Bokcirkel: Ypsilon

Bokcirkel igen. Den här gången gav vi oss på P. C. Jersilds Ypsilon. Cirkeln har tidigare läst samma författares Barnens ö, en bok som de flesta gillade även om vi kände lite olika inför huvudkaraktären Reine.
Ypsilon är en metafiktiv bok där författarens tidigare böckers karaktärer dyker upp igen. Konceptet var för mig väldigt lockande även ifall jag inte läst fler böcker än just Barnens ö av Jersild.

20140510-104254.jpg
Det måste jag ge honom, Jersild, att han på ett fint sätt gjorde kortresumé av karaktärerna innan de kom in i handlingen. En del andra i cirkeln var inte lika nöjda med detta utan hade svårt att hålla reda på de olika karaktärerna.

Överlag så kan vi säga att boken fick ett ganska dåligt mottagande. Hälften hade inte kunnat ta sig igenom hela boken och vi var samtliga överens om att den var svårläst. Tråkig var en beskrivning som jag och en annan höll fast vid. Trots att jag säger tråkig och svår – för mig tog det mer än halva boken innan jag ens kände jag kunde uppskatta något – så kände jag att jag i mitt pessimistiska omdöme var en av dem som ändå uppskattade boken mest. Dels för att jag tagit mig igenom boken och tyckte slutet var riktigt förnurligt, för mig gav slutet så mycket mer betydelse till handlingen än vad jag känt under läsandets gång. Det är ett våghalsigt grepp att göra så, tröttnar läsaren och ger upp så får de ju aldrig det där som författaren kan ge.

Som en följetång diskuterade vi igen författarens skyldighet och rättighet mot läsaren. I Ypsilon så träffar Jersild som författare några av sina tidigare karaktärer. Jag hade förväntat mig äventyr och vidareutveckling. Jag fick eventuellt lite vidareutveckling men blev arg på Jersilds behandling av sina karaktärer, karaktärer jag känner han en gång gett mig som läsare och som han nu brutalt tar tillbaka och visar att han som författare har makten.

Den största anledningen till att vi som grupp inte tog boken till oss var nog det debatterande och detaljerade språket. Boken är som en lång debatt späckad med fakta. Debatten kretsar kring dödshjälp och hur vi som individer kan förhålla oss till att leka Gud och hur vi förhåller oss till det okända, själens betydelse gentemot kroppens. Och om tron, både som i livet efter döden men också som tröst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s