En bön för de stulna av Jennifer Clement

Senaste snackis i #rödvinsbokcirkeln var Jennifer Clements En bön för de stulna. Det här var en bok som vi var helt eniga om i bra omdöme. Den var både intressant och välskriven, faktum är att omdömet blev så gott att det är en bok vi vill rekommendera alla att läsa – och vi tror att alla, oavsett smak och läsvana kan läsa och ta till sig boken.  

 

Clement var inbokad till Stockholms internationella författarscen och igår var jag där för att lyssna till henne. 
En bön för de stulna är en skönlitterär bok där vi följer en ung kvinna bördig och uppvuxen i Mexikanska Guerrero, ett av de hårdast drabbade områdena i drogkriget. Alla män i området har tagit sig till USA för att arbeta eller är inblandade i någon drogmaffia. Kvinnorna som blir kvar är väldigt beroende och utlämnande och det är vanligt att unga vackra kvinnor blir stulna för att aldrig återvända. Därav titeln och den röda tråden i berättelsen som handlar om kvinnornas tysta kamp att behålla sina döttrar. De klär ut dem till pojkar, de gör dem fula på en mängd fantasifulla sätt och de håller ständig utsikt efter potentiella förövare. När en bil närmar sig går larmet och flickorna springer och gömmer sig i för ändamålet grävna hål. Samtidigt försöker man leva ett vanligt liv men hur vanligt kan livet vara när samhällena består endast av kvinnor, det råder arbetslöshet och brist på pengar och drogmaffian hänsynslöst bedriver interna strider utan att bry sig vem som kommer inom skotthåll. För att inte tala om korruptionen och avsaknaden av statligt säkerhetsnät eller det faktum att giftet som avses för illegala knarkodlingar släpps över byarna utan förvarning.  

 Clement har även tidigare skrivit om de oskyddade, idén till En bön för de stulna föddes ur intresset för de som utsattes för våldet som knarkhandeln för med sig. Som amerikan uppvuxen i Mexiko är Clement insatt i problematiken och väl orienterad i ”knarkkulturen”, narcoculture, som hon kallar det men hon kände också att det som finns är starkt koncentrerat kring männen, kvinnorna synliggörs inte i den problematik som diskuteras. I början var Clements research inom området urskillningslös och kom också att koncentreras på de oerhört förmögna knarkbaronernas (män!) och deras rancher som är under av lyx – ute i öknen, omgivna av urfattiga samhällen. Denna research återges i boken där en av flickorna, Paula, faktiskt blir stulen och lever på en av rancherna – som en ägodel, ett av alla samlarobjekt som mäter status.  Det var när Clement av en strykerska/hemhjälp fick höra om ”kaninhålen” som hon och hennes grannar grävde för att skydda sina flickor från att bli stulna som historien (berättarrösten, Ladydi) kom till henne. Bilderna av dessa hål var så starka och symboliska – som gravar, säger Clement – och människornas anpassning till omständigheterna var så brutal att Clement förstod hon måste förmedla och uppmärksamma detta. Just Ladydis röst och den så vardagliga återgivningen av kvinnornas liv i Guerrero var något dom vi i #rödvinsbokcirkeln uppskattade. Det är egentligen ofattbart hur de lever men som Clement skriver och låter Ladydi handla så blir det tillgängligt utan att att läsaren blir äcklad eller upplever faktastoppning.   

Clement är inte bara engagerad i mexikanska kvinnors öden, hon är också en engagerad författare som varit ordförande i mexikanska (eller amerikanska?) PEN. Hon har stor respekt för litteraturen och tar upp exempel som Emila Zola och Jane Austen som författare som lyft diskriminerade/problematiserade gruppers lidande och kamp för rättvisa och jämnlikhet och skapat en röst som manat till förändring. Reportage och dokumentärer är aldrig fel för att sprida kunskap men samtidigt behöver vi skönlitteratur. Romanen har inte samma krav på sanning, den outtalade förpliktelsen som journalisten har gentemot läsaren. Och som kan lämna läsaren trött och oförmögen att ta till sig. 

Titeln på boken innehåller ordet bön (eng. Prayers for the stolen) och på frågan vad det står för har Clement ett både brett och tydligt svar. Det är så mycket i denna berättelse som blir stulet, inte bara flickor. Boken har starka band mellan kvinnor. Men trots att huvuddelen av karaktärerna är av kvinnligt kön är männen högst närvarande i avsaknaden av dem. Kvinnorna längtar efter och saknar männen men är förvägrade att dela livet med dem på grund av orsaker som ligger utom deras kontroll. Som en av mammorna i boken säger; att leva utan män är som att sova utan att drömma. 

När vi diskuterade boken i cirkeln hade Heléne en amerikansk utgåva med cirkelfrågor. Vi gjorde oss lite lustiga över frågan om vilka popkulturella referenser Vi kunde hitta. För vi såg inga. Därför var det intressant att höra Clement resonera kring detta. Där vi sökt poplåtar eller litteraturtitlar utan resultat så förhåller sig Clement till den – relativt – nya företeelsen television, och parabolsändningar. Det är inte så mycket att hon drar paralleller som att hon utforskar vad som händer när tv blir den primära källan till kunskap. Inte bara i fråga om skräpkultur utan också i positiv bemärkelse. Med tv, som är prioriterat i varenda mexikanskt hushåll idag, kan även den isolerade oskolade analfabeten få tillgång till Kunskapskanaler, nyhetssändningar och dokumentärer och kan därmed skapa sig underlag för förståelse samt referensramar. Med tv går det inte att i dagens samhälle undkomma information och Clement öppnar för frågor som Vad är kunskap? Vad är lärande? 

Förutom att vi i cirkeln fascinerades över kvinnornas livsöden och de effekter droghandeln har även på de som inte deltar aktivt i den så var vi överens om att berättelsen också var väldigt välskriven. Clement är i grunden poet och det var poesin som ledde henne in på skrivandets bana. Idag så utmanar hon sig själv  genom att ta fram karaktärer och handling för en hel roman. I det hela så lyfter också det poetiska språket berättelsen om något hemskt till en uthärlig nivå.  

Hela boken är en kärleksfull behandling av problemen eller snarare av de som lever med problemen, mitt  i det. Som ett requrim för ett förlorat Mexiko. På frågan vad Clement själv tar med sig av boken, nu när hon faktiskt gjort det hon känner hon kunnat föra för att sprida information om dessa kvinnors situation så svarar hon med referens till en passage i boken som jag själv upplevde som starkt orättvis. Ladydi kommer att hamna i fängelse och väl där så reflekterar de intagna över den flera kvarter långa kön till fängelset för män i relation till den obefintliga kön till kvinnofängelset. Detta, säger Clement, är en global företeelse. Kvinnan har redan lägre ställning men är du är kvinnlig kriminell är du inget, absolut inget och har inga rättigheter eller fördelar alls. Det hade varit intressant att genomföra en sociokulturell undersökning av fängelsers loggböcker ur ett genusperspektiv. Kanske är det Clements nästa projekt?

Adlibris

Bokus

CDON 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s