Ladivine

Sista boken i år blev Ladivine av Marie NDiaye och det blev en stark läsupplevelse. Jag började läsa boken med tanke om att läsa om mor-dotter-relationer och kanske lite deckare (hade hört om ett mord …). Men oj vad mycket mer den här berättelsen innehöll. Trots att relationer nog står i fokus så är de här så väldigt komplexa att det är nästan de går mig över huvudet.

Ladivine är en svart kvinna i Frankrike, ensamstående och försörjer sig som städerska. Trots ursprung och invandrarstatus beskrivs hon ändå som rakryggad och ömmande för sin enda dotter, Malinka. Malinka däremot känner av underklassens miljö och kommer att fly sin tillvaro. Detta gör hon genom att bryta helt med sitt förflutna, hon tar inte bara ett nytt namn i en ny stad, hon byter ursprung och lever som en vit flicka som älskar männens blickar. Ladivine låter inte Malinka slippa undan men av kärlek accepterar hon att bli undanskuffad och förnekad, det är tufft att läsa kapitlen där Malinka så att säga nedlåter sig att besöka sin mamma en gång i månaden men aldrig låter mamman ta del av hennes nuvarande liv – eller familj!

Malinkas uppbrott med det förflutna låter henne ändå inte leva som hon vill, skuld, skam eller bara osäkerhet, Malinka blir aldrig helt lycklig som Clarisse. Hon döper sin dotter efter sin mamma och äktenskapet kommer att dö, mannen lämnar henne pga av hennes kyla eller det att han inte känner henne. Malinka/Clarisse klarar inte heller av att skapa en beständig relation med sin dotter Ladivine, dottern väljer att bosätta sig och skapa familj i ett annat land och hennes barns mormor blir inte en främling men närapå.

De här tre kvinnorna lever sina liv, har sin vardag och älskar så ofantligt men klarar inte att visa sina känslor. De lever inte sina liv … De lever i skuggan av sina liv. Samtidigt så får vi läsare ta del av männen i kvinnornas livs bakgrunder. Det är män med avståndstagande föräldrar som fastnar för dessa kvinnor, eller om det är kvinnorna som hittar dessa män? Berättelserna om kvinnorna blir i vilket fall som helst oändligt sorgliga, man tänker att trasiga själar skulle kunna trösta varandra men istället så går de bredvid varandra och nästan förstärker det trasiga hos var och en.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/aba/27658336/files/2014/12/img_0461.jpg
Det är en berättelse med metaforer och det är här jag känner att jag kanske inte uppfattar allt som NDiaye skriver om, jag tänker främst på det faktum att Ladivine den äldre är invandrare och svart medan dotter och dotterdotter lever som vita men med en känsla av att ändå vara annorlunda. Det blir väldigt uppenbart när Ladivine den yngre åker på semester till ett okänt land där hon känner samhörighet utan att förstå varför och där människor kring henne verkar se hennes som någon annan än den hon växt upp som. Det finns också många trådar med hundar, älskade eller förvildade så blir de symboler för livet och livslusten. Behandlade av människor som just hundar tar de plats i berättelsen som för att visa att de finns – och inte går att blunda för. De skapar känslor, både rädsla och trygghet. Det beror på hur man närmar sig dem, vad man ser hos dem.

Adlibris
Bokus
CDON

Lewismannen

Andra delen i Lewis-trilogin finns ute, Lewismannen av Peter May. Första delen hette Svarthuset och där lärde läsaren känna polisen Fin som återvänder till sina barndoms öar för utredning av ett brott och tvingas ta itu med sitt förflutna. Detta gjordes i tillbakablickar i hans uppväxt och läsaren tog mer del i berättelsen om övärlden och dess starka religösa påverkan än om brottsutredningen.

