Bokcirkel: Glaskupan

Glaskupan av Sylvia Plath är del av Bonniers feministiska klassikerfyra där vi läste boken i vår cirkel som nummer tre. Sammanfattningsvis upplevde vi alla boken som väldigt lättläst, språket var aldrig högtravande eller händelserna konstruerade. Svårare var att precisera vad vi tog med oss efter läsningen.

Handlingen kretsar kring Esther en sommar hon tillbringar i New York som del av någon slags pris där hon utför praktik på ett kvinnomagasin och tillsammans med andra unga kvinnor får lektioner i vett och etikett – hur en ung kvinna förväntas uppföra sig i sociala situationer. Första delen av boken är den här sommaren och hur Esther känner sig fångad och kvävd av förväntningarna på henne som ung kvinna med möjligheter. Förutom stressad av alla tillställningar de deltar i stressas Esther av det hon vill göra, skriva, och hur det liksom försvinner i allt det glamorösa hon förväntas tindra och uppgå i. Esther umgås både med de fina flickorna men närmast hjärtat ligger nog Doreen, en annan av flickorna som inte vill anpassa sig. Tillsammans med Doreen kan Esther känna sig friare men känslan av att livet passerar utan att göra avtryck kvarstår.

Andra delen av boken är när Esther återvänder hem och inser att hon inte kommit in på den sommarkurs i skrivande hon siktat på. Tvivlet på livet och framtiden ökar och det som verkade under ytan under tiden i New York blommar ut. Esther går in i en klinisk depression och får vård, som på den tiden innebar elchockbehandling. Det blir ett misslyckat försök att ”reparera” Esther och hon känner sig skeptisk mot psykologin. Trots detta lyckas hon bygga upp förtroende för sin nya kvinnliga psykolog och slutet kan kanske ses som lyckligt trots allt.

20140119-150029.jpg

Det ”lyckliga” slutet rimmar illa med Sylvia Plaths liv där Glaskupan är hennes enda och självbiografiska bok. Plath begick senare självmord och med det i åtanke så finns inga lätta fixar på depression. I bokcirkeln diskuterade vi varför den här boken räknas som en feministisk bok. Vi tror att det är för att Esther upplever att hon som kvinna har en utstakad väg framför sig med giftermål och barn. Hon känner sig fångad av förväntningar och depressionen beskrivs som att leva i en glaskupa, utan möjlighet att ta sig ut och med begränsat rörelseutrymme. Med det sagt är det sorgligt att två av de tre böcker vi läst i feministklassikern handlar om kvinnor som kan beskrivas som neurotiska för att de inte vill följa (tidens) konventioner. Kvar att lösa har vi Madame Bovary och det är ju också en historia om en kvinna som inte vill passa in, en kvinna med drömmar som egentligen inte är så annorlunda men som anses för mycket på grund av hennes kön.

Adlibris
Bokus
CDON

Annonser

2 thoughts on “Bokcirkel: Glaskupan

  1. Ja, allt bra trist att det enbart är neurotiska huvudpersoner i feministklassiker-serien. Men, som du säger, man får väl ha i åtanke att de ”blir2 neurotiska, på grund av tiden de lever i.. Men vi får leta fram någon bra feministbok med någon stark och härlig kvinna till bokcirkeln.
    /Heléne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s