Lena Andersson på Söderbokhandeln

Söderbokhandeln är min favoritbokhandel och som jag sagt tidigare, vilka fantastiska författarbesök de kan få till. Med en ny bok om Ester och med ryktena om Roy Andersson som Hugo Rask var kvällen då Lena Andersson skulle besöka bokhandeln het. IMG_3183.JPGRedan när jag kom dit en halvtimme innan utlovad start var det fullt, till och med stegarna var upptagna. Kön utanför växte men i slutändan fick alla som var där i tid komma in, bara de gick längst bak i butiken.

Samtalet inleddes med en försiktig fråga ifall Lena Andersson så här i efterhand skulle gjort (skrivit) annorlunda ifall hon vetat vilken uppståndelse böckerna skulle skapa.
Svaret blev att böckerna tog sin början för fyra år sedan och Lena kunde då inte föreställa sig de skulle bli så uppmärksammade. Hon kunde knappt föreställa sig hon skulle bli färdig, att hon skulle våga skriva om så känsliga ämnen som hon förutsatt sig. Sen gick det i omgångar, ändringar och strykningar för när man väl lämnat in är det för sent för ändringar.

Men hade Lena velat ha det annorlunda, dvs inte velat diskutera böckerna och huvudpersonerna? Lena tycker det är oerhört spännande att diskutera människan och psykologin, det är ju därför hon skriver, men senaste veckornas diskussion som hon tycker riktar in sig på fiktionens varande eller inte hade hon gärna varit utan.
IMG_3158.JPGÄven i slutet av samtalet återkom Lena till det här ”skvallret” som gått om Egenmäktigt förfarande, den här gången lite bitskare mot journalisterna när hon förklarade sina läsare klokare än dem. Lena sade att allmänheten är ointresserade av allmänintresset, allmänintresset i det här fallet en klick i Vasastan och Söder (och JAG!). Men den uppskattning böckerna och framförallt den uppskattning kolumnerna fått visar på vad intelligens hos läsarna menar Lena, ett intresse för vad Lena skriver om och inte eventuella självupplevda händelser.
IMG_3169.JPG

Andra boken om Ester, Utan personligt ansvar, är en bok som spelar på fler känslosträngar och är sorgligare än förra boken som ändå hade ett stråk av humor. Lena håller med, det här är en bok om smärta och i efterhand kan Lena se (genom en väninnas insikt) att även recensionerna värjer sig för smärtan i boken. Kan därför vara att fokus läggs på Lenas roll som kolumnist och ”faktaförtällare”, att det svåra i boken uppskattas men är för smärtsamt att gå in på?

Varför gör Lena så här mot Ester, utsätter henne för sådana personer som Hugo Rask och nu Olof Sten? Ester har inget emot misslyckade personer, hon vill hjälpa de hon älskar att bli hela. Hon går på känsla, ”det här känns bra” och sen skall allt fixas med all den kärlek hon skall över dessa trasiga personer. Ester tror på kärleken helt enkelt!

Samtidigt som många reagerar på Ester, på olika sätt, så är det ju något som Lena strävar efter. Hon är intresserad av psykologiska mekanismer och beteendemönster och närmade sig till att börja med böckerna som en kärlekshistoria utan känslor – men det gick inte! Trots det så beskrivs båda böckerna nästan kliniskt beskrivande och Lena skriver ju också i tredje person där huvudkaraktären faktiskt inte påverkar handlingen på så sätt att Esters känslor beskrivs och inte färgas/ återges av henne själv. Lena menar att Ester typiskt faller in i kvinnorollen som trånar. Men sedan är hon för mycket, Ester går på och bryter mot våra känslomönster, vilket upprör. 
Men ifall hon inte bröt mot dessa oskrivna regler och ifall vi människor inte visste att så här kan man inte bete sig så hade Lena inte heller kunnat skriva dessa böcker. I bok två går hon ännu längre och använder kärleken inte som en metafor för knark utan kärleken är ett berusande medel, Ester blir beroende. Lena vill bryta ned Ester och undersöka detta med kärleken, hur det påverkar oss som tänkande rationella individer.

Skillnaden mot första boken om Ester, och kanske en förklaring till varför den här upplevs som mer smärtsam är dels att det nu är mer utdraget, en längre tidsrymd – 3,5 år, dels faktum att mannen som är objektet för Esters kärlek är gift. Ester är verkligen uttalat den andra kvinnan. Lena har en poäng med boken och det är att visa det repetitiva och nedslitande med olycklig kärlek. Tre och ett halvt år är ändå lindrigt menar Lena. 
IMG_3177.JPG
Egentligen så var Utan personligt ansvar den första boken men då den är lite tuffare (mot Ester) så kom Egenmäktigt förfarande före. Det började som nämnt med att Lena ville utforska vad kärleken gör med oss och böckerna var från börja en bok med två – eller fler! – historier. Men ämnet gick inte att variera mer och det stannade vid dessa två som blev separata böcker.

Lena har gått igenom många faser i skrivandet om Ester, en tanke var att att skriva ur en terapeuts (Esters terapeut) synvinkel men hon kom ändå tillbaka till det raka enkla som vi känner igen som ”Lenas stil”. På frågan ifall hon ändå inte berättar Esters historia trots det är tredje person så svarar Lena att visst, liksom hon funderat på andra infallsvinklar har hon funderat på hur återge historierna och valt Ester. Men samtidigt, menar Lena, att vi genom Ester får ta del av sådan otrolig reflektion över männen (Hugo och Olof) och deras förfarande att det kanske inte hade kunnat återges bättre.
IMG_3184.JPG
För i symbios med kärleken som tema så tar Lena upp filosofiska och moraliska frågor. Det är vårt samhälles moraliska regler/rätt/normer. Vem har rätt att göra slut? Lena refererar till serien Sex and the city, det finns inga lagar när det kommer till kärleken men vi törstar efter regler – och vi pratar om det hela tiden. Därför blir moralen så viktig. Vad betyder det egentligen att gå till sängs? I Utan personligt ansvar så blir frågan en stor värderingskrock. För Ester är det otänkbart att man inte vill vara med den man älskar och enbart med denna. Hon kan inte förstå att Olof återkommer till henne ifall han inte vill vara med henne. Samma sak som hon upplevde med Hugo, Ester hittar på regler och hon använder logik hela tiden och det är därför hon blir så besviken/sviken. 

Ett tema som Lena inte tänkt på när hon skrev men som ändå blir väldigt synbart är hur fria dessa människor är att välja varandra och ÄNDÅ SÅ GÅR DET INTE! Olof vill inte lämna sin fru, han vill inte ha Ester – men vad gör han då där, hos henne?! Samma sak jag kände när jag läste Egenmäktigt förfarande, varför kan Hugo inte låta Ester vara! Och Ester kan inte förstå. För henne innebär det att mannen vill ha henne när det egentligen betyder något annat; Bekvämhet? Skam? Skuld? Uppmärksamhetstörstande? Lena har fortfarande inte svaret men har nu vågat skriva och publicera två böcker om det.

Adlibris
Bokus
CDON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s