Låt oss tala om Barnet och Kvinnorna och Landet

Vårens DebutBar var lyckad och jag kunde de tänka mig läsa alla böcker som presenterades. Maria Rostotsky har skrivit en bok som heter Låt oss tala on Barnet och Kvinnorna och Landet, en bok vars omslag andas kommunism och vars presentation ger vibbar om gemenskap och förundran.

20140622-214613-78373265.jpg
Det är en bok skriven på ett väldigt speciellt sätt, jag vet inte ifall jag skulle kalla det poetiskt men någonting ditåt. Helt i tredjeperson eller knappt ens det, helt i objektierad form är den skriven. Berättarjaget är Barnet som kommer att försöka identifiera sig med jagetduet. Det är en berättelse om det, att vara barn men att gå till något annat – växa upp. Samtidigt så är det en lösgörelse (till skillnad från frigörelse), från Mamman och från Kvinnorna och Landet.

Barnet har i det stora Landet konstant magvärk och Kvinnorna finns där alltid med sin kärlek och sin klokhet. Men Mamman tar Barnet till ett annat, mindre, land och där försvinner magvärken. Samtidigt som både Mamman och Barnet tar till sig det nya landet så saknar de Kvinnorna. Och Kvinnorna saknar Barnet. De ringer och de hör av sig, de vill att allt skall vara som det alltid varit och det vill de för allas bästa. Barnet upptäcker tonerna och vet först inte hur hon skall hantera tonerna. Men tonerna, som frodas i det stora Landet och tynar utanför, blir både glädje och sorg. De finns där som tröst men pockar också på att Barnet måste växa upp och ta ansvar för sig själv. Det hela leder till en uppgörelse med Mamman och med det förflutna och bottnar i identifikation.

Berättelsen är säkerligen biografisk, liksom författaren så lämnar Barnet ett stort land, Sovjetunionen och finner först lugn men senare också livet i musiken. Hade det inte varit för Barnets interaktion med tonerna hade jag kanske kunnat relatera mera till berättelsen och uppskattat den mer. Med det fokus för utvecklingen som läggs på tonerna och musiken så blir Barnet väldigt speciellt och trots att jag så gärna hade velat så kan jag inte dra några större paralleller med Rysslands fall som stormakt och medborgarnas frihet. Men jag kan låtsas, lite.

Adlibris
Bokus
CDON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s