Tjockare än vatten

Carin Gerhardsen har verkligen fått till titeln på sin senaste deckare. Tjockare än vatten handlar om bandet mellan släkten och om vattenrelaterade brott och händelser. Tyvärr är ett av brotten dränkning av katter, något som skär i mitt hjärta. Det är så svårt att läsa om djur som far illa. Det tas också upp i boken, flera av poliserna kan inte förstå det hat och hämndbegär som eskaleras inom grupper av djuraktevister eller vanliga husdjursägare. Och i jämförelse med de brott poliserna arbetar med och den mänskliga grymhet som finns så kan jag väl förstå. Men, det är ändå hemskt när oskyldiga djur plågas.

Den här boken har en hel del historier att berätta, gamla händelser plågar gruppen vi är bekanta med och som leds av Sjöberg. Det blir mycket om paret Westman och Hamad men vi kommer också Gäddan närmare. Det finns en massa sammanträffanden och fastän de är snygga så tycker jag att det är så himla tråkigt när man följer en grupp poliser och det alltid är människor i deras direkta närhet som – av ren händelse – är inblandade.

Men det är snyggt och spännande. Parallellt med brotten som begås (det förkommer inte bara dränkta katter, det finns dränkta människor också) så följer vi ett barns uppväxt. Lillemor är bara sex år när och och lillebror ser sin mamma drunkna och lämnas ensamma i världen. De tas om hand av moster Nettan och läsaren får följa Lillemor periodvis upp i vuxen ålder. Nedslagen i hennes liv är inte lyckliga, hon ”passar inte in” i den nya familjen och hennes liv kantas av drunkningar. Eller dränkningar. Det är läskigt att läsa den där osäkerheten ifall det var en olycka eller ett brott och det är barn döljer spår.

Jag gillar verkligen Gerhardsens uttryckssätt, hon skriver så att jag vänder blad och skyndar framåt. Hon planterar ledtrådar och knyter ihop dem. Men hon beskriver också sina karaktärer som människor och jag blir aldrig irriterad på polisgruppen vi följer, något som jag annars ofta kan bli (även om jag fortsätter läsa serien).

IMG_0408.PNG

Adlibris
Bokus
CDON

Sveriges Romance-drottning släpper nytt

IMG_2116.JPG

Simona Ahrnstedt bubbel, choklad och piffiga kvinnor. Omslaget till En enda natt är nog det läckraste hitintills.

IMG_2117.JPG
Simona har haft en knackig väg men är nu drottning med ödmjukhet. Resan har gått från historisk romantik (blink Frida Skybäck) till nutida romantik. När Fifty shades introducerades i Sverige var Simona tolkaren nummer ett och visst innebar den hypen även mycket för Simonas karriär som författare – nischen blev vardag. Som Harlekin fast lite bättre 😉

Simonas tips; googla snusk.

VIP-rummet

Jens Lapidus har börjat med en ny serie, den här gången närmar han sig sin verklighet då en av huvudkaraktärerna är jurist och advokat. Emelie är ung och sugen, hon jobbar hundåren där övertid inte är något man pratar om och när delägarna frågar hur det går svarar man allt är prima. Man anar en bakgrund hos Emelie att göra rätt och strida för de svaga men hon vet själv att hon tappat det fokus även om hon inte riktigt än är den materialistiska hot shoten hon en dag kommer bli.

I VIP-rummet bekantar vi oss med Emelie och ett ärende hon får, ett ärende som är strikt konfidentiellt men också lite utanför det vanliga. Hon blir ombedd att diskret söka reda på en av delägarnas nära vänner son, Philip. Vi pratar om en ung man som har pengar i massor. Familjen är rädd att han kidnappats och vill under inga omständigheter kontakta polisen.

Till sin hjälp skall Emelie ta Teddy, en annan ung man men med en helt annan bakgrund. Teddy är precis utsläppt efter ett lång straff och tänker försöka hålla sig ”på rätt sida lagen”. Men det är inte så lätt när vännerna är de gamla och livet från innan fängelset görs sig påmint. Och vem vill anställa en utlänning med åtta års hål i CV:t? Nu är Teddy inte utlänning men med en Balkan-pappa och uppväxt i Södertälje kan han lika gärna vara det.

