Alkemistens dotter

Jag hade tänkt läsa alla Augustnominerade böcker men det hann jag inte. Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg hann jag i alla fall påbörja innan prisutdelningen och sen var det nog en kombination av lite lästid och långsam läsning som gjorde att det tog lång tid att bli färdig. Det här var ingen bok för mig. Jag tyckte den var ganska trist, alkemins grunder och kemi lockade mig inte och historien förstod jag inte mycket av.

Rebi är bara en flicka när hennes läromästare och pappa går bort i slutet av 1700-talet. Hela livet har Rebi drillats i alkemins teorier men också i en egensinnig religion som förespråkar tvagning och en outhärdligt dyster världssyn. Dessutom är Rebi resultatet av två släkters förening och därmed utvald. Det är hon, som med alkemins förtjänster, skall rädda mänskligheten – och det genom att förinta universum. Historien följer Rebi efter hennes pappas död, hennes uppväxt och jakt på svaret, inte enbart hur kunna framställa guld utan just hur hon, som utvald, skall kunna förinta universum.

Det blir en slags bildungsroman där Rebi går igenom livet och kommer till insikt, det jag gillar mest med berättelsen är slutet, på flera sätt.

IMG_3235.JPG
Själva läsningen var rätt jobbig där författaren förvisso vill placera sin karaktär i rätt tidsanda och Rebis sinne och uttryckssätt känns tidsenliga med stark Gudsfruktan och krångliga meningar. Sen är det kanske författaren själv som lyser igenom när det kommer till de ingående beskrivningarna av smuts och äckel, det menar jag inte personligt utan för att jag har en känsla av att han dras till realismen. Dessutom så är det många erotiska spänningar i berättelsen men det köper jag i en sådan tid där sexualiteten undertrycktes men lustarna ändå tillfredsställdes.

Adlibris
Bokus
CDON

Annonser

Ännu mera bokjul i Stockholm!

Den 4:de kan man passa på svänga om Novelix för noveller och franska ostar kl 17-21 Södermannagatan 38. IMG_3224.JPG

Feelgood och lite mer allvar kan vi ta del av när Weyler förlag och Printz Publishing slår sina påsar ihop och håller öppet hus tisdagen den 9:e december kl 11–20
– två förlag, två adresser i Gamla stan, men bara billiga och läsvärda julklappsböcker!
Weyler, Tyska Brinken 19 (kod 4058)
Printz, Stora Nygatan 21a (kod 1309)

Julboken fixar man i Stockholm här

Glögg och bra priser hos Natur och Kultur på Karlavägen 31 den 27:de november kl 15-20. Skynda fynda!
IMG_3138.JPG
Bromberg kör Julbazar 1:e december kl 12-19 på Hantverkargatan 26. Skynda fynda!

IMG_3193.JPG
Den 4:de och 5:te december så är det Sekwa på Pryssgränd 3a som gäller kl 15-19. Skynda fynda!

IMG_3195.PNG

Lena Andersson på Söderbokhandeln

Söderbokhandeln är min favoritbokhandel och som jag sagt tidigare, vilka fantastiska författarbesök de kan få till. Med en ny bok om Ester och med ryktena om Roy Andersson som Hugo Rask var kvällen då Lena Andersson skulle besöka bokhandeln het. IMG_3183.JPGRedan när jag kom dit en halvtimme innan utlovad start var det fullt, till och med stegarna var upptagna. Kön utanför växte men i slutändan fick alla som var där i tid komma in, bara de gick längst bak i butiken.

Samtalet inleddes med en försiktig fråga ifall Lena Andersson så här i efterhand skulle gjort (skrivit) annorlunda ifall hon vetat vilken uppståndelse böckerna skulle skapa.
Svaret blev att böckerna tog sin början för fyra år sedan och Lena kunde då inte föreställa sig de skulle bli så uppmärksammade. Hon kunde knappt föreställa sig hon skulle bli färdig, att hon skulle våga skriva om så känsliga ämnen som hon förutsatt sig. Sen gick det i omgångar, ändringar och strykningar för när man väl lämnat in är det för sent för ändringar.

