Annika Norlin på #bokmässan

Annika Norlin firar tio år som artist med släpp av sina texter i bokformat och med en ny skiva i artistnamnet Hello Saferide. På bokmässan gjorde hon ett framträdande, i samtal med sin förläggare Anders Teglund – Teg Publishing.
IMG_2895.JPG
Här på bokmässan vill Norlin se Siri Huvstedt, en favorit. Faktum är att hon tycker det är mäktigt vara på samma ställe som henne och är till och med lite nervös, så här två dagar innan, att inte få plats på hennes seminarium. Det Norlin gillar med Huvstedt är hur hon framställer små saker som helt fantastiska. Hur hon kan få någonting som en berättad konstutställning att bli något helt otroligt, så att man får ont i huvudet bara av att tänka på det. Förläggaren gör då en koppling till Norlins förmåga att ta de små sakerna i vardagen – som att simma på ett badhus – och berätta om dem så att de stannar i huvudet efter det man hört/läst det. Hur Norlin fångar det sociala mötet och ger det en samhällsblick. Det lilla i det stora. Eller det stora i det lilla. 

Och Norlin säger att det är så det är för henne när hon skriver, en vardagshändelse som blir en fantasi. Lite som hos Roy Andersson, som Norlin skrivit i förordet till boken ”Texter” att hon inspirerats av. Det var speciellt en intervju där Roy berättar att han skulle regissera skådespelare på scen och tyckte de lät alltför utspelande, regisserade. Roy löste det genom att placera ett träd på scenen och plötsligt så var fokus för skådespelarna att ta sig runt trädet och replikerna flöt på, naturligt nu när de inte längre var det enda som skulle fram. Detta har gett Norlin inspirationen att sätta texten i en ordentlig miljö för att lyfta fram det naturliga, det vardagliga.

En stor källa till Norlins kreativitet är oron att något skulle kunna hända så att saker inte längre är så bra. Raspberry lips på nya skivan handlar om detta, att inte kunna njuta av här och nu när det är bra – för man oroar sig bara för när det skall ta slut. 

Norlin arbetar med ett gigantiskt bibliotek av texter i textredigeraren på datorn. Här skriver hon så gott som dagligen något nytt men har denna bank att scrolla igenom och leta i, kanske hittar hon något hon ändrar eller går vidare med. Hon sätter sig och skriver när helst hon har tid och skriver det hon kommer att tänka på då. Inget planerat. Norlin har ett uttryck som är väldigt vardagligt, förläggaren liknar det vid ett sms. Ett rakt språk – som kanske kommer ifrån Norlins bakgrund som journalist där man är kort och konkret – och inga högtravande metaforer. Norlin gillar själv inte adjektiv och försöker undvika dessa. Hon är heller ingen är språkfascist, men har en politisk språklig syn. Norlin blir upprörd ifall andra hänger upp sig på stavfel och kommatering, hon var förut likadan men är nu polariserad åt andra hållet – där allas rätt att uttrycka sig är viktigast av allt. Hon beskriver det som en bisarr känsla när man lagt ned hjärta och känsla i något och så klagar någon på meningsbyggnad. Så otroligt osympatiskt!

Norlin uppträder både under artistnamnet Säkert! och under Hello Saferide. Hello Saferide kallar hon sig när hon sjunger på engelska och förläggaren undrar vad som händer när hon ger sig ut på engelsk mark, det som inte är hennes modersmål. I början var det viktigt för Norlin att skriva felfritt medans hon idag nästan önskar det skall synas/höras att det är en svensk som skriver på engelska. Vilket hon tror gör att de engelska texterna nu närmar sig hennes svenska uttrycksmässigt. 

Vad är det Norlin uttrycker? Högstadiet spelar stor roll i hennes texter. Norlin var själv sen i puberteten och var mentalt barn när andra påbörjade sin vuxenresa. Det upplevdes av henne som en otroligt förvirrande period även om hon tillstår att det troligen är det för alla. 

IMG_2935.JPG
Förläggaren tar upp det här att Norlin gjort karriär baklänges, först blev hon erkänd artist, hon hade hittat sin grej, sitt uttryck, men avbröt det hela för studier. Norlin vill avdramatisera det valet med att säga att det mest var en längtan att läsa vidare. Men hon kände också att hon gjorde sämre musik ifall hon enats med att bara fortsätta med det, att jobba med ”sin hobby” hindrade henne. Det var däremot skillnad för henne när hon inte hade någon akademisk bakgrund, hon upplever sina texter från då som raka och enkla. Studierna gjorde att hon numera känner ett ansvar för vad hennes texter uttrycker och vem eller vad de stödjer. Bourdieus teori om kulturellt kapital och intellektuellas ansvar att påverka andra har påverkat Norlin på senare år. Hon försöker göra val som skall tilltala den stora massan och inte en liten utvald klick. Men ändå, säger förläggaren, skriver hon om Kalix och ”dra ut på stan”, något som är väldigt smalt lokaliserat. Men just det, menar Norlin, är ett av dessa medvetna val – att spegla alla dessa som inte finns i Stockholm. 

Med en större medvetenhet men också ett mer naturvetenskapligt förhållningssätt vrider och vänder Norlin fortfarande på kärleken i sina texter. Kanske, återkopplar förläggaren, är detta Norlins införande av ett träd på sin scen. Att hon genom att medvetet införa detta annorlunda angreppssätt i sina texter kan låta det redan utforskade komma fram, på nytt och otvunget sätt. 

Samtalet avslutas med en fråga om framtiden. Norlin vet inte riktigt, hon skall bara fortsätta skriva. Men hon är superpepp på att skriva mer med andra och mer för andra. 

Adlibris
Bokus
CDON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s