Trots motvilja från båda håll kommer Emelie och Teddy att få samarbeta och det finns lite klasher men också stunder när de nog kan beundra varandra. Lapidus har själv sagt han är väldigt nyfiken på att utforska deras samarbete och han lämnar läsaren med samma nyfikenhet. Det finns mera hos både Emelie och Teddy jag vill veta och det finns mera efter fallets upplösning som jag vill veta. För i sökandet efter Philip kommer vi en smutsig värld nära, unga flickor, sex och tvång. Men också någon som vakar och vill hämnas. Och en albinokanin. Vad betyder den?

IMG_0407.JPG

Jag tycker det är kul att Lapidus har en kvinnlig karaktär som tar plats, trots det tuffa och hårda liv som beskrivs för killarna uppväxta i Södertälje så blir det inte helt igenom så killings som i Snabba Cash-serien. Lapidus hanterar Emelie bra, kanske för att hon har samma yrke som han. Handlingen är spännande, jag sträckläste och vill som sagt ha mera.

Adlibris
Bokus
CDON

Dagens

Efter en jättedålig start på dagen gav jag mig förbannad ut på ”värdens längsta bokbord” här i Stockholm. Jag hade en bok i åtanke – Vågorna av Virginia Woolf – nästa bok i klassikercirkeln. Det var ett långt bokbord och trots att jag var tämligen grundlig så vet jag att jag inte hann med allt. Eller orkade.
En del försäljare hade färgsortering och man ville liksom köpa hela lådor IMG_2073.JPG
En del hade gamla böcker man ville köpa för de var så vackra (plus titlarna!) IMG_2069.JPG
Centralantikvariatet var ett av många antikvariat som sålde både inbundet och pocket till schyssta priser. Och imorgon måndag så har de rea! Tips! Skynda fynda! IMG_2071.JPG
Mitt dåliga humör mildrades av att omges med andra bokälskare som högljutt gladdes när de hittade kap eller boken de letat efter. Jag hittade inte boken jag var ute efter men jag hittade ändå några jag letat efter; IMG_2074.JPG
Nyutgåvan av Ursula K. Le Guins triologi övärlden (snygg!), Therese Bohmans debut som jag gillade men inte hade (bästa priset, 5 spänn!) som pepp inför hennes nya. Timbuktu av Paul Auster. Den här boken har jag letat efter länge. Jag har läst den och jag höll på gråta ihjäl mig (det är en hund som är berättare, det kan inte bli värre än en olycklig hund. Det skulle vara en katt då) och de metaforer jag kunde utläsa av boken placerar den i min top 5-lista. Boken är slutsåld (svensk pocket) så det var verkligen ett fynd jag gjorde. Hittade även ett brevställ med Selma Lagerlöf på för ett riktigt bra pris. Allt som allt är jag nöjd men väl hemma igen ångrar jag att jag inte köpte fler böcker!

Systerland

Ojojoj, jag gick in med helt fel förväntningar när jag läste Curtis Sittenfields Systerland. Titeln och bakgrundshistorien, ett vuxet tvillingpar med mediala förmågor, fick mig att tro att det skulle bli en spänningsroman med lite övernaturliga inslag. Det är det inte.

Curtis Sittenfield skriver inte spänningsromaner. Visst blir det lite övernaturliga inslag, systrarna har faktiskt mediala förmågor men det är inte så mycket bevänt med de där förmågorna. Lite starkare än intuition skulle jag säga. Istället är det här en berättelse om två systrar och främst den ena systerns syn på sig själv, sin tvilling och deras ”gåva”.