I Lewismannen är Fin tillbaka, för gott. Han har sagt upp sig och flyttat från Edinburgh tillbaka till ön med tanken att restaurera – eller snarare återuppbygga – sina föräldrars hus. Fin är fortfarande inte återhämtad efter sorgen för sitt barn som dödades av en smitare i trafiken. Men på ön har han ju en son han fick i förra boken, en son som är så gott som vuxen och som nu själv har barn. Så kanske kan Fin finna ro genom att skapa ett umgänge med sin nyfunne son.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/aba/27658336/files/2014/12/img_0460.jpg
Vid den traditionella torvupptagningen hittas ett lik i mossen, ett lik som skulle kunna vara lika gammalt som Bockstensmannen men som visar sig vara ”bara” dryga 50 år. Mer komplicerat är dock att det går att utröna att liket är en ung man som blivit mördad och med hjälp av de DNA-prover som lämnades in av samtliga manliga invånare på ö i förra boken så lyckas man fastställa likets släktskap. Liket är på nära håll släkt med Finns nyfunne sons morfar, lika med Fins ungdomskärlek Marsailis pappa. Detta förbryllar Marsaili då hennes nu demente pappa aldrig någonsin nämnt någon släkting. Fin har ju polisnyfikenheten i blodet och vill vara där för Marsaili så han börjar nysta i hennes pappas förflutna för att hitta svar.

Fins nystande varvas för oss läsare med tillbakablickar – inte från Fin utan från Marsailis pappa – och på så sätt får vi åter en gång en historia om ö-världen och dess karga vardag. En vardag som präglas av blåst och svåråtkomliga landskap men också av sträng religion och motsättningar mellan olika religösa grenar. Utan att avslöja någon nyckeldetalj kan jag säga att Marsailis pappa blev föräldralös i tidig ungdom och med den tidens ”barnavård” levde han inget lätt liv. Som vuxen lämnade han allt bakom sig men händelserna i barndomen satte spår och gjorde att han, trots sin kärlek till sina barn, kanske aldrig riktigt kunde vara där för sina nära fullt ut.

Jag gillar den här bok nummer två mer än vad jag gillade ettan och ser fram emot den avslutande delen. Naturligtvis hoppas jag att Fin skall finna ro och bli lycklig igen. Det är också spännande om än något chockerande hur starkt religösa människorna på dessa ganska isolerade platser var och hur starkt de levde efter sin tro. Eller hur onda människor utnyttjade religionen för att rättfärdiga sina egna livsval. Som i första boken så är det inte bara öarna och den ständiga blåsten som känns bister utan också livet. Men så som ibland slipper solen igenom och det blir stiltje, så finns det människor som visar sig vara sådär varma som solen är just då, efter storm.

Adlibris
Bokus
CDON

Stöld av babian

Anna Karolina har fått väldigt fint mottagande av sin debut Stöld av babian och jag instämmer nu när jag läst den. Det är en berättelse med driv i, jag upplevde det verkligen som en bladvändare. Det är en kriminalhistoria där vi följer Amanda, en rätt så nybakad polis med egen agenda. Amanda är snygg och kaxig, hon har nästlat sig in och börjat klättra i karriären. Och det är förvisso förtjänt. Men hon gör allt med ett syfte, hon är oerhört långsiktig och bidar sin tid. Är vi träffar henne så har hon precis raggat upp Adnan, en annan huvudperson i boken, och inte det heller är utan bakomliggande orsaker. Adnan är precis frisläppt från fängelset, från att vara lite uppspelt över att ”vara någon” går han till bitter insikt att hans liv nu är utstakat och att gamla synder är svåra att skaka av sig.

