Det mest förbjudna

20131210-211120.jpg

Förra veckan träffade jag min lilla rödvins-bokcirkel. Bokcirkel där vi dricker rödvin och diskuterar en bok. Det startade som en klassiker och rödvin-bokcirkel och temat klassiker finns kvar. Nu har vi gett oss i kast med Bonniers klassikerfyra tema feminism.

Först avhandlades Under det rosa täcket och den här gången var det Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall. Redan förordet ger läsaren det mesta av bokens innehåll. Utan att gå alltför djupt in på handlingen så är det känt att boken är mer känd som banbrytande för ”bekännelselitteratur” än för feminism. Självklart kan det med tidens anda i åsinne anses som nydanande med en kvinna som så rått och ärligt som Thorvall skriver behandla kvinnlig sexualitet. Det, erkännandet att kvinnor är sexuella varelser med lusta, och Thorvalls vägran att underkasta sig ”normen” god maka, dotter och mor är vad vi i cirkeln gör att vi tror boken platsade i feministklassikerna.

Sen handlade mycket av våra diskussioner om det som i större mån var bekännelse än feminism. Thorvalls självbiografiska berättelse om hur för djävligt hon mår, hur hon söker i barndomen efter orsak och hur hon med sin sexualitet inte bara är öppen och längtande utan också självdestruktiv. Jag säger självdestruktiv för samtidigt som Thorvall aldrig blir nöjd och ständigt söker nytt och mer så mår hon oerhört dåligt över sitt beteende som hon tvångsmässig fortsätter – som för att straffa sig själv.

Personligen så mådde jag nästan dåligt över vissa stycken och gemensamt för cirkeln var att vi blev förbannade på henne.

Adlibris
Bokus
CDON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s