Bokcirkel: Äcklet

Länge har jag velat läsa Äcklet av Jean-Paul Sartre och nu var det dax i rödvin- och klassikercirkeln. Jag har personligen lockats av titeln och gav mig på boken i full fart.

Men aj, vad trist och långtråkig jag upplevde boken. Till cirkeln hann jag med nöd och näppe läsa ut den, Hélene speedläste sista sidorna över ett glas vin på Lux Dag för Dag precis innan cirkeln träffades och Maria – hon hann inte sista biten innan vi sågs. Sammantaget blir det ett betyg som säger svårläst på ett sätt att man inte direkt drivs framåt i handlingen. Eller, avsaknad av handling som jag tyckte. En bit in i boken kollade jag upp den på Wikipedia då jag undrade vad det var jag läste egentligen. På wiki får en oinsatt läsare som jag reda på att Sartre först skrev Äcklet som en fackbok men fick rådet av sin partner Simone de Beauvoir att skriva om den i en mer skönlitterär stil för att nå en bredare publik. Resultatet kan kallas en filosofisk berättelse.

Upplagd som dagboksanteckningar tar handlingen oss med i Antoine Roquentin liv när han upplever äcklet. Äcklet är den känsla han omfamnar till fullo när han liknande ett uppvaknande börjar ifrågasätta existensen. I långa beskrivande partier återger Roquentin sin nedåtgående spiral där hans tidigare liv och arbete för honom blir helt meningslösa då inget har mening. Ju mer Roquentin funderar på existensen, ju mer övertygad blir han att allt är totalt menlöst, han finner inte svaret på meningen med livet. Varken för honom själv, omgivningen eller levande ting över huvud taget.

Trots att tiden går och att Roquentin trots allt interagerar med sin omgivning under sitt ”uppvaknande” är det en händelselös berättelse. Det är först den allra sista delen som lever upp och där – för läsare som mig – det faktiskt händer något. I vår bokcirkel gav boken ändå upphov till många diskussioner och slagningar i boken. Det var främst den filosofiska grenen Existentialismen som vi diskuterade, hur den av oss upplevs som väldigt deprimerande. Vi pratade också om Sartres liv och hur han verkade leva som han lärde – i symbios men inte äktenskap med de Beauvoir och tackade nej till Nobelpriset i litteratur av principiella skäl.

Annat jag tänkte på under läsningen var hur både språket och gestaltningen av Roquentin kändes gammaldags. Boken är ändå skriven i slutet av 1930-talet men stundvis upplevde jag att jag läste en roman skriven 100 år tidigare.

20140220-185555.jpg

Ur ett filosofiteoretiskt perspektiv är Äcklet en intressant bok men skönlitterärt så är mitt betyg – trist!

Cultural cat om Sartre

Annonser

5 thoughts on “Bokcirkel: Äcklet

  1. Ping: Bokcirkel: Great expectations | Booze'n'Books

  2. Ping: Bokcirkel: Albert Camus Främlingen | Booze'n'Books

  3. Ping: Bokcirkel: Resa till nattens ände | Booze'n'Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s