Amanda försöker finna ut vad som drabbade hennes syster, då när hon olycklig i Stockholm bröt kontakten med familjen. Systern började med droger och kanske var hon med om andra hemska saker. Till sin hjälp har Amanda systerns dagbok där systern skriver om kärleken Adnan (just precis den Adnan) och om den stackars apan. Till sin hjälp har Amanda också sitt hämndbegär, hon är ute efter Adnan men också polisen som lade ned våldtäktsanklagelsen som systern upprättade. Polisen är Magnus, en man som gör som han vill och kommer undan med det, Amanda utnyttjar hans lust efter kvinnor och arbetar systematiskt med att få fram fakta om systern och vad som hände.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/aba/27658336/files/2014/12/img_0459.jpg
Samtidigt som vi följer Amandas nystande följer vi Adnans försök att reda upp sitt liv, eller i alla fall reda upp sitt före detta liv. För att betala gamla skulder försätter han sig i nya situationer men nu punktmarkeras han av polisen och det är inte så roligt längre att vara ökänd. Vi följer också Magnus och hans eskapader. Magnus framställs nästan farsaktigt och det är ibland på gränsen hur svinaktig han är, det hela vägs upp av att han är genuint ond, en jävla psykopat som vi får följa även i hemmalivet.

Kommer Amanda lyckas nå sitt mål innan hon avslöjas för den hon är? Går det att spela förälskad i någon utan känslor? Hur skall Adnan bli kvitt sin skuld? Och har apan Amandas syster tyckte synd om något samband med stölden av babian? Anna Karolina skriver som sagt var fartfyllt men skarpt, jag gillar inte liknelser men det känns som när jag läste Snabba cash, man hejar på den kriminelle, allt utspelar sig i Stockholms undre värld som är påtagligt nära ”vår värld” och allt sker med ett rasande tempo, det finns ingen plats för misstag eller förlorare.

Adlibris
Bokus
CDON

Kanske är det allt du behöver veta

Precis innan jul så lottade @sistatimmen ut Emily Lockharts Kanske är det allt du behöver veta på Instagram – jag vann den och läste den under julen. Omdömet från @sistatimmen var bra och Elin, som överlämnade boken, sade att hon lottade ut den för att det här var en bok som hon ville fler skulle få läsa.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/aba/27658336/files/2014/12/img_0457.png
Lavender Lit är ett tämligen nytt förlag som säger sig ge ut skönlitterära pärlor inom feelgood och crossover. Det där med feelgood fick mig att tveka lite trots jag var otroligt sugen på att läsa boken men nej, det här är inte någon klassisk feelgood. Det här handlar om välbemedlade ungdomar med ideal och patos. Några som har allt men som på sitt vis upplever svårigheter och vill göra världen till ett bättre ställe.

I boken följer vi Candence som är högst medveten om sitt fördelaktiga ursprung men som inte blundar för hur orättvis hennes priviligierade liv kan te sig för andra. Ögonöppnaren var Gat, utbölingen som tog sig in i familjekretsen och som spenderat senaste tio somrarna eller så med Candance och hennes släkt. Somrarna tillbringar Candance med mamma, två mostrar och mormor och morfar på en privat ö, precis vid Marthas vineyard. Mamman och systrarna har varsitt hus och maten lagas av hembiträden och kockar. Hur lyxulöst! Candance och kusinerna solar, badar och slappar. Men ju äldre Candance blir, desto mer medveten om familjens inre strider och svartsjuka blir hon. Och med tonåren så ser hon på Gat med nya ögon, inte bara ser hon killen som har andra värderingar i sin bakgrund, hon ser också kärlek.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/aba/27658336/files/2014/12/img_0458.jpg
Men det här är ingen feelgood så det blir ingen sliskig kärlek utan vi följer en ledsen, traumatiserad Candance som återvänder till ön en sommar med fortfarande påtagliga men efter olyckan för två år sedan. En olycka som hon inget minns av men som hon fortfarande mår dåligt av sviterna efter och som fått hela släkten att gå på tå. Under sommaren återupprättar Candance vänskapen med Gat och kusinerna, försöker få minnet tillbaka och handskas med sin släkt som bara vill väl men som hon inte riktigt litar på.

