Jag var Dora Suarez

När jag läst ut boken så var jag tvungen att kolla upp den på Wikipedia, främst för jag ville kolla när Derek Raymond skrev Jag var Dora Suarez i förhållande till Bret Easton Ellis American psycho. För båda böckerna innehåller sådana äckliga närgångna beskrivningar av våld att jag nästan inte kan läsa utan försöker skumma för att komma vidare i historien. Nu visar det sig att Jag var Dora Suarez kom ut ett år innan American Psycho men jag hittar inga ledtrådar att den ena författaren skulle vara inspirerad av den andra.

Derek Raymond är en pseudonym, en känd sådan för Robert Cook. När jag läser om honom på Wikipedia så läser jag att hans förläggare vid utgivningen av Jag var Dora Suarez – som egentligen är del 4 i en deckarserie kallad Factory – vägrade, eftersom han fann boken alltför vidrig. Boken är verkligen äcklig. Inte bara våldet utan också mördarens sjuka tvångstankar och självskadebeteende. För att inte tala om de väldigt målande beskrivningarna av ett nergånget smutsigt hem. Jag mådde stundtals illa.

Boken är ansedd vara Raymond/Cooks bästa och äckligaste. Jag har inte läst några andra böcker i serien men min nyfikenhet för kriminalaren väcktes absolut. Som förstått så håller jag med att boken är nåt av det äckligaste jag läst men så värst bra vet jag inte ifall jag tyckte den var.

Det är en hårdkokt suspenderad polis som får mördarens dubbelmord på Dora och hennes husvärdinna att utreda. Dubbelmordet sätts kvickt i relation till ytterligare ett mord – på en vad jag uppfattar som pimp. Läsaren har redan tagit del av morden genom mördarens ögon och trots att det inte är riktigt samma frossande i äckliga vidriga detaljer när vi lämnar mördaren och följer polisen så är det rå jargong, hetsigt humör och sjuka böjelser igenom hela boken. Men trots att mördaren tycks lida av liten penis-syndrom och att hans relation till Dora – som genom dagboksanteckningar avslöjar både det och andra om sig själv – som han ju bokstavligt hugger i bitar beskrivs som kärlek (!!!) så kommer läsaren aldrig mördaren nära i psyket. Han är helt enkelt en psykopat, en helt sjuk människa.

Åter till Wikipedia läser jag att Raymond/Cook såg det som en utmaning att avsluta denna bok som även för honom kom att framstå som ”helt sjuk”. Och visst, en eloge för det. Och för författarens beskrivande språk, humorn i vissa metaforer samt den nyfikenhet för poliskaraktären som väcktes. Men läser du denna bok, var beredd på att det bestående intrycket kommer vara äckel.

20140215-201646.jpg

Adlibris
Bokus
CDON

Raymond Chandler på The Cultural Cat

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s