, avslutande och så efterlängtade boken om häxorna i Engelsfors. Som andra har beskrivit var jag nästan rädd att påbörja boken. Tänk ifall författarna inte får ihop det? Tänk ifall jag inte blir nöjd med slutet? Och tänk om historien inte hade mer att ge och det bara blev en trist lång (för boken är tjock!) svammelsak.

Utan spoilers – författarna får ihop det! Och vägen mot ett slut som jag kan ge cred för men måste känna efter lite mer ifall jag gillar är spännande. Först var jag lite rädd att jag inte skulle komma ihåg tillräckligt för att kastas in i handlingen igen. Men det fixar författarna, de lyfter de olika tjejernas personligheter utan att bli långrandiga och den lilla hjälpredan i början av boken är fin den med.

Nu närmar sig apokalypsen med stormsteg och den minskade skaran naturliga häxor och Minoo utan tecken känner sig ganska villrådiga. Trots att de fina relationer som skapades i förra boken, Eld, finns kvar så finns samtidigt känslor av skuld för vad som hänt och att de som är kvar är oskadda. Plus då pressen att de skall rädda världen men inte har en aning om hur. Och det är i beskrivningarna av känslorna som flödar som författarna är helt enkelt briljanta. Det blir så nära utan att bli varken snyftiga eller patetiskt. Istället kan jag läsa in så många frågor som man brottas med, som barn, som ungdom och som vuxen.

20131202-204422.jpg

Jag erkänner, jag identifierar mig med Minoo och blir glad att hon är en av dem som lyfts i den här boken. Nu måste Minoo ta itu med sina förnuftiga känslor. Alla ställs inför val men i den här boken måste Minoo fatta verkligt avgörande val och samtidigt försöka sänka garden och låta andra förstå hur hon tänker och varför hon handlar som hon gör. Det finns stycken där hon argumenterar med medlemmar i Rådet, vuxna medlemmar med erfarenhet. I den inre dialog Minoo för vid dessa stycken syns steget hon tar från ansvarstagande ungdom till agerande vuxen.

Det är en bok om att växa upp, att finna sig själv, förstå man är unik och stå ut med den man är. Om att sätta sig själv i första rummet eller om att ta hänsyn till andra och samarbeta för konsensus. Det handlar också om makt och om att vara modig. Mer än i de tidigare böckerna utsätts flickorna för prövningar. Och precis som tidigare låter författarna dessa häxor vara mänskliga med egenheter och tvivel. Hur kan man inte älska dem alla?

Sen är det en avslutande del av en historia om magi. Så visst, det händer en hel del oförklarligt också. Exempelvis så träffar vi Ida – det antyddes ju i slutet av Eld att hon inte lämnat oss helt trots att hon dog. Ida rör sig i Gränslandet och i hennes sökande efter förståelse tar författarna oss med i tidshopp som ger oss både bakgrund och förståelse. Både om sånt som sker med medlemmarna i cirkeln men också om Rådet, beskyddarna och portalen som skall leda till apokalypsen. Jag är ingen fantasy-fantast, undviker faktiskt genren men en sån här välskriven historia som ger mig så mycket annat är ändå en glädje att läsa.

Adlibris
Bokus
CDON

Annonser

3 thoughts on “Nyckeln

  1. Ping: Då har jag också läst… | @tīngting

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s