Bokcirkel: Brideshead revisited

Efter två uppskjutna träffar kunde #rödvinsbokcirkeln äntligen ses på Tweed för att i högst passande miljö diskutera vår utvalda klassiker; Brideshead revisited av Evelyn Waugh. Det här var en bok där jag sett filmen och inte var särskilt förtjust, helst hade jag velat låna boken men den fanns inte inne så jag fick köpa den. Gick i alla fall till en fysisk bokhandel och även om boken kommer i nyutgåva på svenska i vår så var det just nu omöjligt finna den översatt så det blev orginalspråket. Jag gillade inte boken så värst mycket mer än filmen och resten av den här texten kommer innehålla en hel del spoilers.

IMG_3522
Mitt intryck av berättelsen är att det är ett gäng bortskämda brats som leker sig livet igenom. Förvisso slutar det inte lyckligt för någon av dem men jag hävdar ändå att större delen av karaktärerna finner tröst i sina livsval – även om det är svårt att förstå dessa val, idag och som agnostiker har jag svårt att relatera till den tämligen starka katolska religiösa tro som boken förespråkar. Ja, även om berättarpersonen också är agnostiker så upplever jag att författaren slutligen ger de troende frid i tron – trots att den stränga tron katolicism går mot deras livsönskan – medan den trolöse lämnas ensam och rotlös i en värld i förändring.

I bokcirkeln var jag ensam om mitt ogillande även om vi var rätt överens om att berättarpersonen Charles var en ovanligt passiv person. Charles verkligen glider på en räkmacka genom livet. I mellankrigstiden börjar han på Oxford, lite planlöst studerande jag vet inte riktigt vad. Av en slump lär han känna Sebastian – en till synes bekymmersfri dandy. Efter deras möte sugs Charles in i Sebastians livsstil och jag vet inte om det är Sebastian eller hans liv som är så lockande för Charles. De andra i cirkeln ställde sig mer positiva till berättelsen men kunde inte återge vad som var lockande. Heléne som själv skriver kunde förvisso uppskatta språket och användningen av detsamma vid de beskrivningar/återgivningar som boken kryllar av. Det är ett rent frosseri i gammaldags engelsk aristokrati eller upper class. Även Charles och hans inte superrika far klär om till middagen. Och så som Charles framställs, totalt blasé och initiativlös, så måste jag ge Waugh att han kan då beskriva en person.

När jag dissade boken på Instagram så svarade Marcus att han tyckte den var sorgligt vacker i karaktärernas försök att göra upp med sin historia men ändå är fast i den. Och det kan jag hålla med om även om jag vill göra Charles till undantaget. Så passiv han är tycker jag han närmast parasiterar på Sebastian och hans familjs liv. Sebastian är inte arvsonen utan längre ned i syskonskaran som utgör familjen Brideshead som i den här tidsåldern har överklassens alla fördelar. Med den lilla tvisten de dessutom är av den katolska tron. Sebastian är i den mån det går för tidsandan öppet homosexuell och jag upplever hans vänskap med Charles som en livslång olycklig kärlek. Samtidigt så upplever man inte den här bekymmerslöse Sebastian som lycklig, han lever med ett tvivel som blir en sjukdom och att sätta fingret på vad det är som gör hans liv så svårt var inte klockrent i cirkeln. Medans de andra deltagarna menade att Sebastian skulle representera ”pengar betyder inte allt” upplevde jag det mer som att han stred mot sin homosexualitet och att han i sin familj och genom sin katolska uppfostran tillber en Gud som inte tillåter Sebastian så som han är.

Ifall Sebastian är olyckligt kär i Charles så är det svårare att säga vad Charles är kär i. Vad vi vet är att han efter mötet med Sebastian utvecklades att bli någon annan. Han har ibland något som kan liknas vid svärmeri för Sebastian men jag upplever samtidigt att Charles ganska lättvindigt byter ut sitt fokus från Sebastian till systern Julia när Sebastian försvinner i dimman i fjärran östern. Med Julia, som även hon kommer att ha en rejäl uppgörelse med sin tro och sig själv, kan Charles fortsätta leva i och med Brideshead – familjegodset som för Charles blir symbolen för lycka. Både för att blir fullkomligt förälskad i huset, dess arkitektur och allt det representerar men också för de stunder av ”flykt från vardagen” han spenderat där.

IMG_0483
Jag är ganska säker på att jag någonstans läst att Waugh med boken ville förmedla känslan av alltings förgänglighet, och så är det. Det liv som överklassen levde under mellankrigstiden går inte att få idag. Samtidigt blir jag då väldigt osäker på vad Waugh då vill säga med den katolska tron. Att den också är förgänglig? Det passar inte ihop med att han låter hela familjen Brideshead utforska livets lockelser men därefter håvar in dem en efter en och låter dem göra svåra livsval där tron trots allt väger tyngre än det vi annars kallar – lycka. Sammanfattningsvis så tycker jag att betyget dras ned av att frågorna som väcks inte leder till något. Till skillnad från en Bildungsroman eller en crazy tråkig bok som kan få cirkeln att hamna i filosofiska diskussioner om existensen. Rätt slätstruken berättelse med fantastisk scenografi.

Annonser

5 thoughts on “Bokcirkel: Brideshead revisited

  1. Ping: Afternoon Tea med Maurice | Booze'n'Books

  2. Ping: Booze'n'Books

  3. Ping: Klassikerfyra från Bonnier: Brittisk läsfest | Booze'n'Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s