Stockholm läser Barnens ö

Under några veckor har Stockholm publicerat ledtrådar till 2014 års Stockholm läser-bok. Jag har spekulerat, chansat vilt och byggt upp bevis till mina antaganden. Idag presenterades boken av 2013 års författare Lena Andersson på Stadsbiblioteket.

20140127-193921.jpg

Årets kriterier för Stockholm läser var
• handlingen skall helt eller delvis utspela sig i Stockholm
• den skall rikta sig både till vuxna och unga i gymnasieåldern
• den skall uppmuntra till diskussioner
• den får inte vara ”svår” – dvs inte vara snäv
• den skall ha några år på nacken – dvs inte nyutgiven

Boken blev Barnens ö av PC Jersild. En modern klassiker!

20140127-193937.jpg

Jag ser fram emot året och läsningen, jag hoppas jag äntligen – nu på plats i Stockholm – deltar aktivt i de aktiviteter som planeras. Schema finns på stockholmlaser.se

En av aktiviteterna jag hoppas gå på är Psykologer läser Barnens ö som leds av Jenny Jägerfeld, som också skrivit förordet i nyutgåvan av pocketboken.

20140127-194028.jpg

Bokus
CDON

Annonser

Det vita huset i Simpang

Hanna Nordenhöks Det vita huset i Simpang är en prosaisk berättelse om kyla och kväljande värme. Kylan är vad den berättande kvinnan upplevt, uppvuxen i Sverige med en ensamstående mamma som inte visat mycket intresse för sitt barn utan verkat isolerad och avfjärmad från omvärlden. Nu är mamma Kerstin dement och bor på behandlingshem.

När dottern flyttar in i Kerstins lägenhet hittar hon en gammal svart anteckningsbok. Hon finner den i en låda med minnen från en barndom och en okänd morbror. Boken är mammans från hennes uppväxt i Simpang. Berättelsen som kommer från anteckningsboken är kvalmig, svettig och illavarslande. Lillgammalt gör en ung, bara barnet, Kerstin iakttagelser och från början känner man som läsare att saker inte bådar gott.

20140121-201937.jpg

Berättelsen tar oss med till Kerstins mammas bekantskaper med ett nytt land där hon inte bara är ovan vid klimatet utan också vid de seder som hon förväntas upprätthålla i ett koloniserat land. Efter två barn tappar hennes man allt mer intresset för fru och familj och spenderar allt större del av sin tid på arbete med sockerraffinaderi.

Kerstin och lillebror, som hon blivit en slags beskyddare för, upplever en deprimerad men också sjuk mamma. Värmen och de personer som passerar i deras umgänge påverkar dem och många år senare – i Sverige – kommer Kerstins dotter att förstå vilka hemligheter som funnits i familjen. Kanske kan det ge förståelse för hennes mammas distans men inte förlåtelse.

Adlibris
Bokus
CDON

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Kanske skall jag ha det som läsutmaning light att beta av samtliga böcker som presenterades på DebutBar november 2013. Ytterligare en bit på vägen kom jag när jag i helgen läste Katarina Bivalds Läsarna i Brooken Wheel rekommenderar.

20140119-201135.jpg

Det här är feelgood med komiska inslag och kärlek till litteratur och läsande. Sara är en tjej som isolerat sig i böckernas värld utan att för den sakens skull byggt sig luftslott. Boken börjar med att Sara anländer till ett mindre samhälle i Iowa, USA. Hon är där för att bo hos sin brev- och bokvän Amy. En liten semester från arbetslösheten hemma innan hon måste ta tag i livet igen. Sara ser fram emot att bara hänga med Amy, läsa och diskutera böcker. Men så blir det inte. För Amy har olyckligtvis dött innan Sara hinner dit. Sara anländer faktiskt på Amys begravningsdag. Hon är dock väntad, turister är hett eftertraktade men än mer sällsynta i Brooken Wheel där alla känner alla. Först blir hon stationerad i Amys hus som känns väldigt opersonligt och tomt på böcker. Sedan blir hon omhändertagen och bjuden på allt hon gör. Hon får till och med en egen chaufför, stackars George som inte har något annat för sig än köra Sara dit hon önskar och dricka kaffe på byns diner.