Men hade Lena velat ha det annorlunda, dvs inte velat diskutera böckerna och huvudpersonerna? Lena tycker det är oerhört spännande att diskutera människan och psykologin, det är ju därför hon skriver, men senaste veckornas diskussion som hon tycker riktar in sig på fiktionens varande eller inte hade hon gärna varit utan.
IMG_3158.JPGÄven i slutet av samtalet återkom Lena till det här ”skvallret” som gått om Egenmäktigt förfarande, den här gången lite bitskare mot journalisterna när hon förklarade sina läsare klokare än dem. Lena sade att allmänheten är ointresserade av allmänintresset, allmänintresset i det här fallet en klick i Vasastan och Söder (och JAG!). Men den uppskattning böckerna och framförallt den uppskattning kolumnerna fått visar på vad intelligens hos läsarna menar Lena, ett intresse för vad Lena skriver om och inte eventuella självupplevda händelser.
IMG_3169.JPG

Andra boken om Ester, Utan personligt ansvar, är en bok som spelar på fler känslosträngar och är sorgligare än förra boken som ändå hade ett stråk av humor. Lena håller med, det här är en bok om smärta och i efterhand kan Lena se (genom en väninnas insikt) att även recensionerna värjer sig för smärtan i boken. Kan därför vara att fokus läggs på Lenas roll som kolumnist och ”faktaförtällare”, att det svåra i boken uppskattas men är för smärtsamt att gå in på?

Varför gör Lena så här mot Ester, utsätter henne för sådana personer som Hugo Rask och nu Olof Sten? Ester har inget emot misslyckade personer, hon vill hjälpa de hon älskar att bli hela. Hon går på känsla, ”det här känns bra” och sen skall allt fixas med all den kärlek hon skall över dessa trasiga personer. Ester tror på kärleken helt enkelt!

Samtidigt som många reagerar på Ester, på olika sätt, så är det ju något som Lena strävar efter. Hon är intresserad av psykologiska mekanismer och beteendemönster och närmade sig till att börja med böckerna som en kärlekshistoria utan känslor – men det gick inte! Trots det så beskrivs båda böckerna nästan kliniskt beskrivande och Lena skriver ju också i tredje person där huvudkaraktären faktiskt inte påverkar handlingen på så sätt att Esters känslor beskrivs och inte färgas/ återges av henne själv. Lena menar att Ester typiskt faller in i kvinnorollen som trånar. Men sedan är hon för mycket, Ester går på och bryter mot våra känslomönster, vilket upprör. 
Men ifall hon inte bröt mot dessa oskrivna regler och ifall vi människor inte visste att så här kan man inte bete sig så hade Lena inte heller kunnat skriva dessa böcker. I bok två går hon ännu längre och använder kärleken inte som en metafor för knark utan kärleken är ett berusande medel, Ester blir beroende. Lena vill bryta ned Ester och undersöka detta med kärleken, hur det påverkar oss som tänkande rationella individer.

Skillnaden mot första boken om Ester, och kanske en förklaring till varför den här upplevs som mer smärtsam är dels att det nu är mer utdraget, en längre tidsrymd – 3,5 år, dels faktum att mannen som är objektet för Esters kärlek är gift. Ester är verkligen uttalat den andra kvinnan. Lena har en poäng med boken och det är att visa det repetitiva och nedslitande med olycklig kärlek. Tre och ett halvt år är ändå lindrigt menar Lena. 
IMG_3177.JPG
Egentligen så var Utan personligt ansvar den första boken men då den är lite tuffare (mot Ester) så kom Egenmäktigt förfarande före. Det började som nämnt med att Lena ville utforska vad kärleken gör med oss och böckerna var från börja en bok med två – eller fler! – historier. Men ämnet gick inte att variera mer och det stannade vid dessa två som blev separata böcker.