Boken är riktigt fint skriven, Candance tankar och känslor sprutar ut från sidorna och är nästan poetiskt beskrivna. Med omgivningar som privat ö och hus omringade av terasser blir det ett frossande i miljöer men det uppvägs av ungdomarnas patos. Hela boken är tankeväckande och berör ändå också vardagliga ämnen som syskonrivalitet, föräldrakonflikt och första kärleken.

Adlibris
Bokus
CDON

10 frågor med svar

Marcusbiblioteketet skickade en bunt frågor till mig, Bokglam, Sagas bibliotek, och Dark Places, här är mina svar;

1. Vilken är den sorgligaste boken?
Timbuktu av Paul Auster. Berättaren är en hund, en hund som lämnas ensam i världen när husse uteliggaren dör. Men hunden kämpar på och blir gång på gång sviken av livet. Det här är boken jag gråtit mest till. Och som jag får ont i magen av fortfarande när jag tänker på den, åratal efteråt.

2. Vilket bokomslag är det snyggaste?
Typ valfritt från Marcus Book Covers-board på Pinterest.

3. Hur ska en blurb se ut för att den ska fungera på dig?
Anspela på mitt intellekt. Smickra mig som läsare och jag är såld!
Eller ifall man skall beskriva genom motsatsen: IMG_0451.JPG

4. Vem bör spela Ester Nilsson i en eventuell filmatisering?
Lena Andersson! Nu är det omöjligt för någon annan att gestalta Ester.

5. Vilken är den glammigaste bok du läst?
OMG, SATC Kiss and Tell. Efter det att Carrie fått sin Mister Big kom boken, innan filmerna fått en att ifrågasätta serien. IMG_0447.JPGBoken fanns först inte i svensk bokhandel, inte på nätet och beställa från Amazon US gick inte med svensk adress. Men under min första NY-resa köpte jag den. Och älskade den.

6. Läsåret 2014: vad önskar du att du hunnit med?
Allt! Men framför allt alla olästa böcker här hemma. Har en hel del som jag verkligen vill och ser fram emot att läsa. Böckerna från bokrean i februari, pocketböckerna jag fyndade på sommarloppisar, alla böcker inhandlade på bokmässan och årets debutanter. Bland annat.

7. Bokmässan 2015, har du bokat?
I tanken – redan där
Kalendern – check
Semesteruttag på jobbet – check
Tågbiljett – billig biljett fixas 3 mån innan
Seminariekort – funderar på att ge mig själv i julklapp

8. Utifrån känslan du har just idag: vad skulle din självbiografi heta?
Glaset är alltid halvt tomt
Alternativt jag kopierar Lotta Sjöbergs Det kan alltid bli värre.

9. Bästa författarträff/uppläsning du varit på under 2014?
Vårens DebutBar på Södra teatern. En samling debutanter som kortfattat fick återge sina böcker. Mycket bra lett genom tre pass av Hedvig Weibull som lyckades hitta tema för grupperingarna. Jag är löjligt svag för tema och bakomliggande motiv.

10. Vilken bok ser du mest fram emot?
– just nu ligger Stöld av Babian högst upp på listan
– under julledigheten börjar jag med Not that kind of Girl
– i tanken är jag så nyfiken på Utan personligt ansvar
– 2015. Nytt år och så många böcker. Aaah.

Skynda rösta!

Senaste tiden har #rödvinsbokcirkeln legat lågt och det för att en av medlemmarna finputsat ett manus och vi andra har läst och kommenterat.

Nu har Heléne chansen att få sitt manus utgivet! Allt vi behöver göra är att rösta fram hennes Betagen. Rösta varje dag – rösta här.
Som testläsare går jag i god för att det är bra. Och då är jag varken Romance- eller Fantasy-fan.

Självklart har Heléne fått exklusiv hjälp med plotten av min Filipe.

IMG_3190.JPGSom synes lade hon ned stor möda.