Sara som är så ordinär att hon vanligtvis smälter in i bakgrunden blir allt mer frustrerad över att inte få betala för sig eller ens hjälpa till och på så sätt få göra rätt för sig. Så när hon äntligen vågar sig in i Amys sovrum hittar hon skatten, böcker i massor. När Sara får reda på att Amy behållit sin döde mans nedstängda butikslokal så får hon en idé. Med Amys böcker och några till som hon skjuter till så skall hon öppna en bokhandel i Brooken Wheel. Dels för att på så sätt sprida glädjen i att läsa men också för att få något att göra. Till att börja med är det inte så viktigt med betalningen, det viktiga är att få Broken Wheels innevånare att läsa. Men innevånarna har andra planer. I Sara ser de en möjlighet att få liv i samhället igen och bokhandeln är den enda på flera mils håll. Genom nyhetsbrev och listiga konspirationer lyckas man locka kunder från ställen runt omkring. Bokhandelns blomstrande affärer smittar av sig och ger även andra inrättningar kunder och gäster. Men allt är inte bara pengar, också Broken Wheels personligheter kommer närmare varandra och blommar upp.

Det är en hel del personligheter i Brooken Wheel och det är en hel del litterära referenser i boken. Sara är inte världsfrånvänd men inte van vid sociala sammanhang och många gånger finner hon råd i böckernas värld, inte minst genom att jämföra sitt liv med olika litterära genrer. Det märks att författaren älskar litteratur och böcker. Här är ingen snobbism utan litteraturen blandas, högt som lågt.

Trots jag har svårt för feelgood och tycker vissa stycken är lite för långa så är mitt intryck av boken väldigt gott. Jag skrattar och njuter med Sara. Älskar det mysiga i Brooken Wheel och hur de finner stöd i varandra för att bevara Sara och låter henne se dem. Och Sara lovar hitta en bok som passar var och en.

Adlibris
Bokus
CDON

Bokcirkel: Glaskupan

Glaskupan av Sylvia Plath är del av Bonniers feministiska klassikerfyra där vi läste boken i vår cirkel som nummer tre. Sammanfattningsvis upplevde vi alla boken som väldigt lättläst, språket var aldrig högtravande eller händelserna konstruerade. Svårare var att precisera vad vi tog med oss efter läsningen.

Handlingen kretsar kring Esther en sommar hon tillbringar i New York som del av någon slags pris där hon utför praktik på ett kvinnomagasin och tillsammans med andra unga kvinnor får lektioner i vett och etikett – hur en ung kvinna förväntas uppföra sig i sociala situationer. Första delen av boken är den här sommaren och hur Esther känner sig fångad och kvävd av förväntningarna på henne som ung kvinna med möjligheter. Förutom stressad av alla tillställningar de deltar i stressas Esther av det hon vill göra, skriva, och hur det liksom försvinner i allt det glamorösa hon förväntas tindra och uppgå i. Esther umgås både med de fina flickorna men närmast hjärtat ligger nog Doreen, en annan av flickorna som inte vill anpassa sig. Tillsammans med Doreen kan Esther känna sig friare men känslan av att livet passerar utan att göra avtryck kvarstår.

Andra delen av boken är när Esther återvänder hem och inser att hon inte kommit in på den sommarkurs i skrivande hon siktat på. Tvivlet på livet och framtiden ökar och det som verkade under ytan under tiden i New York blommar ut. Esther går in i en klinisk depression och får vård, som på den tiden innebar elchockbehandling. Det blir ett misslyckat försök att ”reparera” Esther och hon känner sig skeptisk mot psykologin. Trots detta lyckas hon bygga upp förtroende för sin nya kvinnliga psykolog och slutet kan kanske ses som lyckligt trots allt.

20140119-150029.jpg

Det ”lyckliga” slutet rimmar illa med Sylvia Plaths liv där Glaskupan är hennes enda och självbiografiska bok. Plath begick senare självmord och med det i åtanke så finns inga lätta fixar på depression. I bokcirkeln diskuterade vi varför den här boken räknas som en feministisk bok. Vi tror att det är för att Esther upplever att hon som kvinna har en utstakad väg framför sig med giftermål och barn. Hon känner sig fångad av förväntningar och depressionen beskrivs som att leva i en glaskupa, utan möjlighet att ta sig ut och med begränsat rörelseutrymme. Med det sagt är det sorgligt att två av de tre böcker vi läst i feministklassikern handlar om kvinnor som kan beskrivas som neurotiska för att de inte vill följa (tidens) konventioner. Kvar att lösa har vi Madame Bovary och det är ju också en historia om en kvinna som inte vill passa in, en kvinna med drömmar som egentligen inte är så annorlunda men som anses för mycket på grund av hennes kön.

Adlibris
Bokus
CDON

Hägring 38

Hägring 38 av Kjell Westö upplevde jag som en väldigt mörk berättelse. I november förra året hade jag möjligheten att få höra Westö prata om boken på Söderbokhandeln. Då hade jag inte läst boken och trots att Westö både svarade på frågor och öppet berättade om den tungsinthet och förväntan som han velat skildra för just året 1938 så var jag inte beredd på hur det sen blev att läsa boken. För det känns många gånger hopplöst, den starka nationalism på bekostnad av avvikande åsikter som rådde under tiden vet vi ju alla vart det ledde. Och Finland som, liksom stora delar av resten av Europa, precis återhämtat sig efter en svår krigstid skulle behövt mer tid att repa sig.

