En halva Release me

Det är alltid min ambition att gå på litterära baren Release me som håller till på Kulturhuset i Stockholm med jämna mellanrum. Sen blir det inte så ofta av, det drar ut på tiden, det slutar så sent och plötsligt har jag övertygat mig själv om att jag nog ändå inte var så intresserad av författarna och låter bli att gå. Så var det nästan igår också. Var det inte för att jag på hemvägen stannade och botaniserade i sista rycket-rean på Akademibokhandeln och kom ut fem i sju på Sergels torg så hade det blivit Top Model och soffhäng. Men nu var jag på rätt plats vid rätt tid och gick dit. Det blev bara halva programmet men det ångrar jag verkligen inte och med turen med mig så var de två författarna jag var mest nyfiken på första halvlek.

20140402-225838.jpg
Andrea Lundgren var första författare på scen. Hon kom nyligen ut med Glupahungern, en bok med drömskt omslag och ett spännande namn. Glupahungern presenterades med orden släktkrönika, kvinnokrönika och saga. För författaren är det främst en berättelse om skogen. Först kom skogen till henne, sen kom familjen som utgör personerna i boken. Från början hade Lundgren en ambition att skriva fram en en kvinnlig hjälte, en slags egen mytologi. Men så insåg hon att det går inte skriva fram en hjälte på så sätt. Istället började hon då utforska barnets Babas familj.

Skogen och djuren har stor betydelse i boken, familjen det handlar om bor i utkanten av skogen och det här med gränsland är något som utforskas på många nivåer i berättelsen. Fysiskt mellan skog och bebyggelse, mänskligt mellan barn och ungdom, mellan fantasi och verklighet … Det finns djur i berättelsen som kan röra sig mellan världarna och detta är som ett minne från författarens barndom då skogen representerade ett ställe att förvalta sina fantasier i, där kunde fantasin leva och frodas utan att krocka med verkligheten.

Dialogen är på bonnmålet, överluleå- bondska. För intervjuarna kunde detta ibland vara svårt att läsa och tvingade till omläsning och ibland högläsning. Lundgren håller med men menar att språket blir en abstraktering, genom språket målas karaktär. Men berättelsen innehåller också mycket tystnad, tystlåtna karaktärer. Kanske är det det norrländska, att förståelse för och visad medkänsla för andra inte behöver förmedlas genom att prata.

Så vad anspelar då titeln på? Det är en lek med mytologi. Att vara glupahungrig, omättlig. Baba, central i berättelsen föds med denna egenskap. Författaren vill nästan säga Baba ÄR Glupahungern. Som i livet finns två krafter i boken; Glupahungern och bråddjupet. Som två typer av människor; en slukare som kräver eller en dykare som är mer introvert. Alla kan relatera till slukare eller dykare.

Allt som allt var det en presentation av en bok som jag upplevde har ett djup och som har skrivits med känsla. Jag ser fram emot läsningen som jag hoppas kunna prioritera snart.

20140402-225905.jpg
Nästa författare på scen var Stefan Lindberg som har lite fler verk bakom sig men som nu i vår är aktuell med Du vet väl om att du är värdefull. En bok jag köpte på bokrean och alltså redan var intresserad av.

Bokens handling kretsar kring Malin 22 år, som bor på västkusten och jobbar på Ica Maxi. Boken berättas ur Malins jagperspektiv med mycket inre dialog och resonemang. Författaren beskriver Malin som bärandes på en enorm ilska och en näst intill överintuitiv personlighet. Det är en roman om ett tillstånd, Malins tillstånd. I en ålder och på en plats (småstad) som en bara vill lämna vill även Malin och hennes vänner lämna sin hemort och ge sig ut i världen. Alla pratar om att ge sig av. Men Malin kan inte ge sig av och författaren ifrågasätter ifall det faktiskt går att helt lämna något, ge sig iväg och bli någon ny. Är det inte psykopatiskt? Man bär ju på sina erfarenheter. Så som Malin gör.

Speciellt för den här boken och författaren är att Malin kom till honom och tvingade honom att lyssna på hennes berättelse. Nu är hon nedskriven och är inte längre hans utan allas. Skrivandet skedde snabbt, fragmentariskt och väldigt ostrukturerat. Boken är inte talspråk men tankespråk – hetsigt och innerligt. Malin möjliggjorde för författaren att skriva något annat än vad han brukar, något annat som inte var han. Som annars är en medelålders man i söderförort med litterära experiment i tanken. 

För intervjuarna framstod Malin till slut som en hjältinna, en som kommer att klara sig. Som man trots allt gillar och önskar väl. Det är en historia om en småstad men också en klasskildring. Personer som lever på botten. Intentionen var inte att ge berättelsen klassperspektiv men Malin har ett klassperspektiv. Hon har en klassmedvetenhet som hon inte pratar om. Men hon vet något om sig själv i relation till andra, något som författaren tror många andra skulle må bra av att veta. 

Det är en tunn bok som verkar vara helt sprängfull av känslor och sanningar. Det skall bli väldigt spännande att läsa, för jag tror att Lindberg lyckas fånga andemening med få ord och har skrivit en berättelse som berör. Även den här boken verkar förtjäna en plats högt upp i att läsa-högen.

Annonser

3 thoughts on “En halva Release me

  1. Jag hade ambitionen att gå den här gången, men kom som vanligt inte iväg. Just de två böcker du skriver om är de som intresserar mig mest, kanske mest Andreas eftersom hon också kommer från Boden.

  2. Ping: Glupahungern | Booze'n'Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s