DebutBar våren 2014 – tredje och avslutande passet

Tredje och avslutande passet för vårens DebutBar inleddes av Viktor Andersson som debuterar med Hon, en relationsroman. Andersson får också en egen bild för det är så paradoxalt när en prydlig liten man i kostym med välansad mustasch men fullaste allvar säger han med sin bok vill göra en komisk poäng 🙂

20140521-103149.jpg

Victor Andersson beskriver sin bok som att det är en man som är väldigt kär, i en tjej men som har ett problem – han har glömt vad hon heter. Han försöker komma på namnet genom att återskapa henne i minnet (och fantasin kring henne). Det är en kärlek som tar eller redan har tagit slut, berättelsen är ett då.

Det är HON som är bokens huvudperson. Hon är någon som vill bli någon, ett namn på allas läppar. Bokens hon vill bli musiker men det kunde lika gärna vara han, eller du, och andra drömmar. Han i boken delar namn med författaren, jag upplever det inte självbiografiskt utan ironiskt, och han verkar förverkliga sig genom hon, kärleken till hon. Han blir motsatsen till hon, hon som vill förverkliga sig själv.

Finns HON i boken eller är hon en konstruerad fantasi – frågan ställdes då hon i boken beskrivs utifrån liknelser. Andersson svarar att hon finns, för han. I boken. 

20140521-103211.jpg
Sista passet på scen, från vänster samtalsledaren Hedvig Weibull och därefter debutanterna Viktor Andersson, Tove Folkesson och med micken, Emma Karinsdotter.

Emma Karinsdotter debuterar samtidigt som hon går skrivarlinjen på Skurups folkhögskola. Det är lovande. Debuten handlar om Jonna som lever ihop med Elin. Men då vartannat kapitel handlar om det livet just nu, så handlar varannat kapitel om kärleken till Niki, då, under en tid då Jonna hänge efter Nikis band genom Europa.

Nikis band släpper nu åter igen en skiva och minnena kommer tillbaka till Jonna och påverkar hennes relation idag. Det blir en historia som bit för bit avslöjar vad som hände med de där två tjejerna som var unga och till synes vågar så mycket men som egentligen inte vågade någonting. Niki hade en fast relation med någon annan och det var förutbestämt att aldrig bli något. Jonna riskerade allt men samtidigt ingenting för hon är kär i någon upptagen som hon inte kan få och då riskerar man ingenting (samlevnad). 

Boken beskrivs att innehålla en slags magisk realism för Jonna, hon ser saker. Hon har en karta med platserna för turnén markerade hemma, en karta som finns där mitt i det nuvarande förhållandet och som är en del av Jonnas minnen men inte relationens gemensamma minnen. Jonna har också ”syner” av Niki som en fågel som dyker upp överallt. Fågeln blir en symbol för den kan fångas i en liten bur. Jonna ser sig inte som en fri person utan en som är bunden av sitt öde, som är skrivet i stjärnorna. 

Karinsdotter har själv erfarenheter från musik- och turnéliv och har skrivit om detta genom sina karaktärer. Många spelar ut sin destruktivitet under turnéer. Så också i boken. 
Alla dåtids- kapitel är skrivna utan kommatecken för att skapa en musikalisk rytm. Men också fågel Jonna återkommande ser som Niki liknas ett instrument, skinnet är spänt som på en trumma. Niki spelar trummor och symboliken är talande.

Kvällen avslutas med Tove Folkesson och hennes Kalmars jägarinnor. En bok om allt. Om allt som är viktigt just där i mellanrummet mellan ungdom och vuxen. Ett gäng tjejer som lever livet medans de kan, innan förpliktelser och ansvar. Ibland blir det kanske för lite av ansvar, det är inte bara glitter och fest utan också fylla och brott och de är trots allt minderåriga.

Tjejerna ägnar sig åt ett hierarkispel där de ger sig själva en image – Kalmarjägarinnorna – för att de är rädda för att förknippas med dålig smak. Ett hierarkispel som man nog bara ägnar sig åt när man inte är säker i sin roll. Kalmarjägarinnorna vill tilltochmed skapa sig ett eget språk för att lyfta sig över det konventionella, deras egna SAOL återkommer under bokens berättelse. De klär upp sig i något som nästan kan liknas vid maskerad med imagen de håller är ändå, menar författaren, i det närmaste trashig.

Boken behandlar också relationer i ett tjejgäng, Eva är bokens jag som står för eftertanke. Men Evas jag är så svagt att det i samklang med tjejernas Vi dras upp och försvinner.

Dessa tre romaner handlar om relationer och om platser. Platserna representerar vilsenheten i jaget, identiteten men också en fast plats i livet – som kontrast. Platser kan skapa eller i alla fall hjälpa en med ens identitet. I Hon är namnet viktigt, Viktor vill inte heta som han gör, han vill bli någon annan. Hon vill bli någon och tror det uppfylls genom att bli känd. Han vill bli unik genom kärleken. 
I Kalmars jägarinnor är det plats och tid – personerna är lokalkändisar. Något som finns i små städer och ger även det en identitet. 
För Jonna och Niki blir platserna en fysisk plats där de möts, samtidigt som de i verkligheten inte kan vara tillsammans. Även kartan med markerade turnéplatser som Jonna behåller representerar möten som nu efteråt solkar en verklighet.

Första passet av vårens DebutBar finns att läsa om här och det andra passet finns att läsa om här.

Annonser

3 thoughts on “DebutBar våren 2014 – tredje och avslutande passet

  1. Ping: DebutBar våren 2014 – andra passet | Booze'n'Books

  2. Ping: DebutBar våren 2014 – första passet | Booze'n'Books

  3. Ping: Hon | Booze'n'Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s