20140114-210041.jpg

Med förra kriget och dess eftermäle i färskt minne och ännu inte helt förlåtet så rusar Europas politik iväg med Tysklands starke ledare i spetsen. Gamla vänner märker att deras gemensamma grundvärderingar inte längre överensstämmer och ideologier kan splittra familjer. I denna tid, som skulle vara så framåtblickande och öppen för alla möjligheter, så söker människan sig till elitism och likatänkande. Det är här Westö låter oss träffa advokat Thune och hans biträde fru Wiik. Detta är två personer som livet behandlat mindre snällt men som håller modet uppe och som nöjer sig med det lilla.

Berättelsen börjar med en händelse som talar om för läsaren att något troligen har hänt. Thune får en känsla, en känsla av att något är fel. Fru Wiik som alltid är punktlig och pålitlig är försenad och Thune känner att något är fel, så fel att han ger sig av mot fru Wiiks bostad. Detta är drastiskt kommer vi märka när vi lär känna karaktärerna bättre och öppnings-scenen ger i det närmaste intryck av en deckare när vi strax efter kastas bak åtta månader i tiden och kommer följa de två mot händelsen när Thune känner att något är fel.

Deckar- eller thrillerkänslan återkommer när vi märker att Fru Wiik har ett gåtfullt förflutet där hon utan att vara schizofren tänker på sig själv som olika personer. Miljafröken är en ung fru Wiik som upplevt något hemskt och som hon vill glömma och dölja. Fru Wiik är en strikt och lite mystisk kvinna som kan tyckas vara svår komma in på livet. Och med sin bror är hon Matilda, en kvinna med kärlek men också skam och hemligheter. Och kanske hade fru Wiik kunnat låta Matilda få ta mer plats och förlåta Miljafröken om det inte vore för att det förflutna knackade på.

En dag dyker en av advokat Thunes bekanta upp och genast känner fru Wiik igen honom och Miljafröken sätter skräck i henne. Medan Thune slåss med sig själv och sina åsikter och försöker hitta ett sätt att stå för dem utan att verka feg så slåss fru Wiik med sitt förflutna. Genom den bekanta som spelat stor roll i hur både Thunes och Wiiks liv format sig så vävs deras öden ihop trots att de är så olika. Det är både en spännande och jobbig berättelse. Thrillertemat bygger upp en spänning och nyfikenhet samtidigt som Thunes oro över vart samhället och politiken är på väg gör det till en läsning som känns i magen. Hela upplägget gör att man känner att inget bådar gott, hur skall det sluta? Kan det sluta bra? Att romanen är välskriven gör inte det hela sämre. Det är ett miserabelt nöje att läsa.

Adlibris
Bokus
CDON

Egenmäktigt förfarande och skamlöst skvaller

Att Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande vann 2013 års Augustipris var ju inte för handlingens skull i alla fall. Det är en knastertorr redovisning av Ester Nilssons hänförelse och förälskelse i Hugo Rask. Handlingen är helt utifrån Esters synvinkel och hennes förälskelse är så total att hon förvandlas till någon hon inte är, någon hon i andra fall inte skulle gilla. Och det är därför som Lena Andersson vann Augustipriset, för att hon så nära och uppriktigt kan skildra vad kärleken gör med en människa.

Berättelsen om Esters förälskelse är inte utan ironi och fyndiga citat men de är inte menade som roliga slapsticks utan är helt i linje med vad Ester känner, där och då. Det är jobbigt att läsa om Esters totala uppgång i kärleken, hur hon – som är en intelligent kvinna – inte kommer ifrån tvångstankar som vad menade han med det eller vad betyder det att inte ringt på två dagar, hur hon till att börja med hittar stöd i sin väninnekrets men slutligen inte ens lyssnar på dem ”för att de inte förstår” det speciella förhållande hon och Hugo har. Det är jobbigt, för som utomstående ser man vilka ofattbara och dumma beslut Ester fattar på dåligt underlag. Och jobbigt för att man själv varit där, fast inte så djupt och hårt. Hoppas man och kinderna rodnar när jag tänker efter.

20140103-180248.jpg

För det är ingen lycklig, besvarad förälskelse som Ester upplever. Istället känns det rätt klart för läsaren vad Hugo känner, men Ester ser inte det läsaren ser. Ester har på sig de rosa glasögonen. Visst ifrågasätter Ester Hugos intentioner och de hamnar ofta i diskussion, något Ester tycker stärker deras band. Ifrågasättandet är ofta anklagande från Esters sida men trots att Hugo är hal som en ål och inte ger några svar så fortsätter Ester framhärda i sin kärlek till honom. Och helt oskyldig är inte Hugo heller i sin törst efter bekräftelse och uppmärksamhet. Trots hans försiktiga fraser kring deras … förhållande … så kan han inte låta Ester vara och låta henne gå vidare.