Systrarna är Daisy (som senare i livet går under sitt mellannamn, förkortat Kate) och Violet (Vi). Det är Kate som är berättarrösten och Kate är lyckligt gift tvåbarnsmamma och hemmafru. Hon hjälper sin pappa och träffar sin syster minst en gång i veckan. Boken igenom är Kate präktig och ängslig. Hon hade en ”vild” sida under tonåren men det är nog mest ett soligt minne av en ung kvinna som levde ut innan hon stadgade sig. Nu förtiden ägnar hon all tid åt barnen och trots att hennes man både stöttar henne och tar sin del så är Kate vad jag skulle säga väldigt amerikansk när det gäller könsrollerna. När jag läste Sittenfields Presidentens hustru så tyckte jag det var gripande att läsa om en kvinna som var gift med mannen som styr ett land och ta del av hennes värderingar och tankar som hon kanske inte alltid delade med sin man, varken i tal eller tanke. Med Kate så känns det mer bara osvenskt och lite gammaldags, trots att Kate och Vi är födda 1974.

Vi är det mer drag i, det här är ett tvillingpar där tvillingarna blir varandras motsatser. De är nära på ett sätt som är syskonaktigt, de hade lika gärna kunna varit systrar som tvillingar. Kanske tycker jag så för jag – liksom så många och som Kate återkommer till i boken – har en föreställning om att tvillingar har ett speciellt band till varandra.

IMG_0401.JPG
I alla fall, boken kretsar kring en förnimmelse som Vi får, en jordbävning som ligger högt på magnitudskalan. Rätt person på rätt plats och rätt tidpunkt, plötsligt är Vi en efterfrågad kändis i och med att hon gått ut med varning. Berättelsen handlar därefter om Kates ångest över att Vi är så mediakåt och att folk skall förstå att även Kate är onormal, som hon ser det. Samtidigt så tar vi del av vänner och bekantas reaktioner på förnimmelsen och hur de förhåller sig till detta, det skruvas upp när Kate faktiskt drömmer om ett datum. Hur reagerar Kate och Vi själva på detta och hur agerar Kates man som är akademiker och deras nära vänner där en kvinna faktiskt är jordbävningsforskare och inte ser några tendenser alls till jordbävning. Skall de förbereda sig? Vara rädda? Och hur säger man på ett fint sätt att ”jag tror inte på det du säger” när man förstår att det personen säger tror den helt och hållet på.

Hade man tagit bort lite av Kates präktighet så hade jag gillat boken jättemycket. Nu blir jag lite irriterad över henne. Det är också jättesvårt, tycker jag, att läsa en bok där en av karaktärerna heter som ett av våra pronomen i plural. Jag hinner varje gång fundera över ifall det är ”vi” eller Vi som i Violet gör något. Boken har det där Sittenfieldska, en lugn och sansad betraktelse över en vanlig (jaja, lite synskhet) människas liv och hur människan förhåller sig till andra i vardagens trotsighet, beskrivet på ett lättsamt och läsvänligt sätt.

Adlibris
Bokus
CDON

Spjärna mot udden

I Christine Falkenlands Spjärna mot udden träffar vi en ensam men modig kvinna. Modig för att hon törs leva som hon vill trots det inte är konventionellt. Hon är medveten, om än inte opåverkad, av andras blickar och tankar. Hon vet att hon anses vara desperat och villig, att hennes utlevande kvinnlighet provocerar. Men hon härdar ut. Så länge det går. För ensam är inte stark och i livet måste vi agera med andra och vi kan inte agera för andra.

Eva, som kvinnan heter, söker kvinnlighet något så fruktansvärt att hon inte vet hur hon skall hantera det. Hon vet inte ens vad det är hon söker, hon famlar efter en modersgestalt eller en älskarinna. Kan inte finna det hon söker när hon inte vet vad det är.

IMG_0396.JPG
Vi träffar Eva under exil på spanska solkusten där hon lever med sin son som är väldigt osynlig i berättelsen. Hon har fått den här tiden av sin man efter att de gått skilda vägar när han förälskade sig under deras period av öppet förhållande. Det var Eva som var initiativtagare till öppet förhållande och även om hon nog var en femme fatal även innan dess så verkar det som att det var brytpunkten för hennes nuvarande stil. Som det inte är något fel på, ifall man inte har fördomar. Eva plockar aldrig frukterna av sitt leverne utan upplever bara baksidan. Till slut blir omgivningen för mycket och Eva får aldrig det hon strävar efter, vad det nu var. Men hon är inte nedbruten.

Adlibris
Bokus
CDON