Lena har gått igenom många faser i skrivandet om Ester, en tanke var att att skriva ur en terapeuts (Esters terapeut) synvinkel men hon kom ändå tillbaka till det raka enkla som vi känner igen som ”Lenas stil”. På frågan ifall hon ändå inte berättar Esters historia trots det är tredje person så svarar Lena att visst, liksom hon funderat på andra infallsvinklar har hon funderat på hur återge historierna och valt Ester. Men samtidigt, menar Lena, att vi genom Ester får ta del av sådan otrolig reflektion över männen (Hugo och Olof) och deras förfarande att det kanske inte hade kunnat återges bättre.
IMG_3184.JPG
För i symbios med kärleken som tema så tar Lena upp filosofiska och moraliska frågor. Det är vårt samhälles moraliska regler/rätt/normer. Vem har rätt att göra slut? Lena refererar till serien Sex and the city, det finns inga lagar när det kommer till kärleken men vi törstar efter regler – och vi pratar om det hela tiden. Därför blir moralen så viktig. Vad betyder det egentligen att gå till sängs? I Utan personligt ansvar så blir frågan en stor värderingskrock. För Ester är det otänkbart att man inte vill vara med den man älskar och enbart med denna. Hon kan inte förstå att Olof återkommer till henne ifall han inte vill vara med henne. Samma sak som hon upplevde med Hugo, Ester hittar på regler och hon använder logik hela tiden och det är därför hon blir så besviken/sviken. 

Ett tema som Lena inte tänkt på när hon skrev men som ändå blir väldigt synbart är hur fria dessa människor är att välja varandra och ÄNDÅ SÅ GÅR DET INTE! Olof vill inte lämna sin fru, han vill inte ha Ester – men vad gör han då där, hos henne?! Samma sak jag kände när jag läste Egenmäktigt förfarande, varför kan Hugo inte låta Ester vara! Och Ester kan inte förstå. För henne innebär det att mannen vill ha henne när det egentligen betyder något annat; Bekvämhet? Skam? Skuld? Uppmärksamhetstörstande? Lena har fortfarande inte svaret men har nu vågat skriva och publicera två böcker om det.

Adlibris
Bokus
CDON

Veterinären

Veterinären av Gertrud Hellbrand var segläst för mig. Utan att ha läst alltför mycket om den började jag läsa och inne på kapitel tre förstod jag att det inte var en novellsamling utan något mer sammanhängande, en roman med hopp i tid. Så småningom kom jag att uppskatta berättartekniken som inte är så där,prydligt varvad nutid/dåtid utan låter mig som läsare får ta del av olika personers liv förr, vilket ger mig förståelse för dem och deras handlande.

Kristin är berättarjaget och hemma hos sina föräldrar på hästbegravning och hästdop men med ett uppdrag. Som kulturjournalist siktar hon på ett radioreportage om uppväxtbygden som blivit en blomstrande hästbygd. Och de tillbakablickar från barndomen men också föräldrarnas ungdom och uppväxt blir med Kristins trängda tankar idag något av en uppgörelse mellan Kristin och henne själv. Mamman Lucille är en stark matriark och kanske är det i jakten på hennes godkännande som Kristin aldrig riktigt känt sig nog Carro, flickan som har talangen och delar kärleken till hästar med Lucille tar en allt större plats men samtidigt så inser Kristin att det hon har också kan väcka avundsjuka i Carros ögon.

IMG_0439.JPG
Som en modern släktsaga spelas Lucilles imperium upp, jag kan lätt dra paralleller till danska serier som Matador och Krönikan. Hur alla karaktärer på sitt sätt bidrar till helheten, fokus på en sammanhållande faktor (hästsporten!) och liksom i förbifarten referenser till samtida händelser. De där händelserna blir ibland lite väl planterade och stoppar flödet men annars är det en välskriven roman. Men jag vet inte riktigt vad författaren vill med den här berättelsen, kanske visa på den kvinnliga styrkan i hästsporten. Vilken tuff sport det är och hur ”hästtjejer” inte bara är hästtjejer utan så mycket mer. Ibland tänkte jag det var biografiskt men det finner jag inga belägg för.

Adlibriss
Bokus
CDON