Bokcirkel: En hemstad

20140408-210826.jpg

Vad kan jag säga. Den här boken blev inte väl mottagen i den bokcirkel jag läst den med. Främst för det prosalyriska språket som upplevdes svårt att ta till sig i kombination med det nattsvarta som berättas. Dessutom upplevdes berättelsen repetitiv. ”Man kunde öppna boken var som helst och det stod samma sak” var en kul men väldigt beskrivande kommentar. Men också för att författaren valt att döpa sina kapitel efter gatunamn i Malmö – och inte lät läsaren ta del av vad gatunamnet betydde – och i en del av boken döpt kapitlen efter citat från Jobs bok – citat som kändes lösryckta även för de som kände sig bevandrade med Jobs bok.

Personligen hade jag också problem med författarens förhållningssätt och det hade även andra, om än inte lika starkt som mig. Självömkande var det en som sade, ett ständigt klagande och beskrivande av vad andra gjort fel sade en annan. Vi gjorde jämförelser med andra författare som också skrivit om klassresor, klassförakt och barnfattigdom och kunde nog tycka att andra författare skriver mer reflekterande, att de lyckas förmedla en syn där man som läsare kan förhålla sig till händelserna. Även om våra åsikter om författarens skyldighet till underlag för diskussion varierade så enades vi om att den här boken mest kändes som en terapi för författaren. Trots att han gör paralleller till Jobs bok om att vara den enda kvar att berätta det som måste berättas så var den, i min åsikt, väldigt självcentrerad.

Trots att den ansågs som svårsmält och mörk så var det intressant att märka vilka diskussioner vi ändå kom igång med. En annan intressant referens till Jobs bok är den att författaren upplever sig som en rättfärdig människa som ändå straffas. Det går ju in i det självömkande vissa av oss upplevde, att det så att säga söks efter en baneman – hela samhället anklagas.

Trots det mörka och det som kan anses gripande i den här uppväxtskildringen så lyckades författaren förmedla ett, om än religöst, budskap; Nåden är att bli sedd. Min ganska trista men ändå en åsikt som jag står för är – Fint Kristian, du duger, du är sedd, nu behöver vi inga fler böcker om din olyckliga barndom och visiter i det du beskriver som helvetet.

PS. Jag läste en gång i tiden även Yarden i bokcirkel och även där diskuterade vi mest författarens förhållning till det han skrev och upplevde det som… inte riktigt schysst. Lite kränkt man försöker för mycket. Ämnena är värda lyftas, det blir lite för ego för oss jante.

bokens sida kan man ta del av en mängd recensioner. Jag identifierar mina åsikter med dem som Aftonbladets recensent skriver.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s