DebutBar våren 2014 – andra passet

Efter en paus för att fylla på glasen och byta författare på scenen, en paus när jag sprang till Bysis disk och köpte på mig böcker, så tog kvällen fart igen.

20140519-190137.jpg
Andra passet DebutBar med, från vänster, samtalsledaren Hedvig Weibull och författarna Lina Österman, Negar Naseh, Sanna Hartnor och Åsa Foster som här läser ur sin bok.

Passet inleddes av Åsa Foster som debuterat med en novellsamling som heter Man måste inte alltid tala om det. Vad är det då man inte alltid måste tala om? En novell i samlingen heter så men denna novell är egentligen ingen nyckel till samlingen. Istället valdes den kanske som namn för att det finns mycket hemligheter som människorna håller inom sig i dessa noveller. Författaren ser det inte som direkta hemligheter men sånt man inte vill prata om. 

Novellerna utspelar sig i Sydafrika vilket påverkat – till viss del – novellernas utformning. Det är större kontraster, vilket i sig kan ge större konsekvenser och livet i Sydafrika som speglas har lett till att novellerna som skrevs under tiden författaren befann sig där kunde skruvas på ett sätt som kanske inte skulle kunna gjorts här i Sverige.

Det är ett brett register av berättarkaraktärer. Som en kör med olika röster, för att göra det hela intressant. Olika röster som samspelar och sjunger en sång. De olika rösterna förhöjer och tonar ned varandra i ett samspel som i en novellsamling ger de olika berättelserna styrka i varandra.

Sen var det Sanna Hartnors tur. Hartnor har skrivit en diktsamling, Hamnen, som får en Malmöit som mig att patriotiskt sträcka på sig. Rent konkret så är hamnen en industrihamn som är helt barskrapad från tidigare funktion och nu minutiöst planerad och omgjord till ett bostadssamhälle för bättre medlade. 

Hartnor har försökt samla olika röster i dikterna, röster som på ett eller annat sätt relaterar till hamnen och dess funktion idag. Naturligtvis blir även havet centralt i en sådan diktsamling. Havet representerar det vilda otämjbara i motsats till det strukturerade och planritade samhället. Rösterna som åskådliggörs i dikterna är de som flyttar in i denna planritning och förhåller sig till denna – som en trygghet eller som något som måste bestridas. Men havet rår man inte på!

Raljerar författaren? Kanske, säger Hartnor, det är en tacksam plats med en speciell rörelse att skriva om. Men författaren poängterar hon ser rösterna hon skriver som individer, inte karaktyrer. Hon vill beskriva det mångfacetterade och dramatiska med området, planerat som det är med plana ytor och scener som gjorda för kontraster. Som tex dikten om den lilla svartvita hunden på en kulle med en oändlig bakgrund. Som stylat av en arkitekt.

Negar Naseh har uppmärksammats mycket för utformningen av sin debut Under all denna vinter. Romanen är uppdelad i två delar, en del som är själva berättelsen och en del som är en beskrivning av tillkomsten av berättelsen. Många gillar upplägget men en del finner det tröttsamt och pretentiöst. Naseh upplever själv romanen och arbetsboken som EN text. Det skulle inte gå att radera hälften, alla tankar om form, tema och personer förtjänar en plats! Författaren tycker också själv att det är intressant att läsa om arbetet kring en text. 

Berättelsen kretsar kring en kvinna, Heléne, och hennes relation eller uppgörelse med sin mamma under en kort tid på en ö. När Naseh berättar om romanen så låter hon oss förstå att Heléne ”ser” saker inte andra ser. En del av de här synerna kan spåras tillbaka till till händelser Heléne upplevt men det verkar som att Helénes syner förökar sig och jag misstänker det hänger ihop med hennes psyke och press i relation till mamman. I vilket fall som helst så verkar greppet roman med arbetsbok ta en viss udd av berättelsen men är nog så intressant för oss som är intresserade av författarens tankar och budskap.
 

20140519-201405.jpg
Lina Österman förtjänar en egen bild för jag gillar hennes stil. Hon känns modernt retro och jag fascinerades av hennes ”all in” – frisyren, de röda läpparna, den lilla svarta med polokrage, örhängena och skorna. Som en doa bakom Robert Palmer i en video sent 80-tal. Men Österman är ingen bakgrundsfigur, nu ger även hon ut en diktsamling, Flodsökare.

Dikterna rör sig i ett mytologiskt landskap som Österman menar vi alla bär inom oss. Med dikterna vill hon att vi som läsare skall titta inåt och hitta detta landskap själv. Samma sak med flodsökare, alla har en flodsökare inom sig – den får man finna själv. Författaren vill inte beskriva sin flodsökare för då förstör hon våra egna bilder av flodsökare. 

Alla fyra debutanter det här passet skriver om platser, landskap som tydliga inramningar för sina berättelser. I en diskussion om detta kommer de fram till att en plats påverkar inte bara det som hänt en själv (en karaktär) utan på en plats finns också en kollektiv känsla som påverkar även andra. Det behöver inte vara en geografisk plats utan kan också vara en andlig, själslig plats. 
VAD är en plats? En uppfostrande miljö – en plats påverkar hur vi umgås och relaterar till varandra. Svårt att förklara vad det är och därför drar det åt det abstrakta istället för det faktiska.

Första passet av vårens DebutBar finns att läsa om här och det tredje här.

Annonser

One thought on “DebutBar våren 2014 – andra passet

  1. Ping: DebutBar våren 2014 – första passet | Booze'n'Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s