Adlibris
Bokus
CDON

Och nu till något smaskigt! Är detta en självupplevd roman? I stil med Högsta kasteneller Myggor och Tigrar men med fiktiva namn? Och vem är då Hugo Rask? Enligt rykten och Google så är Hugo Rask ingen mindre än Roy Andersson. Vad spännande jag tycker detta är, Roy Andersson är faktiskt porträttlik Hugo Rask. Och trots att Hugo Rask är ”konstnär” så kan hans dåliga självförtroende och sökande efter uppskattning läsas in i Roys karriär och beteende. Dessutom – 2001 så gjorde Lena Andersson en intervju med Roy Andersson för 00-tal, en passage som stämmer inte bara med boken utan också åldersmässigt med Lena som a.k.a. Ester.

Även om det inte skulle vara självupplevt så så är det fantastiskt kittlande att läsa den här sågningen av Hugo Rask med Roy Andersson i åtanke.

Ödemark

Jag fortsätter läsa böcker med snygga omslag och tog mig an Ödemark av Yrsa Sigurdadóttir vars titel är glittrande på omslaget. Kanske skall det representera snö, för som författarnamnet skvallrar om är det en bok som utspelar sig på kallare breddgrader. Andra boken av Sigurdadóttir och hon kan inte längre hålla sig till Island utan flyttar händelsecentrum till Grönland, vinter och en avlägsen plats.

20140103-125052.jpg

Läsaren följer samma advokat Thóra Gudmundsdóttir som var huvudperson i förra boken, Eldnatt. Genom sin tyske pojkvän Matthew som arbetar på bank blir Thóra ombedd att följa med till Grönland och dels verka för att banken skall slippa gå in som betalande borgenär för ett uppdrag som är försenat, dels för att undersöka vad som egentligen skedde där i ödemarken. Innan Thóra bestämmer sig visar Matthew henne ett videoklipp som de lyckats få tag i från forskningsstationen de skall till, innan all kommunikation totalt upphörde. Videoklippet är ruggigt och jag förstår inte hur Thóra kan tacka ja efter att ha sett det, det måste vara logiken som säger att det kan inte vara vad jag tror, det måste vara något annat.

I alla fall så tackar Thóra ja och det är en expedition på sju personer som ger sig iväg. Uppdraget som de skall undersöka var en förstudie inför en gruvanläggning av en ovanlig (?) metall och underlaget för förstudien ligger långt bort på Grönlands nordöstra kust. Flyg, helikopter och slutligen jeep för dem till forskningsstationen som är precis så övergiven de misstänkte. Här i svårtillgängliga ödemarken arbetade man i skift och nu vill personalen inte återvända. Två ingenjörer var kvar och dessa är nu spårlöst försvunna, mest troligen döda i kylan. Det visar sig att för ca ett halvår sedan så försvann ytterligare en av arbetsgänget. Frågan är vart de tar vägen och ifall det ”bara” är vilsegång i snöstormar eller något annat som gjort att dessa personer försvunnit. Det där ruggiga videoklippet och prologen i boken pekar på något annat.

Isolerade ute på forskningsstationen märker Thóra och Co. Snabbt av hur lätt det är att irritera sig på varandra och hur enastående tråkigt det är att arbeta så avskuret från omvärlden. Närmsta byn som ligger inom körradie med bil innebos av Grönlänningar som verkar surmulna och som absolut inte vill ha något med forskningsstationen och dess bemanning att göra. När expeditionen dessutom hittar mycket märkliga fynd i kontorsavdelningen på forskningsstationen och varningsspotlighten går igång i stundande storm så börjar det bli läskigt.

Parallellt med Thóras upplevelser av vistelsen på forskningsstationen så följer läsaren dels Arnar, en av de ingenjörer som vägrar återvända till Grönland. Nu har Arnar lagt in sig på avgiftning hemma på Island efter ett återfall som han tog på grund av händelserna där på Grönland. Dels följer vi Igimaq, en stor grönslänsk jägare som lever enligt gamla seder och smyger runt forskningsstationen – för att ”varna dem” som han säger. Men både Arnars och Igimaqs stycken är kryptiska och visar på övernaturliga fenomen. Fenomen som verkar passa in i det man nystar i på forskningsstationen och inte kan finna någon logisk förklaring till.

Det är inte en helt lättläst bok det här med juridiska aspekter på force major för bankens räkning och med grönländska ord och isländska namn. Men den är kuslig och läskig och får till ett riktigt bra och genomtänkt slut.

Adlibris
Bokus
CDON
Dito